Konsert

Ralph Gustafsson, orgel

Betyg: 4

”Dancing pipes”

S:t Larskyrkan 28/9

Redan själva tonansatsen, där man kan höra och nästan taktilt uppleva hur luften bryts och sätts i rörelse för att frambringa en ton, påverkar mig positivt. Och trots att ett muskedunder som S:t Lars´ stora Marcussenorgel är så tekniskt avancerad finns här gott om relationer med våra mest basalt grundläggande känslor och själsliga mottagare.

Självklart gäller det i särskilt hög grad när en mästare som Ralph Gustafsson hanterar tangenterna och pedalerna. Han hade satt samman ett varierat program, där Per Gunnar Peterssons ”Dancing pipes” gett rubriken till hela konserten. Stycket var rytmiskt, men med sina udda taktarter hade det nog inte varit så enkelt att dansa till! Vid sidan av själva spelandet var Gustafssons registreringar och klangliga val njutbara.

I sin koralbearbetning ”Liebster Jesu, wir sind hier” är fader Bach både meditativ och lekfull, hans ornament och diminueringar svämmar över av ljuvlighet. Hans ofta hörda ”Wachet auf” har en oändlig och gudagiven melodi, som inte sällan framförs lite malande och jämntjockt. Så icke i Gustafssons tappning: hans subtila frasering gav liv och profil åt mångfalden av toner.

Mendelssohns brett anlagda B-dursonat andas pondus och hög svansföring, men det finns täckning för det – rasande grann musik! I en av satserna fanns, liksom hos Bach, en ”oändlig” melodi som kontrasterade mot huvudtemat och rann som ett stilla vattenfall ner över oss lyssnare.