Manus: Franz Arnold och Ernst Bach. Medverkande: Pontus Andersson, Jenny Andreen, Bill Brolin, Rebecka Dellskog (även regi), Christine Eddeborn, Jocke Gustavsson (även regi), Stefan Lindén och Thomas Roos. Musikalisk uppvärmning och pausunderhållning av Tombola med Johnny Andersson, Ola Lager och Olof Öberg.

Landeryds hembygdsgård, Linköping,

14 augusti (spelas även 19, 20 och 21 samt 26, 27 och 28/8)

Artikelbild

| Theodor Petterson (Bill Brolin) beskriver sin och hustruns (Christine Eddeborn i blå klänning) hemska tågresa för dottern Elsa (Rebecka Dellskog) och hennes make Valdemar Berner (Jocke Gustavsson).

Man trivs när teaterföreningen Kulturaktörerna för tredje året förlägger sin sommarteater till hembygdsgården i Landeryd strax söder om Linköping. Flera faktorer bidrar: En är det roliga manuset. En annan det väl genomförda skådespeleriet. Men även Landeryds flitiga hembygdsförening som bidrar med fika, loppis, lottförsäljning och hela den härliga miljö som den fina hembygdsparken bjuder på.

I år har Kulturaktörerna valt farsen ”Fars lille pojk”. Den skrevs redan 1926 av det tyska radarparet Ernst Bach och Franz Arnold, bara några år före Bachs bortgång och Arnolds beslut att lämna Hitlertyskland. Båda var skådespelare och tillsammans författade de sällsynt invecklade förvecklingskomedier som letade sig ut i världen. Mest känd är kanske ”Spanska flugan”. Komikerlegendaren Nils Poppe översatte ”Fars lille pojk” till svenska. Sedan gjorde han succé med den på Fredriksdalsteatern sommaren 1975.

Ramhandlingen är i och för sig enkel. Men – säg det som blir enkelt när folk börjar ljuga och mörka för varandra? Här finns ett par äkta makar som firar sin första bröllopsdag (Dellskog och Gustavsson), brudens föräldrar (Eddeborn och Brolin), en oerhört disträ betjänt (Roos), en förförisk väninna (Andreen), en speedad advokat (Andersson) – och en synnerligen oväntad och oönskad son (Lindén).

Jag kände från första stund att förvecklingarna skulle bli alldeles extra förvecklande i detta stycke. Och mycket riktigt – innan vi kommit till slutet har nästan alla karaktärer bytt fot i tillvaron – ibland mer än en gång – och grundligt rört till det för både sig själva och omgivningen.

Artikelbild

| Elsa (Rebecka Dellskog) och hennes väninna Helga (Jenny Andreen) smider planer.

Detta manus ställer stora krav på både kroppslig och verbal tajming. Men man blir inte besviken. Stefan Lindéns rollfigur är den mest varierade med både rena burleskerier och sorgsnare stråk. Han klarar övergångarna galant. Jocke Gustavsson och Pontus Andersson är välgörande samkörda i sina replikskiften. Här har det repeterats! Jenny Andreen är nedtonad och mycket övertygande som väninnan Helga, hon som bär på den största hemligheten av dem alla...

De övriga inte att förglömma. Inte minst de som verkat bakom scenen med ljud, musik och den fina scenografin som även i år verkligen tar vara på hembygdsgårdens byggnader på ett sätt som gör att scenuppsättningen känns självklar och naturlig.

Artikelbild

| Herr och fru kommersrådet Petterson (Christine Eddeborn och Bill Brolin) vill så gärna ha ett barnbarn vilket sätter stor press på deras dotter och svärson.

Inramningen med Trio Tombola som underhåller med örhängen och allsång både innan spelet börjar och i pausen är också alldeles utmärkt. Olof Öberg är rent ekvilibristisk på sin fiol och Ola Lager får oss att sjunga med i både Taubes och Sven-Ingvars låtar.