Ljuva toner från ett strävt instrument

I höstens första program utforskade Linköpings symfoniorkester tidig romantik och landade sedan i tung finsk nationalromantik.

Sebastian Stevensson och Joachim Gustafsson i ett livligt musikantiskt samspel

Sebastian Stevensson och Joachim Gustafsson i ett livligt musikantiskt samspel

Foto: Lars H Jonsson

Recension2019-09-30 10:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Linköpings symfoniorkester: Rossini & Sibelius 
Betyg: 3
Dirigent: Joachim Gustafsson 
Fagottsolist: Sebastian Stevensson
Ryttargårdskyrkan i Linköping, 29/9.

Ryttargårdskyrkan räckte väl till publikmässigt denna kväll. Akustiskt fungerade det rätt bra. Bättre i de mindre krävande romantiska styckena. Medan Sibelius stort upplagda symfoni kändes lite inträngd.

Fanny Mendelsohn hörs allt mer på konserter vilket är glädjande. Den Overture som inledde var dock ganska enkel musik. Men den fick en kraftfull och energisk tolkning. Fungerade bra som en uppvärmning.

Rossini är ju känd för opera. Men här hördes något så ovanligt som en solokonsert för fagott med den märkliga titeln Concerto da Esperimento. 

Musiken är knappast experimentell utan snarast tillbakablickande. Det är mycket wienklassiskt i detta, som en tidig Beethoven, fast nu är det 1840-tal…

Sebastian Stevensson visade sig vara en suverän solist på detta svårbemästrade instrument. Den rena intonationen imponerade och kontrollen i snabba löpningar. Men även det mycket mjuka och nyanserade spelet. Speciellt i den lugna och vackra andra satsen.

Mot slutet gick det snabbt men orkestern hängde med bra. Det var en närmast uppsluppen stämning.

Sibelius 2:a symfoni är början på hans storverk. Här finns det mesta av hans orkesterpalett och även de känslomässiga registren. Det är storslagen musik med ett begynnande 1900-tal anat som ett mörkt tonläge i de djupaste lyriska  avsnitten. Detta var krävande för LiSo. Intonationen var inte så bra. Men det dramatiska uttrycket fanns där.

Karta: Ryttargårdskyrkan