Måleri

Visas till 18 mars 2016

Målningar som är sig själva nog och inte i huvudsak lever på en flora av referenser, är ofta intressanta. Peter Öhrnells målningar vilar tungt i sitt eget hägn. Det är en tyngd som är uppfordrande och som, trots det mäktiga i uttrycken hos olika massiva ansamlingar, appellerar till det frisinnade och ärligt nyfikna hos människan.

Artikelbild

Boombox II - målning av Peter Öhrnell.

Öhrnell kombinerar färger och former initierat och drivet; skjuter exempelvis in en husform i grönska, på ett sätt som antyder att huskroppens placering bara är temporär, även om den kommer att gälla i ett par hundra år. Andra husformer strävar efter att se ut som om de mejslats ut ur det massiva urberget. Trots det har de fått ordet "ruckel" i sina titlar.

Det känns som om det, istället för den fysiska realiteten, är det gamla husets ideala bild av sig självt som står där på sin tomtplätt. De omgivande ytorna, eller den omgivande luften, vältrar sig – språkar – döljer – skiner på ett sätt som skapar atmosfär och en känsla av rörelse och som förstärker dynamiken hos de tyngre formerna.

Färgbehandlingen är absolut berömvärd. De här och där något svårtolkade formerna verkar få maximalt understöd av både färgval och färgbehandling.

Överlag är formspråket laddat och kommer tack vare färgernas hängivna medverkan att inbjuda till en dialog med de personer som intresserar sig, en dialog som kan bli utdragen, erbjuda oväntade frågeställningar och efterhand kanske locka till en och annan omtolkning.