Trettiofyra elever från årskurserna ett och två på Lunnevads konstlinje deltar i folkhögskolans vårsalong. Tekniker som presenteras är bland andra måleri, grafik, keramik, broderi.

Två omständigheter slår mig med den här utställningen. Den första är att presentationen är snyggare och mer överskådlig än den brukar vara. Inget verkar ha kommit på plats genom ett plötsligt infall. Därför får hela arrangemanget en karaktär av omsorg. Den andra är att nivån på arbetena generellt har höjts lite grand. Det kan bero på att huvuddelen av eleverna har hamnat på rätt sorts utbildning.

Både när det gäller bildkonsten och objekten ser jag tecken på en mognad som inte alltid är kännetecknande för blivande konstnärer på ett tidigt stadium. Fast nivån på elevarbeten varierar alltid. Det är ofrånkomligt. Det viktiga är om man kan se tendenser till en gryende förmåga. Och såna finns det gott om här. Under en följd av år har kvinnliga elever dominerat i antal. Anledningen till det har säkert skolledningen en teori om.

Artikelbild

På väg till början. Målning av Janina Renström.

Några elever har hunnit långt i sin utveckling. I det sammanhanget kan jag nämna Janina Renström, Sandra Konat och Simon Roxå. De har tillägnat sig ett tekniskt kunnande som det kommer att visa sig värdefullt att besitta framöver. Janina har sannolikt använt sig av fotoförlaga. Då är det av stor vikt att välja motiv som har ett inneboende konstnärligt värde. Målningen ”På väg till början” är ett bra exempel på en bild som erbjuder många infallsvinklar. Titta gärna på hur de båda flickornas hår är återgivet.

För Sandra Konat är dramaturgin viktig, även i ett porträtt av en något luggsliten nötskrika. Sandras sätt att gestalta djurpäls och fjäderskrud bådar gott inför framtiden. Simon Roxå vill också dramatisera. Han kan skapa en suggestiv stämning, ibland också ödesmättad.