Tillsammans med den rikt illustrerade boken för vilken Martin Sundberg varit redaktör, söker man presentera ett sex decennier långt konstnärskap och förklarar hennes plats i konsthistorien. Utställningen blir en gedigen genomlysning av hennes mångsidiga produktion i relation till modernismens rörelser som postkubismen, abstraktionen och surrealismen.

Gretas och Tristans hem i Paris fylldes av tidens storheter som Ernst, Dalí och Miró men medan maken och generationskamraterna ägnade sig åt motståndets estetik, fann Knutson det hela tröttande: ”André Bretons tyranni var outhärdligt, [han] målade absolut inte surrealistiskt och först långt senare, efter kriget då jag inte ville se de stalinistiska surrealisterna längre, skapade jag oneiriska (ung. drömska) målningar.”

Knutson ligger nära det associativa bildspråket och drömmen har central betydelse för hennes bildvärld, särskilt långt senare, men hon släpper aldrig kontrollen för sin skaparkraft. Tvärt emot tidens strömningar gjorde Knutson aldrig avkall på sin övertygelse om att logik och sammanhang bör finnas i ett konstverk.

Artikelbild

Herde i landskap (1970-tal). Målning av Greta Knutson Tzara.

Denna estetiska strävan och vilja till organisk helhet med narrativa inslag blir troligtvis några av orsakerna till hennes undanskymda plats i konsthistorien.

Hennes vägran att underordna sig tidens programförklaringar och politiska manifest möttes av en dogmatisk och sval kritikerkår som lättvindigt viftade bort hennes verk med förenklade yttringar om att de inte låg rätt i tiden. Med hjälp av den här utställningen och boken ser vi snarare hennes rika och mångsidiga konstnärskap som en nyckel till centrala strömningar som spänner över mer än ett halvt sekel.

Med Knutsons få separatutställningar, blygsam synlighet i museernas samlingar och ett detektivarbete bland privata ägor, anar jag vidden av det stora insamlingsarbete som föregått utställningen liksom kartläggningen av hennes liv.

Retrospektiv är aldrig enkla, i synnerhet inte när de gör anspråk på att återge ett långt och fascinerande konstnärskap. Liksom med många andra kvinnliga konstnärer blir det också ett återupprättande av konstnärskapet bortom mäns och älskares konstnärliga skapande, i Knutsons fall med dadaisten Tristan Tzara. Utställning och bok är således att betrakta som en första, grundlig forskningsinsats med fina möjligheter att ta vid och borra vidare i Knutsons rika produktion och liv.