SON:s egen harpist Delphine Constantin Reznik har självt hittat och gett liv åt denna konsert. Kompositörens historia är spännade bara den: Edvard Pratté föddes 1799 i Böhmen i nuvarande Tjeckien men rymde i unga år från en sträng fader och blev till slut faktiskt östgöte. Hit kom han nämligen, slog sig ned i Norrköping och blev på 1830-talet rent av ledare för Norrköpings orkestersällskap.

Pratté var själv harpist och komponerade nästa uteslutande för detta instrument. Mötet med hans g-mollkonsert blev en trevlig bekantskap. Musiken är ömsom skir, ömsom dramatisk. Den passade symfoniorkesterns instrumentalister.

Och Delphine Constantin Reznik gjorde verkligen verket rättvisa. Det märks att hon gillar Prattés musik.

Plus också för att orkestern trots sin storlek ackompanjerade hennes solistiska passager utan att dränka dem.

Äras för detta ska också kvällens dirigent, Rumon Gamba. Därtill bidrog denna internationellt erfarne britt till kvällens upplevelse med sin animerade stil: från stora, svepande rörelser till mikroslag och hoppsasteg på pulten så att dammet yrde, bokstavligen!

Roligast såg alla ut att ha i den tredje satsen, ett rondo av en svensk polska. Visst är tanken tjusande: jag föreställer mig hur centraleuropén Pratté i början av 1800-talet råkade höra någon östgötsk spelman och gillade dennes dansanta fiolspel. Inspirerad av detta skapade han medryckande och rolig klassisk musik.