Konsert

Norrköpings symfoniorkester: Schubert & Pettersson

Betyg 4

Crusellhallen, 6/11

 

Christian Lindberg fortsätter sin hängivna ambition att lyfta fram Allan Petterssons symfonier. Denna kväll var det nr 15 som fyllde upp större delen av programmet.

Till att börja med framförde Norrköpingsorkestern två uvertyrer av Franz Schubert. Förspel till musikdramatiska verk med djävulska teman. Komiska operor som aldrig uppförts. 

Det kanske inte är någon förlust men det är svårt att inte imponeras av den mycket unga kompositörens förmåga att skriva för orkester. 

Lindberg ledde en energisk tolkning med högt tempo. Den romantiska ådran fanns kvar. Det gick att skönja drag av en senare Schubert.

Lindbergs muntliga presentation inför symfonin gav inte mycket. Jag tror mer på att enkelt försöka förklara musikens former och känslor än att skoja om hur svår den kan upplevas.

Detta är förvisso svårtillgänglig musik. Med en tät väv av stämmor och ett växlande flöde i flera tonaliteter samtidigt. Typiskt för Pettersson är samspelet mellan spänning och förlösning. Stråkarna kämpar i höga lägen men avbryts eller dränks av tungt brass och slagverk. Den kamp som kan upplevas i musikmotiven är också en rent ljudande sådan. Och så tonar allt plötsligt över i ett rent mollackord; som att stormen stillnar.

Tolkningen tog ut svängarna. Det var kraft och liv i musiken. Lite otajt på några ställen men i stort en mycket fin upplevelse. Viktig musik av en av landets stora tonsättare.