KONSTRECENSION Årets första utställning hos Skådebanan presenterar två konstnärer med vitt skilda uttryck, men som ändå har mycket gemensamt. Grundtonen utkristalliserar sig snabbt; Jorden suckar och lider. Vissa växter och djur befinner sig under akut hot om utplåning.

Eva Fornåå har lånat en magnifik isbjörnsfäll, där det vackra, tunga huvudet med sina sorgsna ögon snarare signalerar uppgivenhet än anklagelser. Här handlar det mer om ett inlägg i miljödebatten än om att servera konstnärliga kvalitéer. Den utfläkta isbjörnen ”simmar” över en grön matta, som för tankarna till en golfgreen och demonstrerar på så sätt det krympande livsrummet för den egna arten.

Det mest fascinerande med den här installationen är den obeskrivliga skönheten hos den gräddvita pälsen, i vilken silverstrålar från ett antal fullmånar har lägrat sig för att bli kvar så länge fällen existerar.

Artikelbild

I huvudet på en ö. Målning av Christina Olivecrona.

Christina Olivecrona gör konst av sitt miljöengagemang på ett lite tydligare sätt. Hon närmar sig ämnet via en personlig variant av sagovärld, där uråldriga träd kan få komma till tals och säga ett sanningens ord till människan. En gädda kan förunnas förmågan att uppskatta skönheten hos en vattenväxt. En skattkammarö, avslöjad av regnbågen, visar sig vara överdelen av en hjässa. Resten av huvudet gömmer sig, avvaktar, med ackumulerade krafter under havsytan.

Allt innebär, från människans horisont, ett närmande till naturen. Allt eftersom ska respekten för naturen återvinnas. Idéer och exemplifieringar av det här slaget kan bara framställas via olika konstformer, då och då uppbackade av olika vetenskapsteorier.