Bara 16 år gammal fick Robert Wells idén till "Rhapsody in rock". Om dagarna spelade han klassisk musik på musikhögskolan, och om kvällarna lyssnade han till blues, boogie och jazz. Det är den okonventionella kombinationen som han återigen bjuder på, nu tillsammans med dirigent Anders Berglund, som dirigerade de första konserterna.

Det känns stort, säger Wells och utlovar både klassiska ouvertyrer och "tokjam".
Charlie Norman lärde mig uttrycket "old time entertainment". Man öser god musik över publiken på ett lättsamt sätt. Och inga skrivna mellansnack. Vi skapar det här på nytt varje kväll, säger han.
Artikelbild

| "Jag var tvungen att ha kort hår som liten, med blazer och portfölj, som en liten professor", säger Robert Wells som nu firar 40 år som musiker. Pressbild.

Fler jubileer

I år jubilerar Robert Wells på flera sätt: han har spelat piano i 50 år och arbetat som musikartist i 40 år. Som liten var det klassiskt som gällde, Wells ville till och med byta namn till det mer klassiskklingande Robert van der Waltstein.

Det jag har gjort mest av är klassisk musik, det är den som har hjälpt mig att kunna spela så olika stilar, säger han.

När han och Berglund nu står på scenen tillsammans, för första gången sedan 2003, har de med sig den 52 man starka Gävle symfoniorkester.

Att få göra som när vi startade och vara nära publiken är grejen. Få saker slår ett riktigt konserthus där man ser och känner varandra, det blir en mer intim känsla.

Skriver bok

Konsertserien har varit populär, i Skandinavien har den under årens lopp haft närmare två miljoner besökare. Den har också turnerat världen runt.

Nu skriver Robert Wells på en bok om sin musikaliska karriär: "Blod, svett och toner", där han tar upp både slitet, arbetet med unga klassiska musiker och roliga anekdoter.

Wells understryker att det är musiken som har varit viktigast, inte statusen.

Jag hoppas folk kommer ihåg mig som en energisk spelman, en otrendig sådan, säger han och skrattar.