Torsten växte upp i Örebro. Under hans tonårstid på slutet av 60-talet spelade många kända utländska artister där. Torsten kan skryta med att som ung ha sett Rolling Stones, B.B King, Sam and Dave och många andra stora artister och band.

I Örebro fanns även de lokala hjältarna Blues Quality med bland andra Mats Ronander och Torsten bevistade nästan alla konserter med dem. Som 14-åring åkte han till Stockholm för att se Ray Charles uppträda.

På den här tiden lyssnade och tittade han bara. Intresset för fotografering kom inte förrän i mitten av 70-talet i Göteborg, dit Torsten flyttat för att studera till ingenjör.

Artikelbild

| Motalabon Torsten Ståhlberg har fotat otaliga blues- och soulartister. Här B.B King på Vadstena slott 1988.

Till västkuststaden kom många av de största bluesartisterna.

– Jag tog nästan alltid med mig min kamera till konserterna. Det var inga problem att få fota, jämfört med nu då det ofta krävs tillstånd. I varje fall på större arenor.

Den nu 66-årige Torsten blev Motalabo 1980 då han började arbeta på Luxor. Sedan blev det några år på Nokia innan han var med om att starta Swedish Microwave.

Efter en tidig pensionering har han kunnat ägna mycket tid åt fotograferandet. Han har fortsatt att besöka spelningar och festivaler genom åren.

Artikelbild

| Mavis Staples under en konsert i Linköping 2012.

De 200 bilderna i boken sträcker sig över 40 år, från 1977 till 2018. Här finns en del artister som mest är kända bland blues- och soulintresserade. Men också sådana som många känner till; Ike Turner, Louise Hoffsten och Mavis Staples för att bara nämna ett par.

För den som blir nyfiken på musikerna på de uttrycksfulla bilderna finns chansen att lära mer då varje bild kompletteras med en kort biografi om artisten.

Artikelbild

| Solomon Burke (sittande) och Charlie Musselwhite från Notodden, Norge 2005.

Sedan ungefär 15 år tillbaka har Torstens bilder kunnat ses på hans hemsida staahlberg.se. I mars gav han ut boken "Rhythm & Blues i gråskala".

Hur kommer det sig att det blev en bok?

– En bok är liksom mer handfast. Jag har ett stort arkiv och det vore synd om bilderna försvann.

När boktanken dök upp tog Torsten kontakt med några förlag. De gillade bilderna, men bedömde marknaden som för liten. Därför bekostade han utgivningen själv.

– Jag är väldigt nöjd med kvaliteten på trycket, säger Torsten som berättar att han låtit trycka upp 500 exemplar.

– Målet är att det ska gå ihop sig, men då måste jag sälja några fler, säger han leende.

Varför gör du bilderna i svart-vitt?

– Jag tycker att det ger bra stämning.