Språkspalten En läsare skriver apropå komparation av adjektiv. Läsarens exempel utgår från ordet skön, där normalvarianten är skön, skönare, skönast. "Den mest sköna dagen" kan man dock stöta på, menar han.

Jag misstänker att just den varianten i och för sig är ovanlig. Men vad för regel gäller, kan man fråga sig. Har det hänt någonting här i språket? Med tre stavelser eller flera ska formerna med -are/-ast inte användas, enligt vad som lärdes ut i skolan på femtiotalet, berättar läsaren.

Detta verkar vara en regel som har levt mer i skolans värld än i det faktiska språkbruket. Allmänt sett är det förvisso så att långa och i synnerhet sammansatta adjektiv ofta kompareras enligt mönstret med mer/mest. Men som strikt regel håller den inte, vilket visas av att det till exempel är fullt möjligt att använda effektivare. Å andra sidan är även mer effektiv gångbart. Med andra ord finns många tillfällen – fast självklart gäller det inte alla adjektiv – då båda systemen kan användas.

En tendens som finns är att komparation med mer/mest har blivit något vanligare. Siv Strömquist har skrivit om detta i Svenska Dagbladet och menar att engelskans more och most spelar in. Eftersom variationsmöjligheten redan finns är det inte så underligt att en glidning sker.

En intressant fråga är om valet också uttrycker en betydelseskillnad, om än subtil och eventuellt omedveten. Med Strömquists exempel: mer trött kanske indikerar en högre nivå av trötthet än tröttare. Så att säga ...

För några veckor sedan hade för övrigt TT rubriken "Färst dödsstraff sedan 70-talet", vilket väckte en del reaktioner. Men färst (få, färre, färst) är ett ord som fungerar bra och fyller en språklig lucka som har funnits av oklar anledning. Så det tycker jag gott man kan använda.