Det är ett relativt nytt ord i det här sammanhanget. Vilka benämningar som ska användas har diskuterats ganska flitigt och rekommendationer har formulerats av Socialstyrelsen. Allmänt har det skett en förskjutning mot att en person är någonting till att personen har någonting. Det vill säga tidigare var man handikappad, i dag har man en funktionsnedsättning. Av en funktionsnedsättning kan följa ett funktionshinder, men funktionshindret avgörs av hur omgivningen ser ut, är tanken med begreppen. Fokus förskjuts till omvärlden.

Den språkliga logiken är inte självklar, vilket framgår av att en tidigare rekommendation var att funktionsnedsättning och funktionshinder skulle betraktas som synonyma. Frågan är inte okontroversiell. Det finns många aspekter. En är att ett uttryck som "person med funktionsnedsättning" är otympligt och svårt att använda i vissa sammanhang.

I det avseendet är onekligen funkis bättre. Det är både kort och snärtigt och har en i grunden positiv klang, då det inte lyfter fram problem och brister.

Avigsidan är att funkis kan ses som ett steg bakåt då det fokuserar på personen och inte egenskapen. Men – påpekar brevskrivaren – det utmärker sig också på så vis att det förefaller komma underifrån, snarare än som ett språkligt påbud uppifrån.

Om funkis är ett ord för framtiden återstår att se.