Jag har sett 45 filmer på Linköpings Filmsalonger sedan starten 2015. De allra flesta skulle inte ha visats i Linköping om inte kommunens alternativ funnits. Bara en av dessa filmer ("Loving Vincent") finns på Netflix. Två av dem finns på SVT Play. Att hänvisa till strömningstjänster är alltså inget realistiskt alternativ.
En stor andel av Filmsalongernas repertoar har varit svenska filmer. Några exempel är prisbelönta trolldramat "Gräns", "Tjuvheder" av Peter Grönros, "Amatörer" med manus av Jonas Hassen Khemiri, "X&Y" med Mikael Persbrandt och Anna Odell, "Småstad" som utspelar sig i Vadstena och "Silvana – väck mig när ni vaknat", där en av de tre regissörerna var Mika Gustafson från Linköping. Just nu visas Sveriges Oscarsbidrag "And then we danced".
Det är alltså sådana filmer vi hädanefter ska klara oss utan.
Biografkedjan Filmstaden är numera helägd av den internationella koncernen AMC Theatres, som i sin tur ägs av Wanda Group i Kina. De har inga intressen i svensk film, och inget intresse av att erbjuda något annat är kommersiell film och popcorn. Om Filmstadens utbud ser okej ut nu vill jag påminna om hur det såg ut i somras, när bara de allra bredaste amerikanska filmerna kom hit.
Samtidigt är det en fullständig självklarhet för politikerna i Norrköping att erbjuda en hel kommunal biograf.
Linköpings Filmsalonger är en oas som gjort utbudet lite bättre, även om det inte varit i närheten av vad man kan se på Cnema i grannstaden. Att våra politiker är ointresserade av film förvånar mig inte, men vill de verkligen att Linköping ska vara så mycket sämre än Norrköping?
