Regi: Lennart Peep

Medverkande: Kaire Russ, Simon Manns, Hilde Veronica Høie

Ung scen/öst

23 november

Ung kvinna möter ung man. Kärlek tänds. Giftermål och familjebildning. Arbete, karriär. Barn föds. Nattvakor och ständig trötthet. Barnet växer sakta upp. Ett klassiskt tema. Scener ur ett äktenskap med konflikter.

Detta är innehållet. Ständigt aktuellt. Men hur är själva gestaltningen? Hur berättas historien, på vilket sätt? I detta "hur" ligger den konstnärliga formen och kraften inbäddad. Gestaltningen är mycket bra. Dramat iscensätts oväntat både minimalistiskt, stiliserat och samtidigt expressionistiskt utlevande. Enkelt och uttrycksfullt, dramaturgiskt varierat.

Tre skådespelare på scen, nästan obefintlig rekvisita, men med hjälp av ljus och ljud i det svarta scenrummet. Replikerna är sparsmakade. Ibland uppstår retoriskt effektiva upprepningar. Det är också en fysiskt närvarande teater med många dans- och rörelsescheman. Och rätt mycket mimteater och pantomim. De koreografiska kombinationerna känns nyskapande friska på något förunderligt sätt.

Linköping har fått ett nytt scenkonstnätverk som kallar sig Donya med bakgrund i teaterutbildningen på Valla folkhögskola. Och man blir förvånad. Den här ensemblen spelar ju helt professionellt! Det är bara att gratulera. Varje enskild rollgestaltning sker med total övertygelse och säkerhet. Imponerande regi och iscensättning av ett komplext stoff som utspelas här och nu. Den unga ensemblens tro på den fria konstens styrka är hoppingivande. Ingen tråkig diskbänksrealism här inte. De vågar ta språnget över till andra sidan och lyckas sammansmälta flera olika scenkonstformer till en syntes av konstnärlig helhet.