Sansui Rock’n’roll: Grand prize for special people like you (2007)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Själv befinner jag mig nu på närmast okända musikaliska farvatten. Men grabbarna bogserar mig i den vilda sjögången in till trygga hamnen. Glad, dansant och energisk rock, säger de själva. Den är också full av glöd och de överraskar med utmärkt spel, kan jag tillägga. Har med förtjusning lyssnat på skivan.

Snusk-Tobbe: Första gången (2006)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Oförskämt fräck. Åtta låtar, till exempel "Pappa har störst". Det räcker. Säkert kort på vissa fester. Barnförbjuden.

Jimmy Uller Blues Band: Blues från hemmaplan (2007)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Börjar med "ÅFF Blues". En tumultartad upplevelse rent mentalt. Bakom den och flera andra låtar står Stanley Nilson. Några riktigt vassa gitarrsolon imponerar. "Blues från hemmaplan"? Man brukar ju säga: Borta bra, men hemma bäst? Här stämmer det väldigt, väldigt ofta.

Blues international Volume three. Network Pacific Records

ÅÅÅÅÅÅÅÅ

Den fina "Your heaven" av Stanley Nilson finns även med på en samlings-platta med band från USA, Kanada, Australien, Tyskland, England - och så ett band från sockna med en gudabenådad gitarrist.

Torbjörn och Nykomlingarna: Visst svänger de (2006)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Tre låtar om "love", kul texter, given succé på firmafesten. Vad ska man ta sig till med ett gäng som rimmar "tulpaner" på "vanor". Eller drar till med knäböjaren ". . . om jag kommer hem och tvättar dina trosor?" Det är bara att böja sig och dras med i skrattsalvorna. Barntillåten.

John Strid (2007)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Ett musikintensivt band som har så roligt när de spelar att det smittar av sig. Ung, fiberrik musik.

Kristina Solfors: I saw you (2007)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Hälften lånat, hälften eget. Skickliga medmusikanter. Countryinspirerat. Titellåten tillägnad, nej, inte största eller första kärleken, utan en nära vän. Kanske vågat att ge sig på några av de riktig bigga standarlåtarna. Men det funkar förstås. En skiva full av glödande övertygelse.

Camilla Wallin: Nära utan skyddsnät

Piano Reine Eriksson (2006)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Camilla Wallin ger sig ut på slak lina, men utan att nånsin tappa fotfästet. Personligt. Känsligt. Den varma rösten plöjer vägar rakt in i hjärteroten. Om det så är Ledin, Bécaud, Carmichael, Taube eller, särskilt, den egna "Vid sidan om dig" som framförs. “Kristallen den fina" ett av de många guldkornen som jag faller för.

Kyrkoåret i toner. Dirigent Ingemar Ericsson (1986)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Kyrkokören, ungdomskören, barnkören och sångsolister som Maria Johansson och Bo Rosenkull. Och Ingemar E som icke aktar för rov att utmana orgeln. Frisk. Lycklig den som får tag på ett ex. En skiva att bosätta sig i. Man blir nästan religiös.

Ingemar Ericsson spelar på orgeln i Åtvids Stora kyrka (2006)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

I det utmärkta häftet som medföljer talas om en orgel med bred romatisk ton. Kör för det. Om därmed menas nåt riktigt bra. Skivan svänger, överrumplar, överöser en med små toner och STORA. Och så plötsligt nåt om Värmland. Bach går inte av för hackor. Inte heller den rediga avslutaren med Rheinberger. En favorit.

Ingemar Ericsson spelar på Wisteniusorgeln i Åtvids Gamla kyrka (2001)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Det handlar om “orglarnas Stradivarius". Det handlar om musik som skrevs när musik var musik. Det handlar om Ingemar Ericsson som under sin långa gärning i Åtvid fått varenda orgel i tiptop skick . . . 30 låtar! På en 250 år gammal orgel! Det trodde jag aldrig att jag skulle mäkta med. Men inga problem. Musik som gnistrar och stänker och blänker. Och når himmelska höjder.

En favorit.

I signade juletid. Åtvids kyrkokör, 50 män och kvinnor stark. Dirigent Ingemar Ericsson (1997)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Finns det inte tillräckligt med julmusik och "julmusik" redan? Finns det plats för en skiva till? Svar: Den som vill ha det mesta av traditionell julmusik (utom kanske "Hej tomtegubbar" och "Små grodorna") samlad på en enda skiva - här är den. Glad, förväntansfull och superbra. Bara att lägga ut i affärerna om nio månader.

Herren är min herde. Åtvids kammarkör, dirigent Reine Eriksson (2003)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Repertoar från fem århundraden inklusive den egna versionen av "Herren är min herde". Ett de små nyansernas mästerverk.

Åtvids ungdomskör sjunger. Dirigent Ingemar Ericsson (1978 (!))

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Av de 32 ungdomarna i kören lämnade väl så småningom hälften boet (Åtvid, alltså) och flög vidare över land och rike som kantorer, musiklärare, instrumentalister, operastjärnor. Skivan generar så mycket känsla. Avslutningen är rena diamanten - Åtvidabergspoeten Otto Zetterbergs "Menuett vid Templet". Gammal som gatan är den, skivan alltså. Ett råd: Skaffa fram en ny upplaga. Ty detta är evangelium.

Favorit.

Åtvids ungdomskör sjunger. Dirigent Ingemar Ericsson (1984)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

En uppföljare som är - bra. Med nästan lika många förtjänster som modell -78.

Love and Pain. Stan’n’the Band Project (2007)

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Låtar med sorgkant. Som det passar sig i bluesmiljö. Stanley Nilson, som själv verkar något tilltufsad av livet, har gjort alla låtarna. Och svarar för all sång. "When your love is gone", "Love and Pain" är spår som suger sig fast. Skivan är full av feeling, och har några riktigt, riktigt schyssta gitarrsolon.

Soft Aathvida jazz. When the time is right (2004). Camilla Wallin, sång, Leif Segerberg, saxofon, Björn Liljeblad, piano, Jan Hill, bas, Anders Gustavsson, trummor.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Bäst i test. Har allt. Given på skivhyllan.