Carina Glenning blir inte långvarig inom journalistiken. Det blir ingen som vågar påvisa att det existerar diskriminering av män. I det här landet har jämställdhet blivit liktydigt med feminism. Synd Carina, din karriär är tyvärr över".

Citatet är hämtat från en genusbloggares kommentarsfält och skrevs strax efter mitt reportage i Pausbilagan på Fars dag.

Bilagan handlade om frånskilda pappor som på pappret har gemensam vårdnad om barnen, men som i praktiken ändå inte får träffa dem. För barnens mammor.

Förutom drabbade pappor framträdde en kvinnlig barnsrättsjurist, en kvinnlig chefssocionom och professor samt kvinnliga politiker. Alla bekräftade att diskrimineringen av pappor existerar och är ett stort problem. Eftersom det drabbar barnen.

Jag hade väntat mig att många pappor skulle höra av sig, men inte att de skulle vara nära 100 stycken från vitt skilda delar av landet, England och Kanada (Bilagan finns ju som pdf på corren.se). Jag hade också väntat mig att få kritik från anställda inom socialtjänsten, kvinnojourer och feministrörelser. Men från de senare hördes inte ett knyst.

Jag småskrattade åt det där bloggcitatet. Så dumt att tro att vi i Sverige, yttrandefrihetens flaggskepp, inte skulle kunna skriva om jämställdhet på mer än ett sätt. Kunna belysa områden där det är män, inte kvinnor, som är offren.

I tisdags fastnade skrattet i halsen. Då tillkännagavs att chefredaktören för tidningen Villaliv, Ingrid Carlqvist, med omedelbar verkan får sparken. Anledningen är att en anonym person skickat mejl till Villalivs största annonsörer och lögnaktigt påstått att Ingrid Carlqvist skyddar pedofiler.

Enligt tidningens vd Fredrik Lindbladh skrämmer hennes privata bloggengagemang i pappa-barn-frågor bort tidningens annonsörer. En uppgift som minst en av de aktuella annonsörerna nu dementerat.

Jag håller med Stefan Lundström, vd på förlaget Blue Publishing som gett ut Carlqvists bok "Inte utan mina söner", som säger: "Det är ynkligt om det ska vara så lätt att tysta en journalist i Sverige i dag."

Eller som Ingrid Carlqvist själv har sagt: "Det finns saker som man bör avstå från att skriva om, om man vill ha ett lugnt och behagligt liv. Rättssäkerhet för män och barns rätt till sina pappor är sådana saker."

Jag gråter inombords. Inte av rädsla, utan av djupaste sorg. För jag vet vilka spår saknaden av en pappa kan sätta i en människas själ.