1:an

Linjer

I ditt ansikte

bildade vägar jag kunde ta

för att nå outforskade kontinenter hos dig

Blev kartblad jag ville bränna

 

LINDA ÖRNVALL

Linköping

 

*

 

Jag bär klänning

Det är tidig stad

Obefolkade gator stirrar upp

på ett naket underliv

och höjer sig ur natten

som fällt sina ögonlock

Dragit undan sin medvetna hållning

Slutit den

Alla män som någonsin kommit in

till mig

i en telefonkiosk

och bitit mig i halsen

Ätit ett obevakat ögonblick

Har snärjt sig i sladdar

Svarar en mekanisk inlärd fras

när mina skarpa signaler är tvingande

som solljus

efter natt utan sömn

Jag håller telefonluren utsträckt i försvar

som ett vapen mot käftarnas talande bett

Jag nöjer mig tillfälligt med konstlade svar

Jag skiljer ut dina nödlögner från känslan av att jag har fått mitt tecken

Människorna i den här staden klär av mig

och stampar ner trottoarerna mot en ny kvällning

Gör dem mottagliga för det där speciella spektrumet av färger

som hör nätterna till

Dessa som tar sig upp längs mina ben

med en egendomligt förförisk röst

Får mig att uttala en urgammal förhoppning

Om kvinna och man

om skeletten som grävdes upp där jag står

Om de söndervittrade benen med inbodd odödlig kraft

som talar om för mig att det inte är farligt

Det är inte farligt

att följa lockelsen

Driften besitter dig tills du dör

och ännu längre

Jag värjer mig inte

Ska jag ge upp mer magi

för dig

LINDA ÖRNVALL

Linköping

 

*

 

I stationshuset

finns nu mer en lampaffär

Rälsen utanför ligger sedan åratal orörd

Mörk som min övervuxna kropp

Resenären är en man på väg

En man på väg

till mig

Som sedan länge väntar

Väntar nedsläckt

LINDA ÖRNVALL

Linköping

 

*

2:an

 

det var du som ville veta

och så föll allt

med en tunn genomskinlig fråga ställd

över höftkammen

 

jag försvarade honom inte

framhöll heller inte dig

rösten sprack och du packade upp förklaringar

gömde in verkligheten i ögonen

blundade

 

sen plockade du bitar ur mig

som pappersremsor i tunna lager

jag svarade allt du inte ville höra

det var du,

som fick mig till det

CAROLINE BYLFORS

Jönköping

 

*

 

rummeltankar

den blyga annonsören lutar sig framåt

och småtimmarna pålåtsasskrattar

åt ingen annan

ingen någonsin

 

rummeltankar och huden så nära

energisparande satt vi tysta och ögonen sa inget

 

andades hårdare

skyddade oss från det äckliga kalla

 

dina fingrar var i mina

med huden så nära, så nära

det var tanketeater

och vi andades hårdare

 

jag tror det var du som började

och att det var mitt fel

när rummeltankar blev fummel munnar svankar

 

vi låg tysta och smektes med ögonen

andades lugnare

CAROLINE BYLFORS

Jönköping

 

dom

han talar hon tänker

hon låter orden linda sig kring strupen

låter dom svida i halsen

sväljer dom

och kräks

 

hon sover han är vaken

han gråter

stora tysta tårar

bildar saltfåror längs kinderna

men dom orkar hon aldrig se

 

på jobbet längtar han hem

hemma längtar hon ut

hon bär honom

och han håller i så hårt

 

ögonen skinnet slokar

snart äter dom varandras utsträckta händer

CAROLINE BYLFORS

Jönköping

 

*

 

3:orna

 

Lån

låna mej

dina ögon

blott

för en kort

sekund

låt mej

få hålla

dem i famn

och känna

deras lätta

förvåning

sen

ger jag

dem åter

och skänker

mina händer

till ögonlock

BENGT BJÖRNER

Åtvidaberg

 

*

 

När jag kommer

 

står han bakom päronträdet och pissar

Han låter sitt ljumma vatten skölja över

de nyväckta vårlökarna

och de nigande vitsipporna

Det är hans tanke om vårgödning

 

Regnet har lagt en krage på hans axlar

Han luktar stillhet och sorg

 

Han knäpper gylfen

höjer handen till en hälsning

tar spaden

och gräver en grop stor nog att rymma ett barnlik

Där planterar vi Björnbärsbusken

sida vid sida

symbolen för det otillåtna

Regnet slår i våra böjda nackar

Kanske grät jag?

Kanske grät du?

Sedan älskade vi

mot den gröna boddörren

till den rödbrokiga tuppens hesa rop...

 

KLARA FORTHMEIIER

Vreta kloster

 

*

 

Om du går nu så står inte jag kvar här,

jag går också.

Jag går inte efter dig.

Jag går förbi oss.

VICTORIA FRISTEDT

Linköping

 

**************************************

 

Låt mig följa dig

Låt mig följa dig

Bara en liten bit

Om jag håller din hand

Om jag inte säger något

Om jag bara ser dig, hör dig, känner dig, och fångar dig i fallet

Om jag lovar att inte älska dig.

JONAS ANDERSSON

Åtvidaberg

 

*

 

Ena dagen

fångar du himmelriket åt mig

Nästa

slickar helvetet hälsenorna

Jag vandrar över minerat pärlemorlandskap

på gränsen till utplåning

 

Snubblande nära

nära

himmelen

MARIE BERG HELMING

Linghem

 

*

 

Drift

Du drack stora klunkar ur min mugg.

Det är nästan som om vi kyssts.

Tebladen lämnar fula märken på den vitglaserade koppen.

Rykande te i vinterlandskap.

 

Smutsränder på snöbelagd gata.

Den ligger där så synlig för allt.

Tänk att få skydda den med dig.

 

Du insuper den kyliga luften,

sveper halsduken runt ditt ansikte,

och lämnar mig i allt det vita.

Så oskyddad.

 

BRITTA RÖSTLUND

Frankrike

 

*

Barden

Du havens mörke vän

Du nattens stille bard

Bakom oss ligger himmelen

i helvetets parad

 

Min skumögde poet

med livsdroppen i blicken

Vår levnad var för fet

Vårt öde gav oss kicken

 

Ty Tron var ej din

och Trohet ej min

Vad jag i mitt land gjorde

det angick inte dig

Vad jag om din stad sporde

förteg du jämt för mig

 

Men skulden fick vi dela

till vårat sjunkna skepp

Vårt liv var blott att fela

Nån satte ut en käpp

Men tro mig, forne kärleksvän

Mitt uppsåt var okej

Jag kysste alla sköna män

Men älskade blott dig!

 

Mona Saint Cyr

Kisa

 

*

 

Jag håller ditt hjärta under min hand

Jag håller ditt hjärta

under min hand

känner det slå

nära, nära.

 

Tiden upphör.

Ändå vet jag

att varje slag är ett avsked.

 

Som trädet hämtar sin kraft

ur jord och ljus

hämtar jag min kraft ur din närvaro.

Du är marken där jag går.

 

Jag håller ditt hjärta

under min hand

känner det slå

nära, nära

"ERIKA"

Vadstena

 

*

 

Salig i blått hus 

Jag har gått uppför en lång

backe

med tung last

tankarna tog aldrig slut 

 

jag hade kunnat göra det

på ett annorlunda,

mer angenämt sätt 

 

jag visste att du inte skulle gilla det

sa han

men det är ju ingen idé

att säga något... 

 

han såg mig salig i sitt

blå hus

jag bjöd inte in honom

i

saligheten 

 

jag visste - men det är ingen idé

att säga något, sa han igen 

 

han sa att saker tar tid

efter klokhet kommer visdom

lärde han mig 

 

jag vill vara ung och dum

tänkte jag

som brukade vara ung och stundtals för klok 

 

kände mig för ung för den inre visheten

den kommer från insidan,

det är inget jag lärt mig 

 

det är en ocean

som aldrig slutar

att röra sig 

 

en människa med ett hjärta

tillsammans med andra

människor med varsitt hjärta 

 

som är lycklig ibland... 

 

jag eller Gaia

visor och visdom

visdom och visor  

 

PETRA ENELL

Linköping

 

*

 

en morgon när vi vaknar

är det dags att segla bort härifrån

det är en morgon

då ivrigheten mojnat

och våra kroppar sedan länge

klätts i ålderdomens

skrynkliga skrud

denna morgon

när gryningsljuset försiktigt smugit sig in genom det halvöppna fönstret och börjat smälta ned rimfrosten som fått fotfäste på vår hud ligger du på sidan och ser på mig vackrare än någonsin skärskådar du mig med ögon som sedan länge tömts på färg innan du för mig bort ut ur rummet iväg genom landskapet för att visa mig hur det gick till när du började älska mig och vi kommer till en annan tid där jag kan höra ditt skratt jaga efter mig över blomställda ängar där min enda längtan är att du skall fånga mig erövra mig och när du brottat ner mig och virvlat ner mig i grönskan kan jag inte sluta se på dig och jag känner hur tiden sakta vrider sig då nätter och dagar förlängs till år och varje morgon sätter du nya blommor i en vas för att vårt hem skall dofta av liv och kärlek och jag följer din vandring genom livet och jag kan inte sluta se på dig men tiden krymper samman och vi måste färdas åter till denna rimfrostprydda gryning där allt skall upphöra och försvinna och när jag nu ser på dig förstår jag att du inte längre är här och jag kysser dig på pannan samtidigt som rummet kläs i gnistrande dimma som är det naturens sätt att sörja som för att säga tack och farväl till en människa från jorden

 

PÄR NILSSON

Linköping

 

*

 

Låt min hand i din få vila

Vid din sida finna ro

Känn min kärlek i dig spira

I ditt hjärta vill jag bo.

 

KLARA +70

(Tillägnad min lille gubbe, vi har varit gifta i drygt 50 år. Jag läser den ibland som en liten aftonbön för oss båda när vi ska till att somna in på natten.)

 

*

 

och så infinner sig den där känslan

av att du och jag

tillsammans

befinner oss i samma puppa

oåtkomliga

tätt, tätt

i fullkomlig närhet

 

LENA NORDENJACK

Linköping

 

*

 

ToR

 

Säg mej

vad som helst

men säg inte

 

att Du ska försvinna

 

Säg mej

vad som helst

men också

 

att Du kommer tillbaka

 

Säg mej

att det finns

ett litet utrymme

 

någonstans

 

när Du gått

tar jag fram

tidtabellen

 

LAILA SANDSTRÖM

Mjölby

 

*

 

Trots att tiden gått känns det som i går.

 

Vi möttes en sommar

vår kärlek var öm

Till hösten blev jag sjutton

du var mitt hjärtas dröm

Guldbröllop har vi - i år

till advent

Att vi mötte varann

är det bästa som hänt

 

HARRIET NILSSON

Linköping

 

*

 

Du

 

I dina ögon

glittrar min själ.

I dina händer

sjunger min hud.

När du går

dröjer värmen kvar.

 

CECILIA HEDBERG

Linköping

 

*

 

AFTONBRIS

 

Jag lutar mig

över Ditt ansikte

ännu naket sovande.

Och en tår faller

plötsligt ner.

Jag andas på dig.

Och du ler i drömmen.

 

Du andas på mig

och fyller mig åter

med värme, ömhet.

Som när aftonbrisen

spänner ut seglen

i det trånga sundet 

badande i solrött.

 

Hundarna

på stranden

söker inte

smärtpunkten.

Och gråter inte

när solen går ner.

 

SUNE AXELSSON

Linköping

 

*

 

tidig morgon

 

tidig morgon

tycker jag

men du gick upp i ottan

för att lusläsa din Corre

det skramlar i köket

kaffebryggaren sörplar

tidningsbladen prasslar

Du snyter dig ofta

jag ligger där

irriterad

väckt

nu måste jag upp och kisa

 

vid köksbordet

ser jag ditt kala huvud

lutat över kopp och tidning

jag grips av stor kärlek

och släpar mig fram

för att kyssa

din lena hårlösa skalle.

 

ALICE JOHANSSON

Linköping

 

*

 

oavsett jag

kommer de milda vågorna

slicka stranden i gryningen

 

oavsett du

kommer solen ställa sig högst mitt på dagen

och hälla silver över vågorna

 

oavsett vi

kommer fladdermössen flyga i cirklar över vattenytan

innan nattens täcke lagt sig över oss

 

LISBETH ANTONSSON

Linköping

 

*

 

Gammal kärlek rostar inte så lätt

Jag gick från min flicka i sommarnatt

genom skogen på barrig stig

och jag log vid minnet av kyssar och skratt

och de löften hon viskat mig

 

Sedan dess har många år svunnit hän

men jag kan med glädje bedyra

att min hustru alltjämt syns mig lika vän

som hon gjorde den sommarn förtifyra

 

PER ALMBERGER

Linköping

 

*

 

Till S.

Jag står här och fryser för dig

Jag står här och fryser

För någon jag aldrig sett

För någon jag inte litar på.

 

Du står här och fryser

För någon

Du aldrig trodde

Skulle stå här med dig.

 

Jag står här

Med någon

Och fryser.

 

JONAS ANDERSSON

Åtvidaberg

 

*

 

Kärlek

är som det lilla barnets leende

ett livgivande, snabbt försvinnande

BENGT BJÖRNER

Åtvidaberg

 

*

 

I stationshuset

finns nu mer en lampaffär

Rälsen utanför ligger sedan åratal orörd

Mörk som min övervuxna kropp

Resenären är en man på väg

En man på väg

till mig

Som sedan länge väntar

Väntar nedsläckt

LINDA ÖRNVALL

Linköping

 

*

 

Hundra dagar med friska havsbad

en rörelse mot solvarm hud

en gäckande solkatt

ett lågt skratt

 

hundra nätter utan stjärnfall

ord som smög på osäker mark

en bortvänd kropp

evighetstystnad

 

hundra febriga år

bara fötter mot krossat glas

spikmattor

kaktustaggar och brännmärkta insidor

 

så älskade vi...

 

KLARA FORTHMEIIER

Vreta kloster

 

*

 

Ett nät av galler skiljer världarna åt.

Ett tunt fiskenät.

Jag kan se dig genom hålen.

Kan se ditt sorgsna ansikte.

Kan se dina vackra ögon som tindrar när du ler.

Men nu ler du inte.

Det var länge sen.

Du bara tittar på mig med sorgsna ögon, bara tittar.

Men den där blicken är ett gevär och den skjuter mig rakt i hjärtat.

Jag vill så gärna älska dig.

Låt mig.

 

EVELINA KARLSSON

Linköping

 

*

 

Jag sökte inte,

det gjorde inte heller du.

Kämpade emot allt vad jag förmådde.

Ville inte.

Inte falla, inte tappa.

Men vad kan man egentligen göra?

Vad kan man sätta emot?

Nu är du allt jag vill.

Allt jag vill.

 

JOHANNA ANDERSSON

Linghem och Stavanger

 

*

 

Från början till slut

 

Jag såg inte dej, jag såg en annan.

Men du såg mej och då upptäckte jag dej.

 

Du bände försiktigt upp mitt skal med dina mjuka händer.

Mitt skal föll av och jag stog där naken.

Då öppnade du dörren till mitt hjärta och klev in och blev kvar.

 

I din famn fick jag min tillflykt - vid din sida levde jag mitt liv - till den dag då du gick in genom dödens dörr och lämnade mej utanför - utan skydd i tröstlöshetens gråmulenhet.

 

BARBRO STEEN

Linköping

 

*

 

Längtans sista flämtningar

 

Så ligger jag stilla, efteråt

med längtans sista flämtningar

fortfarande inom mig

Hur tystnaden kan fylla ett helt livs drömmar

när ljuden inte längre behövs

 

Så ser jag ängeln vid min sida

som skänkte mig min vila

mina fel till trots

Hon, som knuffade min kropp över kanten

när jag inte vågade ta sista steget

 

Så ligger jag stilla efteråt

? bekräftad

 

HENRIK KARLSSON

Stockholm

 

*

 

Saknad

Marken är tyst

Dina fottramp försvunna

Din röst hörs inte längre

bland träden

Marken känns frusen

Mullen är organiskt död

Vandrar på en mark jag

knappast vill vidröra

Vandrar ibland träd jag inte

orkar lyssna på

Orkar ej

Hugg ner träden

Tag bort marken

Låt mig sova

 

BRITT FRANZÉN

Mjölby

 

*

 

Ord har jag inga

men dikten

den underbara dikten,

hennes kropp.

Jag älskade henne.

 

THOMAS ALMQVIST

Linköping

 

*

 

Lycka

Det är bara du som får läsa

Min kärlek

Min kärlek

vilar hos dig

Mitt hjärta blir varmt

då jag ser dig

Din blick är en lycka för mig

En lycka för mig

 

TORGNY EKLUND

Linköping

 

*

Står hos dig

bara står

och är

njuter

känner

Dig

värmen

beröringen

tryggheten, mjukheten

stillheten

ser

känner

suger in

skönheten

blanka vattnet

Skogen, himlen

fågeln

känner

Dig

Det räcker

 

EVA BORG

Linköping

 

*

 

Kärlek i första klass

Jag såg?

såg hur det glimmade till i deras ögon.

Klass 1 A i Lilla Adolf Fredriks skola

skulle ha gymnastiklektion.

Dans och lek var dagens tema,

jag var där som åhörande Mormor.

 

Åttaåriga pojkar har mycket spritt i benen,

svårt att koncentrera sig och stå stilla,

svårt att lyssna på frökens instruktioner.

Deras röster ekade i salen,

det blev många tillsägelser.

 

De skulle stå i två rader

mitt emot varandra,

en rad med killar,

en rad med tjejer.

Sedan skulle de gå fyra steg mot varandra,

komma alldeles intill,

gå runt varandra rygg mot rygg

på fyra steg,

klappa i varandras händer,

åtta gånger.

 

Det är då det glimmar till.

De ska få röra vid tjejerna,

det är alldeles tillåtet när man ska dansa,

inte förbjudet som de bråkiga knuffarna i korridoren.

 

Denna upprymda glädje är svår att styra,

de klappar i händerna allt vad de orkar,

riktigt slår,

räkna till åtta klappar kan fröken glömma.

De är alldeles till sig,

vet inte hur de ska styra sina armar och ben,

och skratten ekar i den stora salen.

 

Jag fick bevittna en lektion där det är tillåtet att röra vid varandra,

tjejer och killar,

och då vet de inte riktigt hur de ska bära sig åt.

Men jag såg? glimten i deras ögon.

 

Anita Lobell

Sturefors

 

*

 

MINNEN

Han sitter på bänken med handen på käppen, med tårar på kinden, en darrning på läppen.

 

Han talar om kärlek, om längtan, om sorg.

Han talar om saknad, om Ingeborg.

 

Hur dom lovat varandra i lust och i nöd, att älska varandra men nu är hon död.

 

Han talar om stunder dom delat i livet,

han talar om saker dom tagit för givet.

 

Att man ingenting får utan allt är ett lån, det inser han nu när hon ryckts ifrån.

 

Men så säger han plötsligt att en sak är bra, att minnet av henne kan inte nån ta.

 

Leif Johansson

Vreta kloster

 

*

 

Jag sökte ditt hjärta över hav, urskogar, snår och öknar.

Jag fann det i en oas i den väldiga öknen.

Tillsammans skall vi få öknen att blomstra

och våra hjärtan att leva

 

Arne Ekdahl

Vikingstad

 

*

Från början till slut

Jag såg inte dej, jag såg en annan.

Men du såg mej och då upptäckte jag dej.

 

Du bände försiktigt upp mitt skal med dina mjuka händer.

Mitt skal föll av och jag stog där naken.

Då öppnade du dörren till mitt hjärta och klev in och blev kvar.

 

I din famn fick jag min tillflykt - vid din sida levde jag mitt liv - till den dag då du gick in genom dödens dörr och lämnade mej utanför - utan skydd i tröstlöshetens gråmulenhet.

 

Barbro Steen

Linköping 

 

*

 

Kärlek

är som det lilla barnets leende

ett livgivande, snabbt försvinnande

 

Bengt Björner

Åtvidaberg

 

*

 

Paradox

sakta över mörka vatten glida

upplysta fartyg mot fjärran mål

 inuti mänskor, som älska och lida

 allt, dock ej lycka de nå

 

Bengt Björner

Åtvidaberg

 

*

 

Dansen hem

 

Solvarma kvällsvindar

virvlar om hennes rödbruna hår

luften dallrar av musik

det är kväll

det är dans

jag går fram och frågar

säg fröken, får jag lov

 

Den sköna hon flyttar sin blick

hon tittar på mig och ler

javisst, så låter hennes svar

vi dansar

vi kramas

vi flyter omkring i musiken

hon vill bara dansa mer och mer

 

Den vackra kvällen blir snart till natt

även om det är i slutet på månaden maj

musiken tystnar, dansen den är över

det är slut

det är tyst

jag frågar efter hennes namn

hon säger att hon döptes till Inga-May

 

Den mjuka underbara kvinnan

henne följde jag ända hem

hon skrattade och pratade

hon viskade

hon kelade

jag föll pladask för denna ljuva varelse

och vet ni vad, jag älskar henne än

Birger Fast

Linköping

 

*

 

Pensionärens känsloliv är ganska stilla

Och för det mesta känns det inte så illa

Känslorna finns där om dock i träda

Det behövs något extra för att de ska framträda

Som att lugnet bryts av en telefonsignal

Och en 6-årings röst klingar ivrig och klar

"Mormor, jag kan simma. Det går jättebra!"

Mormors hjärta hoppar till och hon blir häftigt glad

Ser framför sig sommarens plask vid bryggan

På sommarstället som är en trygg hamn

För barnbarnen Pontus och Hanna

Som bjuder på ett sånt djävla anamma!

  

Birgitta Ziemke

Linköping

 

*

 

Decembermorgonen stod mörk utanför köksfönstret

en och annan stjärna blänkte över de svarta grantopparna

ett ensamt rött ljus i en svarvad, svart träljusstake

spred ett dunkelt sken över frukostbordet

en kameliakvists rosa blomma i en grön glasvas

förstärkte den romantiska stämningen

De hade nyss lämnat sängen och varandras värme

de satt ganska nära varandra vid det runda bordet

med var sin tekopp och ett par frukostfrallor

Han gled ur tofflorna och satte sina bara fötter ovanpå dem

på det kalla, mattlösa köksgolvet

Hon satte sina fötter ovanpå hans och bjöd honom bröd

Han skyndade sig att ta frallans överdel

och mindes med ömhet hur hon valt underdelen

då den första morgonen hon besökte hans hem

Denna lilla uppoffring är hon verkligen värd, tänkte han

en överdel är ju nästan lika god

Vad glad jag är, att jag gissade rätt på hans smak

och avstod överdelen då för tjugoåtta år sedan, tänkte hon

Man kan ju inte få allt här i livet ...

 

Bo Axelsson

BORENSBERG

 

*

 

En blåvingevind

mot din rödklöverkind

och ängshaverrot

vid din solvarma fot

så minns jag min sommar med dej

Nu vinden har mojnat

och klövern är hö

och blåvingefjärilen

lagt sej att dö

men minnet förbleknar dock ej

 

Bo Axelsson

BORENSBERG

 

*

 

Till Ninni vid Lyckesand

Vid Lyckesand

där havet Ölands stränder sköljer

och het augustisol har värmt dess vik

vi hand i hand

en tärnas flykt mot himlen följer

och möter nakna vind- och vågmusik

 

Vår lyckas sand

jag silar sakta genom handen

den förs av vinden till ditt bara bröst

Jag tar din hand

så lycklig att jag äntligt fann den

när våra dagar går mot ändlös höst

 

Vid Lyckesand

vi plockar sköna, sköra snäckor

och leker lyckligt eller bara går

och då ibland

vi glömmer arbetsfyllda veckor

som väntar innan nästa Ölandsvår

 

Vår lyckas sand

bär spår av dina fötter nakna

Ett mänskoliv oändligt snabbt förgår

I efterhand

vem tror du kommer oss att sakna

när havet hjärtlöst suddat ut vart spår

 

Vid Lyckesand

en höstlig havsvåg stranden formar

och minnen från vårt liv i sanden göms

Vår lyckas sand

kan skingras snabbt av höstens stormar

då våra liv likt forna timglas töms

 

Vår lyckas sand

med värme möter våra kroppar

Jag kysser skuldran din som smakar salt

Vid Lyckesand

vi famnas utav vågors toppar

en sommardag - Jag tackar dig för allt

 

Bo Axelsson, BORENSBERG

 

*

 

Vad kan det vara i den kärleksessens,

vår kronprinsessa satsat sin existens?

Nu är det unga paret himmelskt kära.

Vem kommer attt bli den hushållsnära?

Vem ska Hagaslottet röja, vem ska byta blöja,

när fruktbarhetens gudinna befruktat parets koja?

Nog är väl själva meningen med varandet,

att tronföljden tryggas i det kungliga parandet?

 

Claes Thulin

Linköping

 

*

 

Kärleken

 

Livet.

Döden.

Kärleken.

 

Älskar vi inte, når vi intet.

 

Frälsningen, en hägring

lika fåfäng som levande.

Sanningen, lika klar

som grumligt vatten.

 

Allt svävar över oss,

under oss. Inom oss.

 

Alltet i ett sandkorn

som kittlar våra handflator.

När vi sluter dem. Natt.

När vi öppnar dem. Dag.

 

Ljus och mörker,

denna mosaik av känslor.

Lika för oss båda i det största.

 

Kärleken.

   

Daniel Claesson

Linköping

 

*

 

 

"Vilse i en skog av sorg och ensamhet"

Mitt hjärta var tomt, min själ var vilse

Vilse i en skog av sorg och ensamhet

 

En dag lyste hoppets stråle genom träden

 

En ängel trädde fram ur ljuset och höll mig i sin famn

Hjärtat fylldes av glädje och själen var ej längre vilse

Själen hade äntligen hittat hem

 

Sedan fanns hon icke där för mig 

Hon försvann

Ängeln försvann med ljuset som slocknade

Lika fort som du dök upp var hon borta 

 

Hjärtat blev åter tomt, själen var åter vilse

Vilse i en skog av sorg och ensamhet

 

Hoppets stråle lyste aldrig mer

 

Erik Valdemar Sköld, 19 år

Norrköping 

 

*

 

Gammal kärlek?

Tysta satt de bredvid varandra,

Lät tankarna till gångna tider vandra.

 

Gemensamma kärleksminnen som de har

Lever för alltid i deras hjärtan kvar.

 

Eva Langer

Linköping

 

*

 

Hatt och Krona

De osynliga två; Hatt och Krona, lyft dem, häng dem i tanken, i det gemensamma rum dit bara ni äger koden. Tag dem aldrig med till er innersta vrå. Där är det bara ni två och er kärlek som råder. Där bärs ingen Hatt, ej heller Krona.

 

Om och när drevet går, när mediervågor går höga om prinsessan och mannen av folket, vänd er mot vinden och le, för ni vet nog båda att ni föddes en gång utan Hatt, eller Krona.

 

Den väg ni tillsammans valt att vandra har krävt och fortsatt kräver dock, att ni båda har förståelse för och är medvetna om att det offentliga rummet kräver än Hatt, än Krona.

 

Må kärleken till varandra leda er två att välja rätt i livets olika skiften! Låt solen locka er till skratt! Stå starka mot vindar som blåser! Ingen kan veta då om ni i det nuet bär en osynlig Hatt, eller Krona.

EW

 

*

 

Ett nät av galler skiljer världarna åt.

Ett tunnt fiskenät.

Jag kan se dig genom hålen.

Kan se ditt sorgsna ansikte.

Kan se dina vackra ögon som tindrar när du ler.

Men nu ler du inte.

Det var länge sen.Du bara tittar på mig med sorgsna ögon, bara tittar.

Men den där blicken är ett gevär och den skjuter mig rakt i hjärtat.

Jag vill så gärna älska dig. Låt mig.   

EVELINA KARLSSON

Linköping

 

*

 

Tänk att få hålla din hand,

känna värmen pulsera.

Tänk att få möta din blick,

en stund av ömsesidig kärlek.

Tänk att få se dig kolla in mig,

känna mig vacker.

Tänk att få möta dina läppar,

så nära mina.

Tänk att få känna dina starka armar,

omfamna mig mjukt.

Tänk att få känna din kärlek.

För jag älskar dig!

EVELINA KARLSSON

Linköping

 

*

 

Lämna mig inte ber flickan.

Jag älskar dig.

Han tittar tillbaka men säger inget.

Lämna mig inte vädjar hon ytterligare en gång.

Men han kan inte trösta,

han vet att han inte kan göra flickan glad.

Så han går iväg och lämnar henne ensam med sin sorg.

Lämna mig inte skriker flickan, men han går iväg.

 

Evelina Karlsson

Linköping

 

*

 

"Midsommarnatts dröm"

Med längtan till kvinnan själen öm

gav sig ut i midsommarnattens dröm

bland intryck av skönhet långsamt vandra

av damer så vackra, kan någon mig klandra

med åtrå, respekt och kärlek i blodet

jag log, hon log, vi båda förstod det

att bakom leendens varma charm

fanns jag och min kropp mot hennes barm

sju sorters blommor, från aftonnatts äng

jag under hennes kudde såg när jag vakna

men drömmen var sann i sommardags-säng

eller var det fantasi, när vi vaknade nakna

 

FREDRIK ANDERSSON

Linköping

 

"Om det fanns en väg till hennes hjärta"

Om det fanns en väg till hennes hjärta

önskar jag så att dikten

gick den

Så en känsla i kontrast till tvivlets svärta

jag med hoppets ljus i sikten

fick den

Där i lustkällans spegling, kulörer bjärta

om denna kärleksbrygd, sa plikten drick den

Om det fanns en väg till hennes hjärta

önskar jag så att dikten

gick den

FREDRIK ANDERSSON

Linköping

 

*

 

"Nattlinnet"

Nattlinnets tunna skirhet

gav styrka till handens fundament

 

utanpå var nästan mer än under

förnimmelsen ack påtaglig

 

och spänningen innan

 

händer som ser dig genom mörkret

ljust som sommarnatts krön

 

nu vänder det

sa jag medan kyssar tog vid

 

när nattlinnet drogs över huvudet

 

genom halvöppet fönster

doft av daggvått gräs sin stund

och jag fann mer än jag trevade

 

lustens tunna skirhet

och därunder dess fundament

FREDRIK ANDERSSON

Linköping

 

*

 

Pärleband

 

Göran går upp och ner på en perrong

helt oförmögen att tro på tågets försening

Oberörd av att folk tittar gång på gång

Stannar ideligen och håller ett pärleband   

Av kärlek strålande i sin hand

 

Han hör ett ångloks visslande närma   

Upprymd av att snart vara i kärlekens famn

mötte han tåget som en lysande stjärna      

Han hoppas hennes kärlek är sann

De skulle ju mötas och nu vara i hamn  

 

Men i samma ögonblick kom han ju på

att hon kanske tog tåget bredvid på måfå

Blixtsnabb är han på en annan perrong

och till hans fasa fick se tåget igång

hans stora kärlek har inte plats för logik

 

sprang som en stormvind i en helvetes vik

Fick grepp i trappräcket med darrande hand

men ångloket gjorde ännu ett kick  

så fingrarna tappade greppet, Göran försvann

Passagerarna skrämdes av något av vikt

 

då en vagn reste sig något efter ett skrik

Liggande i sitt blod bland räls och damm

försökte Göran som död krypa fram

Döende ser på sin vän hans avklippta ben

i den förtvivlande solens sörjande sken

 

Bara kärlek kärlek inget annat han vill

folk från det stannade tåget skyndade till

medan en präst på knä bad en fader vår

och läggande sin rosenkrans på döendes sår

smekte Göran med hans blodiga hand

 

pärlorna av hans kärleksförklarande band

Och räckte det fram i en kärlekens stil

i hans lycksalighetens viskande bud:

Även om vi inte vet hur Store Gud vill

är gåvan min kärlek till min eviga brud

 

Helmuth Pils

Linköping

 

*

 

Kärlek

Du, hör du mig? Nej!

Varför gråter du?

Känner mig lycklig

vid sidan av dig 

 

Underbar, underbar

Ack, så vacker du är

och varm är din kind

Hör du mig? Ja! Nej!

 

Du smeker mitt hår

med fingrar av vind

hur mycket är kvar?

Jag frågar dig! Mig?

 

Jag känner och känner

O lyckliga hand

Jag minns dig i vitt

sluta vårt band

 

Det finns inget kvar

av tiden som gått

Och nu är du precis

så vacker du var

 

Ack, var har jag ställt

min kära rullator?

Tack! för rosorna

Men hur kiropraktorn?

 

Allt av livet förgår

men kärlekens vävnad

av människans levnad   

för alltid består 

            

Helmuth Pils

Linköping

 

*

 

Komedi nr. 57

Natten lika våt av regn

som av saliv din tunga

slickar i sig drömmarna som dagen lämnat kvar

Dina läppar smakar nattluft

allting andas ändlighet

sista bussen hem blir mitt farväl

 

Henrik Karlsson

Stockholm

 

*

 

Längtans sista flämtningar

 

Så ligger jag stilla, efteråt

med längtans sista flämtningar

fortfarande inom mig

Hur tystnaden kan fylla ett helt livs drömmar

när ljuden inte längre behövs

 

Så ser jag ängeln vid min sida

som skänkte mig min vila

mina fel till trots

Hon, som knuffade min kropp över kanten

när jag inte vågade ta sista steget

 

Så ligger jag stilla efteråt

? bekräftad

Henrik Karlsson

Stockholm

 

Henrik Karlsson

Stockholm

 

*

 

Lovisa

Det var den dag jag träffade Lovisa

jag mötte kärleken

Hon bar sol och vind i sina ögon

hon bar på sommaren

 

När Lovisa rör sig stannar jorden

och hela min verklighet

Jag älskar hennes mörka hår i solen

men det är det bara jag som vet

 

Det är någonting i dina ögon

som gör mig sjutton år igen

Jag blir den där naive pojken

som följde med dig hem

 

Det var den första natt vi var tillsammans

åh, som hon värmde mig

Hon kysste mig, jag kunde inte andas

 

Jag tror att det var årets första höstdag

det gjorde ingenting

för under hennes täcke var det sommar

 

Kan du inte få mig sluta tänka

få mitt hjärta sluta slå

Dina ögon slutar aldrig blänka

det är för stort för att förstå

 

Jag skrev en sång om kärleken som flydde

innan jag hann fånga den

jag hade nästan glömt hur svag hon gör mig

 

Jag gick förbi det huset där hon bodde

där vi tog farväl en gång

Jag såg det lyste i hennes fönster

 

Du har alltid en plats i mitt hjärta

min tanke och min sång

Kan du inte komma tillbaka till mig

en enda gång

 

? för du var den vackraste i världen

 

Henrik Karlsson

Stockholm

 

*

 

Trots att tiden gått känns det som i går

Vi möttes en sommar

vår kärlek var öm

Till hösten blev jag sjutton

du var mitt hjärtas dröm

Guldbröllop har vi - i år

till advent

Att vi mötte varann

är det bästa som hänt

 

Harriet Nilsson

LINKÖPING

 

*

 

Jag sökte inte,

det gjorde inte heller du.

Kämpade emot allt vad jag förmådde.

Ville inte.

Inte falla, inte tappa.

Men vad kan man egentligen göra?

Vad kan man sätta emot?

Nu är du allt jag vill.

Allt jag vill.

 

Johanna Andersson

 

*

 

TRÄDGÅRDEN 

När jag kände doften

av frukterna

och hörde porlet

från källan i Din själblev jag hungrig

och törstig.

Jag ville äta och dricka,

mer och mer,

ty i Din själ

finns en ljuvlig trädgård.

 

Phoebe Alm Härdelin

Kisa

 

*

 

Mitt i livet drabbade han mig.

Med sina vackra armar och det sneda leendet,

hans röst fick mig att vibrera.

 

"Du är min lotusblomma, min dykdalb" sa  han.

Inte visste jag vad dykdalb var,

men det lät så vackert.

 

"Ge mig mera tid" bad han

och ringde dag som natt,

vi talade, samtal som gjorde oss

synliga för varann.

 

"Han är inget för mig" sa hjärnan,

kroppen ville han skulle stanna,

han fick mera tid.

 

Vår passion var dårskap

härlig och tröttande

vi tröttades och tröstades.

 

Jag gick i dimma, det normala var svårt

inte missa min lycka, inte misslyckas.

 

Krampaktigheten släppte, 

vuxenjaget och förnuftet byttes mot

lekfullhet och kär lek

 

JAG GAV MIG HÄN

det är det bästa jag gjort

HAN är min man nu. 

 

PS. Dykdalb = förankring, fundament  DS.

 

Kicki Österman

Linköping

 

*

 

Epilog

 

Du?

ett guldkorn i mitt liv.

Glimmade till i det ljus

du själv

tände

 

Jag?

hade glömt hur det kändes

när någon

tog sig över muren,

bröt sig igenom fasaden

utan att

skrämmas

 

Jag?

hade glömt hur underbart

det kunde vara

att möta en människa

och bli berörd

i sin själ

 

Laila Sandström

Mjölby

 

*

 

Jag plocka en blomma i ungdomens dar

ett halvsekel redan den blommat har

Jag vårdar den ömt, med tanke på att

för alltid få njuta av blomsterprakt.

(Dikten tillägnad min hustru Ulla-Brith på hennes femtioårsdag.)

Lennart Johansson

Boxholm

 

*

 

Det gömda såret

Målar tavlor

mängder, av tavlor                      

ser spåret av det brustna såret                                                                                                                                                

inombords

 

I en värld där jag var gud                                                                                                                                                         

målade jag murar såret                                                                                                                                          

en mur som slog följeslag med min pensel

i åratal

 

Korsade gröna ängar, uttorkade sjöar och djup sand                               

med solens vakande öga                    

alltid med två fötter på marken                                                                                                                                

med händerna hängandes i den fria luften

 

Den dunkande känslan                                                                                                                                                            

i det vänstra bröstet gjorde sig hörd

som ett instängt hjärta i en cell                                                                                                                                                

vilket det precis var

 

Telefonens ringande toner slogs ned                                                                                                                                

rummets tapeter för starka         

den tomma stigen jag vandrade                                                                                                                                                

lät vindarnas viskningar nå mina öron

 

Talade om kärlek

jag skyggade, gömde mig     

bakom murarna i mina målningar

som blev allt fler och fler

 

På en inte allt för speciell dag                                                                                                                                               

slog sinnestillståndet in på något annat

något främmande                                                                                                                                                                     

vidder jag aldrig sett förut                                  

 

Våra ögon tog tag i varandra i ett hav av alla andra ögon

byggde en osynlig bro

och innan vi ens hade mötts kroppsligt                                                                                                                            

kände våra själar redan varandra

 

När ditt leende träffade min ögonvidd                                                                                                                             

föll murarna i mina tavlor                  

och såret som gömts där bakom blottades för första gången                                                            

sedan första tavlan

 

Såret läktes, försvann                                                                                                                                                             

och nu står vi där hand i hand                                                                                                                                    

med blommande växtlighet                                                                                                                                                 

och målar tillsammans

 

Leo Ström

Skogås

 

*

 

Hoppet

Mörkret har fallit

Det är svart nu

Precis som i min själ

Ett tomt mörker utan ände

 

Ljuset går upp

En tunnel skildrats fram

I slutet av tunneln finns du

Jag söker efter hoppet.

 

Hoppet finns där

Men det måste grävas fram

Det är nu det behövs i tunneln av hinder

Jag möter frestelser som jag nonchalerar bort

för jag vet att ingen är så vacker som du i mina ögon.

 

Nu, då, för alltid min största kärlek du är.

 

Leo Ström

Skogås

 

*

 

Kärlekens storm

Du bröt ned hindren, ingen annan såg

Du fann stigen, ingen annan gått

Med blicken stadigt riktad mot ditt mål, fann du en ensam själ

inuti stormens öga, där tiden blev er

 

Leo Ström

Skogås

 

*

 

Du vill veta

Du vill veta hur det känns? Okej.

Som när någon rycker bort golvet du står på.

Ja golvet, inte mattan.

Allt som håller fast dina känslor brister.

Går av på mitten och går inte ens att fixa. Fan.

Du tror dig ha kontroll men det brister. Allt.

 

När du första gången såg de gröna ögonen skakade dina knän.

Men inte av rädsla.

Utan över hur vacker en

människa kunde vara.

Bedårande vacker.

Mitt bland alla andra.

Och känslorna föll.

 

För du är så underbar som bara du kan vara.

Vet du nu då?

 

Linn Nybohm

Finland

 

*

 

Att älska dig

Kärlek till dig är

Att spela den musik du gillar i bilen när det är min tur att köra.

Att byta till de lakan i sängen som är de finaste, ifall du skulle stanna över natten.

Att känna glädjen när du ringer.

Att se dig skratta.

Att sätta på mig parfymen jag hade första dagen vi träffades.

Att undra om jag ska ringa eller inte.

Att skicka SMS istället.

Att prata om dig och andra påpekar att jag rodnar.

Att känna dina andetag mot min hals innan du går.

Att älska någon.

Att älska dig.

 

Linn Nybohm

Finland

 

*

 

Genom mina ögon

Jag tror inte du förstår hur underbar du är.

Du borde se dig själv genom mina ögon.

Men det går naturligtvis inte.

Jag kan bara förklara.

 

Du borde få se ditt leende,

Dina ögon,

Dina händer.

Få känna din lukt.

Du skulle du få känna hur speciell Du är.

 

Den enda jag ser framför ögonen när jag blundar är du.

Och det irriterar mig.

Ditt leende, ditt spretiga hår.

Dina ögon.

Men ändå vill jag inte att du ska försvinna.

Jag vill att du ska bli verklig.

Så jag bara kan sträcka ut handen för att röra dig,

Och älska dig.

Gränslöst.  

 

Linn Nybohm

Finland

 

*

 

Du ger mig migrän. Jag var frisk innan allt det här.

Vad är upp?

Vad är ner?

Vad är du och vart slutar jag?

Vad vinner du på att agera såhär?

Vad vinner jag på att låta dig agera såhär?

När sanningen är att du äcklar mig något så totalt.

Varför letar hjärnan alltid upp tankarna som man inte vill tänka?

Är det, det här som kallas för att älska?

 

Linnéa Glad

Vikbolandet

 

*

 

Den torra sanden blev förgylld

och havet blev blåare än kobolt

 

de magra katterna blev vackra

med ögon som smaragder

 

min gamla klänning blommade

och jag solade i mimosan

 

tågvisslans ständiga tjut

blev en skön melodi i vårt rum

på det torftiga hotellet

som blev vårt gyllene slott

 

Lisbeth Antonsson

Linköping

 

*

 

i sången

på de grönaste kullar

i den skönaste vinden

vid havet

 

i vallmon

på det grönaste gräset

i den mustiga jorden

på berget

 

i friheten

i den ljuvaste kraft

i det milda ljuset

i skogen

 

öppnar jag mig för dig

 

Lisbeth Antonsson

Linköping

 

*

 

Det är när du lämnar mig för en stund som saknaden är som värst.

Det är när du lämnar mig för en stund som minuterna känns så långa.

Det är när du lämnar mig för en stund som jag är rädd att du inte kommer tillbaka.

Så lämna mig för en längre stund så jag lär mig vad saknad är.

Jag måste lära mig vad saknad är, innan stunden du är borta redan är här..

 

Louise Hellgren

Norrköping

 

*

 

Vår värld är byggd av ord

men jag behöver något mer

En känsla, en beröring

som tanken inte ger

 

För jag kan dina repliker

ditt andetag, din röst

Nu vill jag känna dina hjärtslag

jag vill vila mot ditt bröst

 

Och jag har redan hoppat utför

i samma stund du kom

Trodde aldrig det var enkelt

men för sent att vända om

 

Vår värld är byggd av drömmar

en omtanke som få

Men jag behöver något större

än vad orden kan förmå

 

Magdalena Rosén

Ljungsbro

 

*

 

Och när kvällen kom vandrade de sida vid sida

ackompanjerade av syrsornas spel

Kvällssolen fångade in alltsammans

likt den vackraste tavla och

stranden var fuktig av vågornas lek

De andades in det sista av dagen

tillsammans i något som liknade en dröm

 

Och när natten kom höll han henne nära

precis som mörkret slöt sig kring dem

Stjärnorna tände deras himmel

speglande i vattnet och

månen blev hjärtat i universum

De älskade utan löften eller ord

men tystnaden talade desto mer

 

Och när morgonen kom låg de tätt intill kärleken

smekta av morgonens sol

Fåglarna sjöng sina sånger

som vackra kärleksförklaringar och

vinden väckte dagen

De var stilla som för att frysa det ögonblicket

där livet aldrig såg på?

 

Magdalena Rosén

Ljungsbro 

 

*

 

Jag har försökt finna ord för vad som hände

men inte ens mitt eget lexikon har några svar

 

Och jag tror jag blev lite rädd när jag såg dina ögon,

så tomma men ändå så fyllda av något

 

Vi kan prata om dragningskraft och hjärtslag

och använda ord som starkt och magiskt

 

Vi kan benämna det som underbart och vackert

och konstigt och lite skrämmande

 

Vi kanske kunde kalla det en slags dans

eller ett spel eller längtan eller lust

 

Och vi kan stå kvar vid den där jeansochtshirtkärleken

bara för att det låter så fint

 

Men hur många ord jag än finner

så hittar jag ändå aldrig det rätta för vad det var

 

Jag tror att vi får nöja oss med det lilla stora ordet

obeskrivligt?

 

Magdalena Rosén

Ljungsbro

 

*

 

Vita vingar

Jag har gjort änglar av alla jag tycker om.

Dig gjorde jag till en ängel först.

Stora vita glamorösa vackra vingar.

En glittrande gloria.

Fast den ser jag alltid över dig.

Den är extra glittrande när du ler.

Din är grön, som dina ögon.

Det är fint att se.

Allt passar så bra.

Grönt, rött, svart, silver, lila och vitt.

Gröna ögon.

Röda läppar och tuppkamshår.

Svarta och lila kläder.

Kedja i silver.

Vita vingar.

Du borde skaffa dig ett par vingar.

Jag ska hitta ett par åt dig.

Då kan vi flyga tillsammans.

Titta på alla människor från ett hustak.

Skjuta kärlekspilar.

Så som någon gjort på oss.

Tillsammans.

Du måste berätta vad min gloria har för färg.

Mina ögon byter färg ibland.

Men det spelar nog ingen roll.

 

Malin Horne

Linköping

 

*

 

Allt har blivit så annorlunda sedan du kom fram och pratade med mig. Plötsligt sipprar det ner regnbågsfärgade metalldroppar från gatlyktorna som bildar stjärnor på himlen. Jag har sett en rosenknopp slå ut så det glittrade och sprakade i elementet, värmen ritade hjärtan i morgonfrosten. En skatt ingen saknar stod gömd bakom tidtabellistan och fångade min uppmärksamhet i dag. När jag gick fram och försiktigt öppnade den, hörde jag nycklar till problem tissla och tassla om framtiden. Försiktigt lyssnade jag. De nämnde ditt namn. Och mitt. Tillsammans. Jag blev så glad att jag tappade locket. När jag tittade upp dansade en kom-ihåg-lapp utan klister på lövens dragkedjeformade skuggor. Med skakande kropp indränkt i förhoppning och längtan köpte jag kaffe. För att sekunden därpå sätta det i halsen, du gick förbi. Kaffet rann och avslöjade mina hjärtan som är fastlimmade i mina tankar. Du log. Mot mig. Mitt hjärta började sakta smälta. Som tur var kom du fram till mig och sträckte fram handen för att fånga upp dem. Du sa att du skulle skruva och spika ihop dem med ditt egna. Sedan frågade du om jag sett vattenpölarna fyllda med lycka, rinna ner i brunnen byggd av tro, hopp och kärlek?

 

Malin Horne

Linköping

 

*

 

En sekund, en liten stund

 

En sekund av kärlek.

Av närhet.

Hopp.

Längtan.

Förlägenhet?

Sanning?

Är det sanning, den där sekunden?

Är det så vi egentligen vill ha det?

Vill jag?

Vågar jag?

Du vågar.

Men vill du?

En sekund av kärlek är för lite.

Det kan jag inte leva på.

Det måste du förstå.

Jag vågar inte göra det till två.

Så snälla, håll kvar.

Till två sekunder av kärlek.

Jag skulle vilja våga.

Men det kanske blir fel.

Det skulle kosta för mycket.

Kosta vänskap.

Glädje.

Då är det bättre med en sekund av kärlek.

Och resten vänskap.

Mycket bättre.

Men i alla fall.

Kärlek är kärlek.

 

Malin Horne

Linköping

 

*

 

Nära tankar

En fjäril bygger bo i mitt bröst, det tillrar, fladdrar och känns.

En oro blir till leende tröst, och fingertoppar heta, som bränns.

 

Din röst smeker huden varm,

tungspets möter min väntande sfär.

djupa andedag höjer min barm,

lycklig att jag får känna dig när.

 

Starkt längtande är närhetens sanning

i din famn jag finner ro.

Känslan är som fjärilens vingslag,

lätta, fria men söker ett bo.

 

Marie Lind

Linköping

 

*

 

Chokladpralin

 

Han var liten och fin som en chokladpralin.

En sån där som man får till kaffet gratis på fik.

 

Med stora ord som inte fick plats i munnen, smälte han bort.

Och allt jag fick var en svag eftersmak av mint...

 

Marie Nilsson

Växjö

 

*

 

Jag lade in mig på bårhus för jag trodde att mitt hjärta hade stannat.

 

Jag gick fram till dig idag.

Till dig jag aldrig talat.

 

Du är den vackraste man jag sett,

sa jag, rakt in i ditt öra och världen försvann.

 

När dina händer tryckte sig mot mina, slutade jorden snurra för att vi inte skulle glida ifrån varandra av misstag.

Du höll i mig så varsamt som jag kunde gå sönder. Som jag var något värdefullt du fått som du ville hålla kvar men var rädd att tappa.

 

Du var vackrare än någonsin.

Och alla ord var upptagna.

 

Marie Nilsson

Växjö

 

*

 

Underbara?

Att se hans underbara ögon varje dag när jag slår upp mina.

Allt känns så himla verkligt och så tryggt, man vill inte att den stunden ska försvinna som ett moln som aldrig mer kommer åter. 

Jag kysser och vidrör hans underbara hud så ömt, vill inte att han ska gå sönder.

Hans ögon glittrar som ett ljummet hav i ett land som inte existerar.

Jag blundar för ett ögonblick, han är inte här längre.

Mitt hjärta känns som en tung sten, han var här alldeles nyss.

Var det jag som inbillade mig att han var här? Eller var han verkligen här?

Mina tårar strimmar nerför min kind har inte lyckats hitta honom än.             

 

Marielle Eriksson

KISA

 

*

 

Älskar ändå

Jag sitter själv och tänker,

att varför är det så.

Den du ditt hjärta skänker,

helst vill se dig gå.

Fast du ditt huvud sänker

och ensam där får stå

och trots en tår som blänker,

så älskar du ändå.

 

Mattias Kronstrand

Linköping

 

*

 

Hon saknas

Två täcken är ett för mycket.

En person är alltför få.

Hon saknas det fagra smycket,

det gör ont men måste gå.

 

Mattias Kronstrand

Linköping

 

*

 

Min kära

Hur länge sedan var det som jag sade att jag älskar dig? Att jag skulle kunna dö för dig? Vi sitter mitt emot varandra vid middagen med våra två små barn på änden. Dina fina drag är något skarpare nu, men lika vackra som då. Det är svårt säga det jag helst vill säga. Jag samlar mina inre styrkor. Tar sats.

- Nej, inte kasta maten! säger du till den minsta. In i munnen.

Styrkorna skingras och behöver en stund för att samlas igen. Jag andas djupt. Sväljer. Nu? Den äldres hand far ut mot den mindres huvud.

- Du får inte slå honom! säger jag till den äldre och skjuter hans barnstol längre från den mindres.

Så blir det åter ro vid matbordet. Vi ser på varandra. Ler tröstefullt, det går över. Vilken mor du är! Vilken kvinna! Jag blir varm när jag ser dig.

- Hur?, säger jag. Och du samtidigt:

- Jag går på toa så kan vi sanera sedan, du nickar mot barnen. Vad skulle du säga?

Jag skakar på huvudet.

- Inget. Gå på toa du.

 

Mattias Kronstrand

Linköping

 

*

 

MÖTET MED DIG 

Jag har letar efter Dig

Över alla hav

Bortom alla stjärnor

Under alla solar En dag står du där

Världen exploderar I ett fyrverkeri

Blickar möts i denna stund

Bortom tid och rum Tar dig i min famn

För oss i hamn

Sol och måne

Ebb och flod

Jag vill stanna med dig på denna jord Kärleken är så stor

Så nu räcker inte mina ord.

 

Ing-Marie (Mia) Axelsson

Tyresö

 

*

 

NATTHIMMEL  

Bruna ögon

Glimmar som guldstjärnor

mot ökensanden

Natthimmel.

Bland tusentals stjärnor

har jag letat efter dig

Någonstans på natthimmlen

därute

vet jag att jag skall finna dig Ditt skratt

som får vindarna att blåsa

Ditt leendes

om får isarna att smälta

Din värme

som får solarna att skina

Vita eller svarta segel

Gryning eller skymning

Din famn

Är du mitt skepp

Är jag din vind Eller är allt bara en hägring i

tårarnas dimmor.

 

Ing-Marie (Mia) Axelsson

Tyresö 

 

*

 

HARMONI  

Brinnande som elden

värmande som solen

Svalkande som vinden

Uppfriskande som skogstjärnen

Möts våra kroppar

I en fullständig harmoni

Där vi två blir till ett

Och ett blir vi med kosmos

Där himmel möter hav

Och sol möter måne Du finns i mina tankar

Du finns i mitt hjärta

Har seglat i hamn

Saknar din famn.

 

Ing-Marie (Mia) Axelsson

Tyresö

 

*

 

Tre signaler

Tre signaler stod utanför min dörr

Lockade, ropade - och log

Tre signaler viskar ej som förr

Smeker ej, leker ej - NOG!

 

Mona Saint Cyr

Kisa

 

*

 

Att sitta på en kista

Vi satt på en kista båda

och sökte ett viktigt beslut

Såg blott på min pappkorgslåda

och såg nog rätt trista ut

 

Det är inte lätt att skilja

två själar, som ej hör ihop

Det fordras en järnhård vilja

och den djupaste, djupaste grop

 

Där ser jag min grav, min räddning

Där ser jag min oro dö bort

Där väntar en jordisk bäddning

i landet, som är bränt och torrt

 

Vad sa han nu vid min sida?

Jag drömde så fjärran min väg

Ty varför ska mänskan lida

när hon ännu kan ta ett steg?

 

Han ville att nej men föreslog ja

För mig fanns ej alternativ

Jag valde mitt nej men ingenting sa

och förbrände redan mitt liv

 

Den mjuka fläkten från perfekt tid

Jag vände mig gråtande från

Och hakade envist och sökande vid

ett rusande, skrämmande dån

 

Jag hörde, det brast med ett jämmerskri

Jag andades tungt som farväl

Mitt liv var nu mitt och allt däri

skulle blott bli en annans träl

 

Mona Saint Cyr

Kisa

 

*

 

Ett Möte

Varför sa Du inte Ditt namn, sist när vi möttes

Du trodde jag kände igen Dig

men det var inte så lätt

det var så länge sedan nu, käraste

Din röst hade fått en gäll ton

Ditt namn hade ändrats

- Kanske om jag fått hålla Din hand

- jag är blind nu

 

Mona Söderbäck

ÖDESHÖG

 

*

 

Vårt Liv

Fyra seniga hårt knutna händer på ett bord

vid ena sidan en valkig sträv

på andra sidan en mjukare slätare

de talar om ett långt liv

hans, om hårt arbete, nöd frost o kyla

hennes om barn, arbete, hunger och svält

de talar om tider som gått

var och en om sej och sitt

men kommer de nånsin att förenas

 

Mona Söderbäck

ÖDESHÖG 

 

*

 

Trygghet

Liten hand sträcks uppåt mot stor hand

stor hand ibland otålig

liten hand rädd

liten hand försöker igen

stor hand lugnare, varm

liten hand glad, skojar lite

stor hand glad, värmer

liten hand och stor hand trivs.

 

Mona Söderbäck

ÖDESHÖG

 

*

 

vilken överraskning,

vilken stor känsla 

 

en man

en som fanns här, alldeles nära 

 

du tog mej med storm

du var så stor

du väckte något som var vackert 

 

vilken glädje

vilken tur 

 

det var du det var jag 

 

häftigt vackert

varje minut väger guld

du är vacker i mitt hjärta 

 

mycket sållas bort

det viktigaste bär jag i mitt inre

djupt 

en fröjd, just i dag

 

Liane Carlson

Motala

 

*

 

Mitt hjärta hade du som i en ask

Litade på dina vackra ord men

Du gömde dig bakom en mask

Sa det jag ville höra

Jag trodde på alla vackra ord du sa till mig

Men inget betydde något för dig

Lämna tillbaka mitt hjärta du hade det bara till låns

 

Anette Johanson

Mjölby

 

*

 

Varför?

Föll jag för dig

Du charmade mig

Älskar ditt leende

Och dina vackra ögon

Men inte ditt beteende

Dagarna med dig var de bästa i mitt liv

Men tyvärr var jag bara ett tidsfördriv?

 

Anette Johanson

Mjölby

 

*

 

Mannen i mitt liv

Förlorad i dina vackra blå ögon

Jag såg in i din blick

Och jag föll för ditt underbara leende

I en evighets sekund

Som ett stjärnfall rakt in i mitt hjärta

Kom du för att stanna

Och där finns du alltid kvar

 

Anette Johanson

Mjölby

 

*

 

Av alla de frön jag sått

ett allra mest jag vill skörda

denna natt utan dig jag till sängen gått

din frånvaro är mig en börda

 

en öde och vindpinad hed

är en dag då jag dig ej får skåda

som talltopp i storm då sargas min ved

då fäller jag tårar av kåda

 

Petter Willner Hjelm

Rimforsa

 

*

 

jag dog i hjärtat när jag gick

men väl var jag så tvungen

jag tog mitt pack och pick

mitt vissna jag adjöken sa

till dig du ros utsprungen

 

Petter Willner Hjelm

Rimforsa

 

*

 

Du är i fokus i mitt sinnes öga

min sikt i hörn och kanter

är blind

dina kindknotor så sköna och höga

är som åländerns branter

svepta i morgonens vind

 

Petter Willner Hjelm

Rimforsa

 

*

 

Du och jag

Jag och du

En liten stund finns vi här

Din blick på mig

 

Ett leende på mina läppar

När jag tänker på dig

Finns inte på riktigt utan dig

Du är en viktig del som dna

 

Först i min tanke och adressbok

Ilska, glädje, ömhet, irritation

Alla känslor kan du väcka

Med ett enda ord

 

Du och jag

Jag och du

En liten stund finns vi här

Min blick på dig

 

Pia Wilhelmson Nord

Brokind

 

*

 

Saracenernas natt

När en blixt träffar

en vulkans heta, sjudande inre

är ögonblicket inne

då tiden stannar.

 

Blixten är mitt redskap,

med den sänder jag

glödande stötar

ned i vulkanens berg.

 

Vulkanen är min älskade,

berget är venus,

där jag tränger in

med mitt verktyg.

 

Richard Englund

 

*

 

Ängel av Glas

 

En ängel av glas slog sig ned vid mitt bord,

stilla hon satt i stearinljusets sken.

Ett utmattat vingslag fick lågan att fladdra

- dansande skuggor i rummet -

en tår på hennes bröst blev

kristaller av is.

- Jag har följt dej och väntat så länge

på just denna dag,

sjöng ängeln till mitt hjärta.

- Mina vingar har spruckit och limmats ihop

när du fallit och rest dej igen,

mina tårar har svidit när jag grät

dem för dej,

viskade ängeln till mina sorger.

- Jag har seglat på hoppfulla vindar

när mina skyddande vingar

ej längre orkat bära,

lyfts upp högt i det blå av min visshet

att vi en dag ska mötas.

 

Hon svävade mot mig och smekte min panna,

ängelns värme smälte min rustning

av härdat stål.

Och hon steg in i mig, jag kände glaset mjukna och fylla

mina innersta rum.

- Jag är du och du är jag i en värld bortom

tid och rymd.

Nu är vi ett, en varelse av ljus som flyger

på mäktiga vingar

av osynligt glas.

 

Richard Englund

 

*

 

Rosen av Kärlek

 

Kärlek är som den vackraste rosen.

Du måste omsorgsfullt få den att gro

och låta den växa sig stadig från roten.

Den blomstrar som vackrast

när du ger den tid att växa.

Och den vissnar för evigt

den dagen du slutar att ge den vatten.

En vissen ros förblir för evigt borta.

Ta vara på den väl.

 

Emilia Klaar, 16 år

Rimforsa

 

*

 

Att få hålla din hand, är att knyta kärlekens band.

Att kunna visa mina känslor, är att övervinna alla rädslor.

Att känna att du alltid är här, är att förevigt vara kär.

Att veta att du faktiskt finns, är en känsla jag alltid minns.

 

Emilia Klaar, 16 år

Rimforsa

 

*

 

Om du säger att du älskar mig, så följ mig ska jag visa dig.

Visa platsen i mitt hjärta, långt bortom all plågsam smärta.

Om du säger att du älskar mig, kom så ska jag hjälpa dig.

Hjälpa dig att finna, det bandet du ska binda.

Om du säger att du älskar mig, så lovar jag att älska dig.

 

Emilia Klaar, 16 år

Rimforsa

 

*

 

Möte

 

Det var redan kväll

när vi log mot varann

och hon lät mig komma in.

Jag uppfattade i hennes

ögon en plötslig tvekan,

som om hon

redan ångrade sig

när jag stormade 

uppför himlatrappan

för att lämna mitt brev.

 

När jag åter kom ner

gick jag runt, runt

i en roterande grind

som saknade väg ut

och det var kväll.

Hon väntade utanför,

visade mig knappen

och jag tryckte

men kom ut

på andra sidan.

Genom dubbla plexiglas

betraktade vi varann

och vinkade vemodigt farväl.

 

Sune Axelsson

Linköping

 

*

 

Kärleken

 

Kärleken är en förunderlig sak

ej ryms under tak

ej lätt att med ord förklara.

Den hjärtat berör

den föds - ibland dör

och blossande het kan den vara.

 

Gör mig bräcklig och skör

så jag Din sång hör

gör sinnena öppna och vida.

Då vatten blir vin,

låt den ej gå i sin.

Låt mig alltid få gå vid Din sida!

 

Kärleken är både ömsint och varm

utan ondska och harm,

låt oss alla den gåvan förnimma.

Sorg, smärta mig når

om Du först av oss går

i skymningens blekgråa timma.

 

Sune Axelsson

Linköping

 

*

 

Aftonbris

 

Jag lutar mig

över Ditt ansikte

?ännu naket sovande.

Och en tår faller ner.

Jag andas på dig

och du ler i drömmen.

 

Du andas på mig

och fyller mig med

kärlek, ömhet.

Som när aftonbrisen

spänner ut seglen

och det trånga sundet 

badar i blodrött.

 

Hundarna

på stranden

söker inte

smärtpunkten.

Och gråter inte

över att solen

snart går ner.

 

Sune Axelsson

Linköping

 

*

 

Ord har jag inga

men dikten

den underbara dikten,

hennes kropp.

Jag älskade henne.

 

Thomas Almqvist

Linköping

 

 

Att dikta ett liv

när dörren är stängd.

Kanske orden kunde öppna

så att älska.

 

Thomas Almqvist

Linköping

 

*

 

Blue on black

Som Du

irriterar

mig! Jag

riskerar börja

ryka

ur brista

i

limningen med

mitt värsta

jag farligt

nära kokande

ytan Måste

vänja

mig långsamt

vid Din

form Dina

ljud så

att jag

inte tar

i för

hårt ty

även Du

har ett

hjärta ömt

skinn blåslagna

minnen rymmer

ett

innanhav av

sorg

 

Ulla Nordgren

 

*

 

Sol Invictus

Du

lyste glatt

på mig - stack

mig i

ögonen med

Ditt

sken Du

tvekade började

förmörkas - jag

kunde vara

utan

Din

värme Din

kraft

falnade - jag

gick

in i

mörker köld En

vän talade

om ljuset

jag

mindes om

Dig Sedan

dess strålar

Du i

Din

frånvaro antänder

varje

timme av

min

vakenhet

 

Ulla Nordgren

 

*

 

Knight

 

Din

skönhet kommer

djupna

min

förgå Vi

möts på

mitten - kanske

kan jag

kompensera en

smula med

ett

nybonat

hjärta

?

 

Ulla Nordgren

 

*

 

Med spindelben så klumpigt svarta närmar du dig

din lilla stass din nakna tass.

Naglar som river bakom din mörka ridå,

nu vet du att honom kommer du aldrig få.

 

Victoria Fristedt

Linköping

 

*

 

Än en gång är jag här.

Jag har nått botten av träsket,

som så många gånger förr.

Du är den varmaste underbaraste jag någonsin haft.

Du låser mig i ett beroende starkare än knark.

Men nu ligger jag här kallare än någonsin.

Vintern tar aldrig slut.

Solen går aldrig mer upp.

Du har lämnat mig,

igen.

 

Victoria Fristedt

Linköping

 

*

 

Apropå KÄRLEKSVECKAN

 

Det spelar egentligen ingen roll

vilken väg vi väljer att vandra,

för resultatet blir plus minus noll

När vi helt nonchalerar varandra.

 

Det påstås att allting so bra skulle bli

om varann vi en hand ville räcka.

Men de flesta av oss struntar nog

i att det pågår en kärleksvecka.

 

Vi löser ibland i den heliga bok

att vi alla skall älska vår nästa.

Men vad hjälper väl det när allt går på tok

i vår strävan att göra vårt bästa.

 

Vår iver når knappt bortom hemmets dörr,

för längre lär den ej räcka.

Och utanför dörren blir allting som förr

av vår kärlekstörstande vecka.

 

När prästen predikar kärleks bud

så hoppas han nog innerst inne

att vår tro på helig och allsmäktig Gud

skall etsa sig in i vårt sinne

Och ge oss den övernaturliga kraft

som sig ända till himlen skall sträcka.

Men då räcker det knappast att bara vi haft

en ENSTAKA KÄRLEKSVECKA.

 

Carl-Lennart Falk

Motala

 

*

 

Mors Dag

 

Majvinden ger lövträden viftningar,

Och vårvärmen tänder upp våra sinnen.

Nu märks särskilt markernas skiftningar,

Och ger oss från flydda år varande minnen.

 

Mors Dags-mornar under många år som gått,

Det då oftast doftade från blommande syren.

Liljekonvaljer har vi alltid så fått,

Och även vildvuxna blommor medelst från vägens ren.

 

Molnen dom vandra och daggfrisk var grönskan.

Kaffe på sängen med tårta var rutin ävenså.

Så små presenter med välgångsönskan,

Och vi alla kände att mor var lycklig då.

 

Hennes ögon lyste som tindrande stjärnor i natten.

Minnen komma och gå genom åren som flytt.

Snabba var stengen, och glada var skratten,

och hon såg alltid framför sig "nåt"nytt.

 

Du är vår förebild och idol i stort som i smått.

Tack kära Mor för alla tider av lycka.

Du har haft-och har arbetsglädje i riktiga mått.

Idag vill vi båd Dig och hemmet ditt smycka.

 

Lennart Kall

Väderstad

 

*

 

Min älskade

 

Kan du känna värme, mitt ljus,

min enorma kärlek till dig komma

Strömmande in i dig?

Nät jag är i din närhet, står jag inte på

jorden längre, jag fullkomlig svärare av lycka!

Sen du kom in mitt liv, ser jag bara det vackra

Omkring mig.Jag lever intensivt. Njuter och åter

Njuter av livet.

När jag ser på dig, tylls jag av en fullkomlig glädje

Och tillfredställelse.

 

Varje stund jag ser på dig njuter jag.

Du har det mest älskvärda ansikte jag sett.

Din utstrålning är enorm.

Aldrig har jag fått så mycket kärlek och ömhet

Av någon. Aldrig har jagvarit så lyckligt.

Du sprider glädje omkring dig. Jag älskar att ge

Dig komplimanger. Det är inte svårt tvärtom.

 

Annika Klein

Linköping

 

*

 

Rätt ögonblick

 

DU gav mig ett leende och en omärklig nick,

Som omedelbart till mitt hjärta gick.

Det var rätt dag och rätt ögonblick just då,

Att en lite hälsning på det sättet få!

 

Eva Langer

Linköping

 

*

 

Dikt till min älskling

 

När natten kommer vill jag vara hos dig

vill känna dina varma händer smeka mig

 

Natten är till för oss två att vara njuta och fint må.

Vakna vid din sida trygg med dina händer om min

rygg.

 

Tiden står då helt still och men den gör vi vad vi vill.

ty att älska varmt är att kunna ge och ta att vara rädd

Om det man kärt ha.

 

Annica Lyng

Linköping.

 

*

 

Kärleksliv

 

Mitt hjärta

jag till dig ger

Du mitt.

Hjärta samlat

ditt hjärta låtes damma

 

Ditt hjärta till mig du ger

jag ditt hjärta samlat

Ditt hjärta i mitt mörker

Får vandra.

 

Når vi knyter oss samman

är kärleken hetare än den

Varmaste eld.

 

Jessica Karlsson

Boxholm

 

*

 

Brudbuketten

 

Tankarna mina tillbaka går till en brud bukett.

Med röda rosor och liljekonvaljer en bukett man

av sin blivande make får och som han med omsorg

Och kärlek väljer.

 

Jag har den i en låda kvar

och lerorna av myrten som brud jag bar

problem har vi haft båd stora många men

ändå vi lyckats att livsglädjen fånga

Ja nog har vi det bra jag och du fast det

är 57 år sedan gifte oss nu.

 

Yngered Gustafsson

Linköping

 

*

 

En hjälpande hand.

Att göra någonting till din nästa utan fordra någonting

tillbaka. det är för Din nästa det bästa även när du

Tiden ger vaka.

 

Vi är ju till för att hjälpa varandra och ingen kan rå för

Att vänner blir sjuka.

För detta kan vi aldrig någon klandra och vi bör alltid

Mot dom sjuka vara ödmjuka.

Så hjälp dom som så väl behöver,

Ty din hjälp är alltid då som störst.

Om det av din hjälp blir något över, så hjälp en annan

Nästa som behöver din tröst.

 

Ditt inre har av solen lånet strålar och värme för att kunna

ge någon annan. Det är så ofta du med värme målar

Med färger som förgyller och gör dagen sann.

 

Ditt hjärta är godset jag känner, som gett så mången värme

Och behag.

När du skänker glädje till så många vänner, från tidig morgon

Och till sen dag.

 

Kanske själv Du hjälp behöver någon, så tag emot den med dina

dina öppna armar så skall vi sjunga för Dig enkel glädjesång,

som Du själv gjort för alla som du väl förbarmar.

 

Lennart Kall

Väderstad

 

*

 

Gammal kärlek...

Tysta de bredvid varandra,

Lät tankarna till gångna tider varandra.

 

gemensamma kärleksminnen som de har

Lever för alltid i deras hjärtan kvar.

 

Eva Langer

Linköping

 

*

 

kärlek är gråt, kärlek är att säga förlåt.

Ögon möter varann och sätter ditt hjärta i brand.

 

Stäng aldrig ditt hjärta ute

För sången i ditt svullna hjärta det njuter.

Låt allt lysa inom dig, du är allt för mig

 

Izabella Axén

 

*

 

Dig skulle Jag alltid minnas

 

I mitt hjärta skall du alltid finnas varje gång som någon

mot mig ler; är det alltid Dig som jag skall minnas, och det

är Du som ler.

 

Två blåa ögon som emot mig ler skall minna mig om Dig

Ja dina vackra blåa ögon skall alltid minna mig, att det finns

blott en jag älskar och jag älskar dig

 

Birgitta Holmgren

Mantorp

 

*

 

Förgät-mig-ej

 

Min kära vän, blott för att se

Dina läppar krusas är ett leende

Jag plockat en bukett åt dig.

 

Och se på den och tänk som så ack,

vore lyckans himmel lika blå

Som blommorna i min bukett

då vore livet alltid lätt.

 

Vi alla sorger glömde om lyckan

bara drömde och över oss så

Målade sig en himmel och förgett mig.

 

Birgitta Holmgren

Mantorp

 

*

 

Saknad

 

Marken är tyst

Dina fottramp försvunna

din röst hörs inte längre

bland träden

Marken känns frusen

Mullen är organiskt död

vandrar på en mark jag

knappast vill vidröva vandrar

ibland träd jag inte orkar lyssna på

orkar ej

hugg ner träden

tag bort marken

låt mig sova

 

Britt Franzén

Mjölby

 

*

 

Bra nära

 

Det är bra att du går nära mig kära du

vi säger ingenting behövs inte i kärlek

Men våra tankar talar.

 

Torgny Eklund

Linköping

 

*

 

Vad lyckligt är att få ha dig här.

Dig håller jag så kär.

När jag ser dig.

Hyser jag längtan och förväntan.

 

Snälla stanna här hos mig.

du betyder allt för mig, Du är den

jag kan tänka mig.

 

Djupt i dina ögon ser jag åtrå

som alltid på något sätt uppstår.

 

Hyser Du större och starkare känslor för mig

Än jag kan förstå?

Eller är vi lika ändå?

 

När jag står här medan våra ögon möts.

Du tycks omges av ett skimrande ljus.

Och jag tycks känna något jag aldrig känt förut.

 

Tillsammans med dig kan jag upptäcka sånt

Jag inte upplevt förut.

Jag fylls av en behaglig känsla när du ler så vackert mot mig.

 

Jag har verkligen gyllene stunder med dig.

Jag lovar för allt i världen att jag ska ta hand om dig.

 

Ibland när vissa stunder är fyllda med sorg

Kommer du som en räddande ängel och jag kan andas ut.

För jag vet att även en början har ett slut.

 

Även om jag vet att du har det svårt.

Så skadar det aldrig att säga förlåt.

Jag ger dig den tid du behöver

För jag vill verkligen inte att våra stunder ska vara över.

 

Jag är här så länge du behöver mig.

Glöm aldrig mig

 

Izabella Axén

 

*

 

Jag finns här för dig.

Du är ljuset i mig,

Leder mig fram på egen hand.

Jag lämnar aldrig din famn.

Hur svårt det än må va

Så vet jag att du kommer

Förbli ljuset i mitt liv.

Även om det inte alltid,

förblir vi.

 

Izabella Axén

 

*

 

Jag talar i ord

Jag tänker i bilder

jag talar i ord.

Det är som någon

mej förstod,

jag älskar livet

som kärlek när

någon föds

det är början till framtiden.

 

Göran Friman

 

*

 

i myrmarken ruvar

det bottenlösa

lockande

glupskt

vilset djur i mina ögon

nattsvart hugger

med ångestklo

 

Du

lägger ditt hjärta

som spång

på spång

Jag

bärs över

djupen

trygg i dig

 

på trädet som är

Vi

en ny knopp

andas sitt första

 

Göran Friman

 

*

 

Gå vidare

utmana

ytterligare steg

framåt

 

Bygga

bryta upp

nya människor

insikter

ytterligare steg

framåt

 

Genom växandets

mödosamma

framåtskridande.

 

Marie Berg Helming

Linghem

 

*

 

Egentligen vill

detta trötta huvud

lägga ned sin tyngd

i dina healande händer

 

Egentligen behöver

denna vilsna själ

hitta hem

för att kunna söka sig ut igen

 

Denna nyttjade boning

har vandrat så länge

på fattig jord

att utmaningen inte lockar längre

 

Det enda jag begär av livet

är värmen från dina inväntande händer

 

Nu

när jag vet att du finns

 

Marie Berg Helming

Linghem

 

*

 

Säg minns du?

 

Säg minns Du den vårvinterkväll då vi båda

förklarade Kärlek och Tro för varann?

En kärlek lik höstsol som skulle få råda

Uti våra hjärtan, en saga men sann.

 

Och minns Du vår språngmarsch i skogen den kvällen

då solen i väst likt en eldslåga brann

och vi slog oss ner på min klippa, på hällen.

Vi njöt utav ljuset tills solen försvann.

 

Ja, solen gick ner och du räckte mig handen,

Du smög som en huldra rakt i min famn.

Och kvällsbrisen rullade vågor mot stranden.

De viskade åter och åter Ditt namn.

 

Den kvällen gled fullmånens skiva så sakta

sin bana och spred över nejdens behag.

Ett rådjur i månstrimman häpet sågs vakta

sin skugga, säg minns Du min Kära, som jag?

 

Thorvald Jangvik

Motala

 

Minne från en underbar sommarkväll i Västanvik 1996

och från en söndagskväll i februari samma år, då vi

bekände vår Kärlek till varandra.

 

*

 

Blir du i min tankes spegel

någon som jag ej kan mista

här men ändå fjärran

 

ser jag marken där du gått

gräsets mjukhet under foten

och den häll som värmde

 

stryker lätt din hand mitt hår

känner jag en enda stund

nu i din hand, din värme

 

är det allt jag önskar

något att minnas

doften av ditt hår

 

Erling Hanstorp

Linköping

 

*

 

Amorosa

 

I varje hörn av världen, i varje liten vrå

det finns en älsklig blomma som önskar att få stå

och lysa mer än andra, med doft så varm och spröd

dess namn är Amorosa, dess färg som blod, så röd

 

Det är en sällsam blomma på mångahanda sätt

den blommar allra vackrast om den behandlas rätt

den ligger gömd i mullen, man ser den ingenstans

förrän den känner kärlek, då blommar den med glans

 

Ty kärlek är den näring som blomman måste ha

för att ha lust att leva och blomma och må bra

då lyser den för evigt och sköter man den väl

så kan man känna doften av blommans egen själ

 

Så dyrbar är den doften, så ljuv och underbar

på all den vård man ger den är det ju blommans svar

jag lovar att den vårda, den finns ju här och nu

och hoppas du förstår att den blomman det är du

 

Thorvald Jangvik

Motala

 

*

 

Hur saligt

 

Hur saligt är det för mej bara ord

du säger ljust och ömt.

Förr hade jag på denna jord

om kärlek aldrig drömt.

 

Nu sjunger det som elden röd

i hjärtat mitt en sång.

O, kunde något av dess glöd

uppvärma blott en gång

 

Birgitta Holmgren

Mantorp

 

*

 

Du är min vän

Du är min vän och jag är din

Du är mig när, min hud, min tunga

Du kysser mig, min panna och min mun

Jag känner himlarna är unga

 

Du finner mig, och vind och våg och ljus

är redan i mitt öra

Din mun, din hud, din lust

vill jag tillhäva

 

Du är min vän och jag är din

Du lärde mig att himlen fanns

i kärleken på jorden

 

Gurli Carlsson

 

*

 

Bröllopsdikt

 

En rosenbädd åt dej vill jag göra

Bröllopsklockor alltid där vi får höra

Vårt täcke är vävt av små kärleksord

Ej varmare täcke det finns på vår jord

 

Jag vill bjuda dig på kärlekens frukt däri.

Och för evigt tillsammans vi ett ska bli.

Trygg i din famn jag så vilar ut,

tills morgonen gryr och natten tar slut.

 

Kristina Lundin

Linköping

 

*

 

Jag är besviken

 

Jag längtar efter dina händer.

Jag längtar efter din mun.

Det tänds ett hopp i mitt bröst.

Jag längtade efter att höra din röst,

vad jag fick för svar,

inte vad jag väntat.

 

Kristina Lundin

Linköping

 

*

 

Så innerligt

 

Jag älskar dig innerligt

så inner - innerligt

Inte visste jag att kärlek var så mycket,

inte visste jag att kärlek var så rik

Att sova på din arm, att vakna i din famn,

att bara hålla din hand

 

Kristina Lundin

Linköping

 

*

 

En expedits klagan

 

Han hade kommit in som alla andra,

Eller hade han verkligen gjort det?

Är det möjligt att göra något som alla andra?

 

Han hade kommit in för att köpa ett par skor.

Jag stod där för att sälja dem.

Men vem bryr sig om skor när livet sipprar in?

 

Vad kunde jag göra för att förhindra det?

Sätta upp stängt på dörren?

Men den skulle ge vika, som en dammlucka.

 

Då man ser sitt liv passera förbi i den andres kropp,

då känner man sig så levande som det är möjligt,

då är frustrationen som starkast.

Den frågar varför man inte alltid tillåter sig leva så.

 

Skulle hans närvaro alltid fylla mig till bredden,

och rinna över?

Skulle hans närvaro alltid locka till skratt?

Och skulle den inte det, vad skulle den då locka till?

 

Gå ut ur affären,

och kom aldrig mer tillbaka,

eller vänta ... betala och lämna mig aldrig.

 

Fyrahundranittionio,

sade jag för att ta tillbaka den roll jag tappat.

 

Han betalade, och gick, och kom åter.

Jag satte upp stängt.

Konkurs.

 

Britta Röstlund

Frankrike

 

*

 

Älskade främling

 

Allt du ser är en yta så klar, denna kan du älska,

men inte bli älskad av.

Det är botten som älskar, men denna du glömmer

för ytan den döljer.

 

Ingen sjö är bottenlös,

men vissa har djupare vatten.

 

Britta Röstlund

Frankrike

 

*

 

Jag håller mitt hjärta under min hand

 

Jag håller ditt hjärta

under min hand

känner det slå

nära, nära

 

Tiden upphör.

Ändå vet jag

att varje slag är ett avsked.

 

Som trädet hämtar sin kraft

ur jord och ljus

hämtar jag min kraft ur din närvaro.

Du är marken där jag går

 

Jag håller ditt hjärta

under min hand

känner det slå

nära, nära.

 

Erika

Vadstena

 

*

 

Ordlös kärlek

 

Du sa aldrig att du älskade mig.

Jag väntade på orden

- förstod att du genom tusen försorger

fanns där bara för mig.

Alltid troget väntande.

Du gick ibland med mig

ibland måste jag gå själv.

På så sätt skapade du

min styrka och självkänsla.

 

Kärleken har många ansikten.

Vi måste bara lära oss att känna igen den.

 

Erika

Vadstena

 

*

 

Inget avtal

 

Det ljusnar redan över havet

men Odysseus kommer inte.

Luften darrar av längtan.

Är sirenernas sång skönare än jag?

 

De mörka skogarna ångar.

I tystnaden ställer jag frågorna.

Varför kommer du inte?

 

Ro fann jag hos dig

den stora stillheten

Den räckte för mig.

Måste du upptäcka nya världar?

 

Nu skakar jorden

och jag drunknar i kärlekens hav

medan du lugnt simmar vidare.

 

Kärlekens eld har brunnit ner

men ännu glöder askan.

 

Så måste jag in i kärleken igen

-brännskadad

med förlåtelsens helande händer.

 

O. fågel Fenix, bär mig på dina vingar!

 

Erika

Vadstena

 

*

 

Gammal kärlek...

 

Tysta satt de bredvid varandra,

lät tankarna till gångna tider vandra.

 

Gemensamma kärleksminnen som de har

Lever för alltid i deras hjärtan kvar.

 

Eva Fanger

Linköping

 

*

 

Står hos Dig

 

Bara står

och är

njuter

känner

Dig

värmen

beröringen

tryggheten, mjukheten

stillheten

ser

känner

suger in

skönheten

blanka vattnet

skogen, himlen

fågeln

känner

Dig

Det räcker.

 

Eva Borg

 

*

 

År av längtan

 

Kärlekens vånda

stunder

av djupaste glädje.

Och nu

står jag här

och stryker din skjorta

Vilken lycka!

 

Eva Borg

 

*

 

Vem ska då veta?

 

Inte idag och inte imorgon!

Kanske en annan dag? Inte vet jag.

Vem ska då veta?

Jag har inget sagt och kommer inget att säga.

Vem kan då veta?

Vad väntar jag på?

Jag vet men kommer inget att säga!

Varför då?

Min kärlek till dej är för komplicerad

och ingen skulle fröstå!

Därför blir det inget sagt och inget gjort.

Är jag feg? Eller bara realist?

Inte vet jag!

Vem ska då veta?

 

Susanne Andersson

Linköping

 

*

 

Min kära för brådska dig akta

dina ord och blickar vakta

du vet ju

på kärleksstigar

ska man gå sakta

 

Irma Karlsson

Ödeshög

 

*

 

Drift

 

Du drack stora klunkar ur min mugg.

Det är nästa som om vi kyssts.

Tebladen lämnar fula märken på den vitglaserade koppen.

Rykande te i vinterlandskap.

 

Smutsränder på snöbelagd gata.

Den ligger där så synlig för allt.

Tänk på att skydda den med dig.

 

Du insuper den kyliga luften,

sveper halsduken runt ditt ansikte,

och lämnar mig i allt det vita,

Så oskyddad.

 

Britta Röstlund

Frankrike

 

*

 

Tack för att du kom!

 

Du ängel som kom och tog plats i mitt hjärta

som gav mig på nytt ett livsmod och hopp.

Du kastade ut den ilande smärta

som då hade så fast slagit rot i min kropp.

 

Men ej som en stormvind, nej mer som en bris

den vårsolen värmer en dag i april

så kom Du och läkte min själ på det vis

som bara den kan, som kan läka, och vill.

 

Du älskade lilla, Du min lykta och stav,

Du kärlek, som så fick mitt hjärta i blom.

Du ädelstensskimrande Ängel som gav

en mening åt livet, hav tack att Du kom.

 

Thorvald Jangvik

Motala

 

*

 

Längtans blå hav spelar

tomhetens melodi

Vågorna formas av rastlösa

vindar

Långt borta syns soliga kobbar

De lyckligaste fåglarna ger mig

dock tröst

Vandrar fram och åter på

stranden

Väntans strand

 

Britt Franzén

Mjölby

 

*

 

Du födde mig en ny värld

Du födde mig en ny dag

Du fattade min nyvakna själ

Du förde mig till höjder jag

aldrig hade nått

Du förde mig till rum jag

aldrig hittat nyckeln till

Du förde mig till källor jag

aldrig hittat ådern till

 

Resan som förde oss till

länder vi enbart skymtat

i oändlig horisont

 

I tid utan ände.

 

Britt Franzén

Mjölby

 

*

 

Kärleken är...

 

Kärleken kommer

när den vill

den är som en fjäril

landar, stannar

på oberäknad tid.

 

Den växer sig starkare,

men är skör

som livets tråd.

 

Det är som en sorg,

när tråden brister

 

Viveca Martinsson

Linghem

 

*

 

När man blir gammal

kan livet kännas hårt

att ej kunna bo tillsammans

är mycket svårt

 

Den ena är för dålig

att hemma vara

den andra orkar ej längre

så är det bara

 

För när balansen är för svag

är det lätt att ramla

och när ögonen blir för skumma

får man gå där och famla

 

Så tänkte man sig inte

ålderdomen precis

nej, den skulle bli lugn och skön

och bra på alla vis

 

Vi skulle gå hand i hand

på långa promenader

vi skulle sjunga ibland

på våra ungdoms schlager

 

Ja så hade vi drömt

att det skulle bli

men nu en helt annan

verklighet upplever vi

 

Man undrar ibland

värför blev det så

den frågan vill nog många

ha svaret på

 

Jo, trots allt detta

finns kärleken kvar

och alla soliga minnen

från flydda dar.

 

Ingegerd Gustafsson

Linköping

 

*

 

Kärlek

 

Jag älskar dig

i nattens mörka timma

jag älskar dig

när månen lyser klar

jag älskar dig

i morgonsolens strimma

jag älskar dig

när moln på himmeln far

jag älskar dig

när jag hör regn mot rutan slå

jag älskar dig

och tänker på den dagen

då vi blev ett vi två

 

Ingegerd Gustafsson

Linköping

 

*

 

Min älskade

 

Mina tårar rinner

du säger att du älskar mig

Mina tårar rinner

du säger att du hatar mig

Mina tårar rinner

du säger att jag är din värld

Mina tårar rinner

du säger att jag förstör din värld

Mina tårar rinner

du skapar lugn inom mig

Mina tårar rinner

du bildar oro inom mig

Mina tårar rinner

du säger att jag inte är vuxen

Mina tårar rinner

du säger att jag är för gammal

Mina tårar rinner

du påstår att jag inget gör för dig

Mina tårar rinner

när du kärleksförklarar dig till mig

Mina tårar rinner

när du fastnar på mina bilder

Mina tårar rinner

när du ger mig liv

Jag kommer alltid gråta för dig

 

Jessica Karlsson

Boxholm

 

*

 

Längtan

 

Kärlekens puls rusar

Den dånar, bedövar mig

Kärlekens puls rusar

Jag förlorar hörseln

Kärlekens puls rusar

Musklerna spänner sig

Kärlekens puls rusar

Kroppen börjar röra sig

 

Åhh... Kärlekens rus

Smek mina sinnen igen

Gör mig galen

Låt mig tappa omdömet

Jag saknar dig

Jag älskar dig

kom till mig

 

Jessica Karlsson

Boxholm

 

*

 

Kärleksgåvan

 

Vi möttes och kom

i fatt kärleken.

Du gav mig något värdefullt

Kärlek, och ömhet,

Jag vill vara i din famn.

När du viskar ömt mitt namn.

En låga som växer

till en kärleks eld.

Du gav mig kärlek

Jag fann den och tog den.

Pilen gick rakt in i mitt hjärta.

 

Monica Lundberg

Linköping

 

*

 

Du är för mig en lockelse

jag inte borde känna

din mun och dina ögons ljus

får all min hud att brinna

 

Min världsbild har förändrats helt

du visar mig en framtid

där inga normer gäller mer

försvunnen är min sinnesfrid

 

Jag ser dig och kämpar

mot mina konventioner

bara du kan lösa mig

ur mina illusioner

 

Men fast du ler och frestar mig

jag skräms av mina drömmar

jag anar att din värld är kall

och fylld av vilda strömmar

 

Mitt hjärta bultar hårt och vilt

nu måste jag nog våga

att lämna allt och följa dig

som satt mitt liv i fråga

 

Men jag törs inte bryta upp

och leka dina lekar

för jag vill ha min trygghet kvar

så jag står kvar och tvekar

 

Jag lämnar allt för kärleks skull

mitt liv har fått sitt värde

jag följer dig varhelst du vill

dit du drar dina färde.

 

Irma Karlsson

 

*

 

Dansa med mig

 

Kom dansa med mig nu i kväll,

för jag vill ha dig så tätt intill mig.

Jag tycker du är så snäll,

som vill dansa med mig varje kväll.

 

Du trycker så hårt mot mitt öra

då vi kind mot kind dansar ut.

Så jag kan inte all kanske höra.

Vi kan väl prata när dansen är slut.

 

Kom tag mig i handen min kära,

och håll den så hårt som du kan.

Jag vill vara hos dig mycket nära,

och drömma om kärlekens land.

 

För det är där som vi hör hemma,

uti ett torp som nu blivit vår borg.

Där väntar vi tider som komma,

båd i kärlekens glöd och sorg.

 

Men i nuet vi känner det bästa,

ty i vår ungdoms saga blitt sann.

Vi kan leva där utan att festa,

och göra vad vi förmår och kan.

 

Lennart Kall

Väderstad

 

*

 

Såna kvinnor som du trodde jag inte fanns

när jag söker närhet håller du distans

du är attraherad men ger inget svar

fast din dragning till mej är helt uppenbar

 

En sån kvinna som du har jag önskat att få

du har något särskilt som jag väntat på

någonstans under din svala yta det känns

att det glöder en eld och jag tror att den bränns

 

En sån kvinna som du är min sista chans

du behövs i mitt liv för att ge det balans

all min svaghet försvinner för du ger mej kraft

och en känsla som jag inte visste jag haft

 

En man som jag och en kvinna som du

vi är som en spegel som slgaits itu

vi kan spegla varandra men aldrig bli ett

det går aldrig att laga den skada som skett

 

Såna människor som vi måste välja varann

vi har inget val, jag är alltid din man

och vår kärlek den är av förunderligt slag

som kanske ändå blir möjlig en dag

 

Irma Karlsson

Ödeshög

 

*

 

Han ville med ord beskriva deras möte

det var orden som skulle hålla kvar deras upplevelse

Men orden var förbrukade - använda till något annat

Han ville ordlöst berätta om vad som hänt

Men rörelserna var inte tillräckliga och musiken var redan spelad

 

När han närmade sig strök hon med fingrarna över hans läppar

Jag vet allt

Ditt ansikte är förändrat

 

Erling Hanstorp

Linköping

 

*

 

Ena dagen

fångar du himmelriket åt mig

Nästa

slickar helvetet hälsenorna

Jag vandrar över minerat pärlemorlandskap

på gränsen till utplåning

 

Snubblande nära

nära

himmelen

 

Marie Berg Helming

Linghem