Där väntar en rejäl jamsession i sällskap med Louise Armstrong, Chet Baker, Clark Terry, King Oliver, Dizzy Gillespie, Miles Davis och andra trumpetare som blåst livet genom sina horn.

Gunnar Hoffsten var skivhandlare, artistansvarig på Frimis, grundare av nattklubben Lorry men framför allt och alltid musiker. En musikalisk livsgärning med behovet av njutning och livsbejakande sväng och en obruten kärlek till låten.

1947 vann Gunnar Hoffstens orkester en tävling i samarbete mellan Orkesterjournalen samt dans- och jazzpalatset Nalen i Stockholm. Motiveringen löd:

"Bra komp, jämngoda solister och trevliga arrangemang i gott utförande."

Där började Gunnar Hoffsten Revivals långa karriär som avslutades med en sista officiell spelning på studentpuben Flamman i Linköping 59 år senare.

Gruppen landade mjukt i mars förra året. Då släppte hans älskvärda gubbgrupp albumet "Revival march" fylld av musik med rutinerade spelkompisar på väg till minnenas museum med frukterna av ett generationslångt spelmanskap. Allt inspelat 2001 med dottern Louise som pådrivande kraft.

I min recension skrev jag ord som håller även efter livet:

"När Gunnars trumpet andas bluesig varmluft i psalmen "Blott en dag" är det med en ömsint och lite bräcklig ton som inte jublar utan smeker trösterikt i par med Hasse Fromholtz mjuka saxofonlyrik.

Men resten är klassisk jazz där råsvängiga "National boogie" stänker svett. Åldriga "Royal garden blues" stompar på och "Cement mixer" fylls av fet jazzkräm."

- Han hade det kämpigt de senaste åren och det känns som jag har förlorat min bästa vän, säger sonen Lars Hoffsten dagen efter lördagens dödsbud.

Lars Åbom