Zinat är en flitig föreläsare, i torsdags var hon i Motala, 7-8 november kommer hon till Linköpings Bokens dag. Ni kunde läsa en stor intervju med henne här på kultursidorna i torsdags.

Men vad tyckte den stränga bokcirkeln om själva boken?

Alla var överens om att det är en stark historia och en viktig bok.

Artikelbild

Daniel Josephson.

Sen gick åsikterna isär med två mot fem. Två mer kritiska, fem positiva.

Lena Grönstedt hörde till de lyriska:

- Jag tycker jättemycket om boken och rekommenderar den till alla jag känner, den är fantastisk. Vi som har så många flyktingar i Sverige, här kan man läsa om hur en av dem haft det i Iran, om kvinnoförtryck och tvångsäktenskap.

Linnea Rask höll med:

Artikelbild

Zinat Pirzadehs starka skildring av sitt liv i Iran före flykten till Sverige grep tag i Correns bokcirkel.FOTO: Mikael SvenssonEivor Folkesson

- En fin liten bok som har något att berätta. Den är lättläst, ibland löper det nästan för lätt, jag gillar sagoskimret i början när hon beskriver sin barndom. Det skulle vara intressant att läsa en sådan här berättelse berättad ur en mans perspektiv - de är ju inte svin för att de är män, utan även de är satta i det här systemet. Man undrar, vill de verkligen vara där?

Angelica Gunnarsson tyckte att boken växte:

Artikelbild

Kajsa Nordell.

- Början berörde mig inte så mycket, men längre in blev jag gripen. Det är inte personerna som griper tag, utan händelserna. Det är intressant att hon knappt beskriver några yttre miljöer, men mycket inifrån, det är tyger, badhuset, kvinnornas vardag, där ute är det männens värld.

En ohygglig scen är när huvudpersonen Shirins make tar henne med till steningen av en kvinna, som påstås ha varit otrogen.

Artikelbild

Lena Grönstedt.

- Varför beter sig människor så, är det religion eller tradition, boken ställer frågorna, säger Angelica.

Kajsa Nordell tyckte särskilt om att boken är så konkret:

Artikelbild

Linnea Rask.

- Jag tycker att boken ar bra, det är konkreta skildringar som verkligen sätter sig på näthinnan. Det är obehagligt, ja, det gör ont. Som när mamman slaktar svanarna för att få mat. Eller när killkompisen Emad blir skjuten under ett våldsamt upplopp som de bara råkar komma nära. Men barndomsskildringen skimrar.

Cirkelledaren Jakob Carlander fortsatte:

Artikelbild

- Ja, boken väcker ens avsky mot förtryck men visar också uppfinningsrikedom både när det gäller att förtrycka - och att kringgå reglerna. Som alkoholförbudet, men så bor det en kristen i kvarteret och han kan ju sälja sprit...

- Jag tycker om det naivistiska draget, språket är olika, ibland är det poetiskt men vid de avskyvärda händelserna mer stolpigt. Hon använder enkla bilder, som kattmamman som räddar sina kattungar, i ohyggliga sammanhang. Det gör boken komplex.

Artikelbild

Zinat Pirzadeh kommer till Linköping på Bokens dag 7-8 november.

På kritiska sidan fanns Daniel Josephson och Eivor Folkesson.

- Mitt bestående intryck är att man förfasas, jag blev smått illamående, bara nån gång finns det en ljusglimt eller svart humor. Jag tror inte att jag skulle rekommendera boken till vänner, även om den är viktig om man inte alls känner till det här. Men kanske som ungdomsbok, från nian ungefär, sa Daniel.

Eivor hakade upp sig på språket:

- Det är så stolpigt. Innehållet är så himla häftigt och bra men det kunde vara bättre paketerat, om jag skulle sätta betyg skulle det nog bli 2 C.

Lena kontrade:

- Nä, nu är du för hård Eivor!

ÅSA CHRISTOFFERSSON