Vi träffas i en myllrande hotellfoajé. I en soffa vid fönstret sitter en liten och till synes skör kvinna, men skenet bedrar. Så fort Zinat Pirzadeh börjar prata blixtrar hennes ögon. Gesterna är yviga och skrattet högt.

- Jag vet att man ska vara lätt och lagom i Sverige, men jag har inte vant mig vid det som jag brukar kalla den svenska burkan än, förklarar hon med ett stort leende.

1991 flydde Zinat Pirzadeh från Iran med sin tvåårige son Armand och hamnade så småningom i Sverige och Västerbotten. Från att ha varit utvisningshotad och papperslös har hon skapat sig en framgångsrik tillvaro i sitt nya hemland. Och med trygghet och välstånd kom också möjligheten att berätta om det som varit.

- För mig är boken ett vittnesbörd. Ett sätt att tacka både livet och döden, som skonat mig så många gånger. Och en möjlighet att ge mina fantastiska vänner i Iran någon sorts upprättelse.

Trots att "Fjäril i koppel" i mångt och mycket är Zinat Pirzadehs egen historia, låter hon berättarjaget Shirin förmedla den. I romanens friare form blev det lättare att skriva och också naturligt att ändra namn och platser för att inte utsätta de personer som fortfarande lever sina liv i Iran för onödiga risker.

- Men det var ändå svårt och tog lång tid. Jag höll på med boken i tre år. Det var tungt att gå tillbaka till det som jag lyckats lägga bakom mig. För fem år sedan hade jag aldrig klarat det, då var jag inte tillräckligt stark.

Titeln har också ändrats under resans gång. Från början hette boken "Flickan och vargen".

- Då var den också mycket tramsigare. Romanen förändrades i takt med att jag själv förändrades under tiden jag skrev. Efter att ha hamnat i en mycket destruktiv relation fick jag känna den bittra smaken av den svenska sorgen och insåg att det inte är lätt att vara kvinna någonstans. Det spelar ingen roll var du befinner dig geografiskt. Jag kände att jag ville berätta om kvinnorna och våga visa en an­- nan och allvarligare sida av mig själv.

Resultatet blev en stark och gripande historia. En berättelse om Iran före och efter revolutionen. En poetiskt myllrande, rolig och nästan osannolik släktkrönika som övergår i förtryck och blodigt allvar. Boken slutar där Shirins flykt från Iran börjar.

Det blir väl en fortsättning?

- Oh ja, jag håller på med den nu. Den handlar om min första tid i Sverige, om hur det var att komma till ett land där en kvinna får vara kvinna utan att ursäkta sig. Det är en ganska svår resa att bli vän med sin kropp när man varit med om tvångsäktenskap. Lite av tonårskris och medelålderskris samtidigt.

- Det handlar också om kampen för att få stanna i Sverige och om hur det är att leva som papperslös. Ett sätt för mig att lyfta fram alla de flyktingar i Sverige som fortfarande lever under svåra omständigheter. Fast vi har plats...

Det blixtrar till i Zinat Pirzadehs mörka ögon. Hon gillar inte förändringen mot ett allt hårdare samhälle som hon ser i Sverige.

- Den går långsamt, det är lätt att bli hemmablind. Men för mig är det solklart att vi är på väg bort från det Sverige som högaktar människan och bryr sig om de svaga.

Här avbryts intervjun av tre unga tjejer:

- Visst är det du? Zinat? Vi älskar dig! Snälla, kan vi inte få ta några bilder!?

Många glada leenden och åtskilliga mobilkamerablixar senare överlämnar de sin idol till oss igen.

Oj, händer det här ofta?

- Nej, inte precis. Men visst kommer folk fram och pratar ibland, fast de kan lika gärna säga "du, du måste åka tillbaka till ditt land" eller "du som tog av dig slöjan kommer att hamna i helvetet". De allra flesta vill prata om "Solsidan" (där Zinat spelade barnmorskan i första säsongen)...

Zinat Pirzadeh ser fram emot Bokens dag och besöket i Linköping, som hon har ett alldeles speciellt förhållande till tack vare nyblivne maken Knut Berggren.

- Ja, min svärfar och hans underbara hustru bor ju där. Jag gillar verkligen Linköping. En jättemysig stad där jag skulle kunna tänka mig att bo. Det är lätt att hitta, bra för en som har så dåligt lokalsinne som jag. Jag känner mig mindre vilsen där än i Stockholm.

Hon hoppas få komma till Linköping även med sin nya ståupp-föreställning "Bakis i burkan" som nyligen hade smygpremiär på Boulevardteatern i Stockholm.