BerĂ€ttarjaget i Charlotte Perkins Gilmans novell "Den gula tapeten" skriver i smyg. Hon vet att hon egentligen inte borde â hennes lĂ€karmake har tagit med henne till ett avlĂ€gset hus pĂ„ landet för att hon ska vila, inte tĂ€nka â men hon skriver Ă€ndĂ„. Det Ă€r nĂ„got mystiskt med tapeterna i hennes sovrum, skriver hon: Det ser ut som att en kvinna rör sig under mönstret, det ser ut som att hon fastnat och vill ut.
NÀr novellen publicerades i The New England Magazine 1892 lÀstes den av mÄnga som en Edgar Allen Poe-inspirerad spökhistoria om en kvinnas fÀrd ner i galenskap. Den som var bekant med Perkins Gilmans övriga produktion, som frÀmst bestod av feministisk facklitteratur, kunde dock misstÀnka att det kusliga i berÀttelsen hade fler bottnar Àn sÄ.
OjÀmlikt Àktenskap
NĂ€r novellen Ă„terupptĂ€cktes och gavs sin status som feministisk klassiker, cirka 50 Ă„r senare, var det ocksĂ„ sĂ„ den tolkades: som att de gotiska troperna â det gamla, nedgĂ„ngna huset, isoleringen och det okĂ€nda som rör sig i ögonvrĂ„n â inte Ă€r poĂ€ngen utan snarast fungerar som en förstĂ€rkande fond till ett eliminerande ojĂ€mlikt Ă€ktenskap.
NÀr berÀttarjaget i slutet av novellen krÀlar runt pÄ golvet, övertygad om att hon gjort sig fri frÄn fÀngelset i tapeten, beter hon sig visserligen orimligt. Men kanske, tycks författaren antyda, Àr det ett rimligt svar pÄ en orimlig behandling?
Ekon i samtiden
Den ofrivilliga isolering som novellens kvinna har försatts i ger ekon in i vÄr pandemisamtid. Men det Àr inte bara dÀrför som intresset för "Den gula tapeten" har förnyats de senaste Ären. NÀr berÀttarjaget tycker sig se Ànnu fler kvinnor röra sig under tapeten förs tankarna lÀtt till #metoo och dess kollektiva röster. Dessutom: SkrÀcken kan fortfarande lura i hemmet, som konstnÀren Lindsey Mendick, i fjol aktuell med en "Den gula tapeten"-inspirerad utstÀllning i Birmingham, sÀger i en intervju med The Guardian:
ââDet Ă€r de intima, hemtama utrymmena som ska fĂ„ en att kĂ€nna sig trygg som kan visa sig vara de mest skrĂ€mmande av alla.