Målningar av två förhållningssätt till silen under 1800-talet, arbetarna var i solen och överklassen skyddade sig ifrån den. Jean-François Millets "Axplockersorna" (1857) och Claude Monets "Kvinna med parasol" (1875).
Essä
Solbränd hy förknippades tidigare gärna med arbetarklassen men detta skulle runt förra sekelskiftet komma att förändras. Solljuset, men även det elektiska ljuset, ansågs medföra goda hälsoegenskaper. 1903 års Nobelpris i medicin gick till dansken Niels Finsen, då han hade systematiserat en metod för ljusterapi som skulle förebygga eller förmildra en rad sjukdomar som ansågs bero på ljusbrist. Finsens medicinske Lysinstitut hade grundats några år tidigare, 1896, i syftet att bedriva terapi mot hudtuberkulos.
Men Finsen var långt från först eller ensam om sådana idéer. Den schweiziske naturläkaren Arnold Rikli (1823–1906), hade redan femtio år tidigare lanserat ett flertal heliohydroskopiska terapier som i grunden byggde på att kroppen skulle exponeras för vatten och solljus. Rikli, som i unga år insjuknat av giftiga kemikalier, kom att bli en förespråkare för hälsokurer med solbad. Från mitten av 1800-talet bodde han och utvecklade en kurort i den slovenska staden Bled. Där fick hans patienter uppleva källan till god hälsa: vandring i det fria – luft, sol och vatten.
Vy över Kneippen från Strömmen.
Den som påverkat oss mest är kanske ändå den katolske prästen tillika naturläkaren Sebastian Kneipp (1821–1897), som var en av dåtida förespråkare för kroppens självläkning och vattenterapi. Kneipp fick också terapier uppkallade efter sig – Kneipp-Medizin, KneippTherapie eller Kneipp-kur. Kneipp grundade med stor framgång sin första Badeanstalt 1889 och hans läror fick en stor spridning, inte bara i Europa. Naturmedicinen, naturopati, populariserades över hela världen. I Visby hittar vi ”Kneipbyn” och i Norrköping ”Kneipen”, båda dessa städer inhyste badinrättningar inspirerade av Sebastian Kneipp.
Många av de värderingar som vi i än idag delar, går tillbaka på en föreställning där sol, vind och vatten – det vill säga friluftsliv – till viss del är synonyma med föreställningen om god hälsa och ett gott liv. Detta gäller även för exempelvis en i Sverige sådan självklar sak som ”allemansrätten” vilken etablerades som uttryck på 1940-talet, som en direkt följd av fritidsutredningen som tillsattes 1937. Man såg gärna att befolkningen – framför allt från städerna – skulle kunna utnyttja viss tid av året i naturen som rekreation.
Svenska Turistföreningen hade redan från 1885 verkat i syftet att befrämja kultur- och naturturism under mottot: ”Känn ditt land!”. Friluftsfrämjandet bildades 1892 under liknande premisser – att främja hälsan genom naturupplevelser och motion. Den rena och friska vinterluften i vårt nordliga land ansågs tidigt ha en positiv inverkan på såväl kropp som själ.
Svenska soldyrkare på stranden i Las Palmas 1973.
Det var inte enbart (bristen av) sol, vind och vatten som av olika grupper vid förra sekelskiftet uppmärksammades. Det växte fram grupper som såg nödvändigheten i att reformera hela livssituationen. Industrialismen hade successivt kommit att medföra en förändrad livsstil för många människor i Europa och den nya världen och det fanns en oro för huruvida det borgerliga samhällsidealet medförde ett sunt liv. Fler och fler av den framväxande medelklassen började ifrågasätta den tidens moderna samhället.
Kritik riktades inte enbart mot att människan fjärmat sig från naturen, det kunde gälla allt från social och religiösa normer, till matvanor. "Lebensreform", innebar att man såg över livet i alla dess beståndsdelar, sina värderingar och sina normer. Alltså från väldigt konkreta frågor, vad man åt och hur man klädde sig, till komplexa frågor som handlade om vilken livsfilosofi man levde efter – hur kommande samhällen skulle byggas.
Lebensreform var inte någon entydig rörelse utan kan ses som ett samlingsnamn för olika typer av rörelser under perioden kring förra sekelskiftet i centrala områden av Europa. Det finns gemensamma drag som kännetecknar dessa och i korthet kan man säga att det rörde sig om samhällskritik där man ifrågasatte industrialiseringen och materialismen.
Man förespråkade en enkel livsstil där hela den borgerliga livsstilen ifrågasattes. Någon motsvarighet till begreppet finns inte på svenska men det går att se att svenska folkrörelser på olika sätt tagit intryck av dessa centraleuropeiska tendenser, inte minst frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och kvinnorörelsen.
Wandervogel-ungdomar på utflykt vid förra sekelskiftet. Okänd konstnär.
I Tyskland blev ungdomsrörelsen "Wandervogel" ett konkret exempel på tidens ideal. Rörelsen förespråkade en sund och enkel livsstil med inslag av friluftsliv och social gemenskap.
Det går delvis att jämföra denna ungdomsrörelse med scout-rörelsen, som grundades utanför Tyskland men som till viss del delade tidens ideal. Scoutmetodens utbildning utgick från utomhusaktivitet, där vandring och sport var grundläggande inslag – målet var att stödja ungdomars fysiska, mentala och andliga utveckling.
Man kan även se hur olika former av andlighet införlivades i rörelsens samlingar och ceremonier. Wandervogel kom att förknippas mer med vandringar och äventyr medan scouterna karakteriserades av en tydligare organisation med uniformer och särskilda flaggor.
Wandervogelgrupp på marsch i Berlin 1930.
Det fanns även fler ungdomsrörelser med liknande inriktning och sammantaget var det en relativt stor grupp ungdomar i det tysktalande Europa som var anslutna till dessa. Wandervogel hade sin storhetstid mellan 1901–1913 och enligt vissa beräkningar var det mer än 60 000 ungdomar som var delaktiga i rörelsen.
En del grupper tog intryck av den franske filosofen Charles Fouriers (1772–1837) utopier och tänkte sig framtiden i ett kollektivt jordbruk, en jämlik och socialt rättvis kommunistisk enhet – "phalanstère". Redan under 1800-talet fanns det flertalet falangstärer i USA, det kanske mest kända var George Ripleys (1802–1880) kortlivade transcendentalt idébaserade Brook Farm Association for Industry and Education från 1840-talets Massachusetts. Fortfarande i modern tid kan man se att tanken lever kvar – i Israel finns fortfarande flera hundra kibbutz som har antingen en religiös eller socialistisk ideologi som grund.
Ett exempel på tidens längtan tillbaka till ”naturen” är den amerikanske författaren Henry David Thoreau (1817–1862), som vid mitten av 1800-talet under två år levde i en stuga vid Walden i utkanten av Boston, Massachusetts – ett liv mitt i naturen utan kontakter med den övriga civilisationen skildrat i boken Skogsliv vid Walden från 1854 – Den första svenska utgåvan kom 1924. Boken skildrar det enkla livet i naturen och inspirerade såväl miljö- som nudismrörelsen. Thoreau tillhörde samma transcendentala litterära och filosofiska rörelse som ovan nämnde George Ripleys, Ralph Waldo Emerson (1803–1882) och Walt Whitman (1819–1892).
Friedrich Wilhelm (Bill) Pester,i Palm Canyon, Palm Springs
California 1917.
En del övertygade förkämpar inom rörelsen emigrerade till USA, exempelvis Bill Pester (1885–1963) som bosatte sig i Kalifornien 1906. Bill Pester byggde själv sin primitiva hydda i San Jacinto Mountains i närheten av Palm Springs, södra Californien. Här levde han nära naturen under enkla förhållanden bland Cahuillafolket, som enligt samtida skildringar såg honom som en av de egna. Känd som The hermit of Palm Springs’ livnärde han sig på att sälja vandringskäppar, undervisa i astronomi och sälja postkort med visdomsord inspirerade av lebensreform.
1. Sebastian Kneipp 1915. 2. En grupp Nature Boys inklusive Eden Ahbeh och Gypsy Boots 1948.
Pester kom på 1930-talet att bli mentor för en allmänt mer känd alternativmänniska vid namn George Aberle, mer känd som eden ahbez; han stavade sitt namn utan versaler. Aberle, eller ahbez, sägs ha haft Pester i åtanke när han 1947 skrev musikstycket "Nature boy" en av de stora musikframgångarna i USA året därpå, inspelad av Nat King Cole.
Nat King Cole 1946.
”Sol, vind och vatten” förknippas med glädje och sundhet och detta tema känner vi inte enbart igen från litteraturen utan även från visornas värld. Det är intressant att det som vid förra sekelskiftet ansågs vara faktorer som skulle förbättra hälsan, senare under 1900-talet även kom att få en betydelse för vår engerigförsörjning. De sista årtiondena på 1900-talet tog diskussionen om solkraft, vindkraft och vattenkraft tog fart på allvar. Sol, vind och vatten spelar kanske en än mer viktig roll för oss idag – inte enbart för vårt välbefinnande, utan mer för vår framtida gröna omställning till ett mer hållbart alternativ: vår generations reformarbete.
Gary Svensson är biträdande professor och docent i konstvetenskap och visuell kommunikation vid Linköpings universitet