Man har ju sina favoriter från tidigare år; slottsträdgården 2010, tivolikänslan i Pildammsparken 2008, Rhyzeliusgården och gymnastikhuset 2006... Till flopparna hör Järnvägsavenyn 2009 där tygtrasor efter kort tid låg och slafsade på marken under lyktstolparna.
Det som är så bra i år är helheten. Att det är en sammanhållen slinga, en lagom promenad runt den annars mörka Stångån på 3 km. Och som ljusen speglar sig i vattnet!
Det är inga småpengar som går åt. Årets budget är på 4 miljoner kronor. För det får vi 19 stationer. 60 procent av dem permanentas och blir så att säga normalbelysning i området.
Men 7 installationer var bara tänkta att synas i 9 dagar, 12-20/11. Några av dessa är de allra mest spektakulära, som fotoautomaten vid Scandic, färgbollarna i Stångebroparken, "Hamnliv" och eldklotet i vattnet.
För kort tid, absolut. Jag tror att många kan känna sig snopna om de inte hann med i svängarna nu de första två helgerna och så vips är det borta. Det är första året som allt inte är kvar hela tiden ut, det vill säga till 30 december.
Ringde stadsträdgårdsmästaren Lotta Johansson som dock gav en bra förklaring. Tidsbegränsningen är för att de ska kunna hålla alla installationer hela och rena. Klotet har ju redan vandaliserats (snacka om dålig stil!) och lagats en gång. Kommunen har nu hyrt in vaktbolag. Men saker kan paja ändå, av fukt och vind. Ljusfestivaler i andra städer brukar inte vara mer än några dagar just därför, sa hon.
Det får man acceptera. Men om det ska bli en kort, strålande FESTIVAL tror jag att den bör vara än mer spektakulär. Det jag tycker så mycket om med Vinterljus är att det INTE är så, jag gillar det lugna tempot, att människor i egen takt ger sig ut till fots och SER sin stad.
Men just som jag skriver det här på fredagseftermiddagen ringer Lotta Johansson igen: Glada nyheter. Både brinnande klotet och "Hamnliv" förlängs. De får leva kvar under hela Vinterljustiden. Bravo!
"Hamnliv" är förresten värt ett eget kapitel. Den är skapad av Ulla Ridderberg som på kajen bortanför Stångs byggt ett lysande rum av plastdunkar. Rummet är modernt, färgrikt spejsat, med återvinningskänsla. Men inuti visas stora svartvita fotografier från den bortglömda tid då Linköping hade en levande hamn med skutor. Läckert! Och fullt av besökare, har jag sett.
En annan av mina favoriter är kraftvärmeverket där trista industrifunktioner får nytt liv i professor Baltazars anda. Ljus, färger och lite ljud får spela. Stanna till där, nedanför Skylten, och vänd blicken uppåt en stund får ni se.
Förresten - stanna till under promenaden och bara lyssna, bortom trafikbruset. Hör, här kommer energiska springsteg i gruset. Utropen från tågstationen. Rop och kanske till och med skridskoskär (är det möjligt?) från bandyplanen.
Och samtalen. Människor som går tillsammans i halvmörker och samtalar. Det gör mig alldeles gråtfärdig.
Så vackert.
Alla år
2005: Längs Stångån. Hette Novemberljus.
2006: Centrum, Karpdammen m m. Ett toppår.
2007: Från centrum till Berga. För utspritt.
2008: Centrum. Ett toppår.
2009: Centrum. Bytte namn till Vinterljus. Svagt år.
2010: Centrum. Spretigt, men slottsträdgården magnifik.
2011: Stångån. Pågår till 30 december.