Ni kan historien om innebandypojken som av sin pappa lämnades utanför Fyrishov i Uppsala för att han spelat så dåligt. Alla medier rapporterade. Facebook exploderade.
Men det stämde ju inte, det skrev bland andra TT i Corren (19/1). Enligt Uppsalapolisen var det så här: Killen spelade dåligt, kunde inte hantera sin egen ilska, sprang iväg under matchen, vägrade klä på sig när pappan sa till, sen hade pappan bilen på ena sidan om Fyrishov och killen väntade på den andra. Där hittades han av Uppsalatränaren som vi sett i alla nyhetsprogram på teve. Snart kom en tränare från pojkens klubb Åkersberga IBF och tog honom med till pappan.
Visst fanns det en konflikt, troligen trodde pojken att han var lämnad. Men inte mer.
Sveriges Radios program "Medierna" har gått vidare och pratat med de inblandade, bland dem Åkersbergas ordförande Magnus Malmgren som tycker att medierna skött sig "bedrövligt". Han påpekar att när etablerade medier lägger ut en nyhet så är det "sant".
Judit Ek, som är redaktör på Rapport, säger på SVT:s hemsida att de litade på TT (Tidningarnas telegrambyrå som också nappade på storyn). Men hon säger också klokt: "Jag tror att man måste ställa kritiska frågor även till ögonvittnen, inte bara till den som är part. Vi måste ifrågasätta också det ?vanliga människor? säger, inte bara makthavare. Vi blir ju så glada när någon ställer upp så det är lätt gjort att tappa ifrågasättandet."
Ja, de har båda rätt.
Men jag måste erkänna att om jag hade varit nyhetschef och fått ett så trovärdigt ögonvittne som träder fram med namn och bild, då hade jag nog också velat publicera.
Att historien passar så bra in i Berättelsen om förskräckliga idrottsföräldrar bidrog säkert också till att källkritiken rök all världens väg.
Det stora misstaget är ändå att lita på en enda källa. Det borde mina journalistkolleger, med facit i hand, inte ha gjort. Men det var inte orimligt att lockas att göra det.
Men Uppsalatränaren, då? Han missuppfattade väl situationen, han hittade en ledsen, frysande pojke som sa att pappan stuckit, vad skulle han tro?
Så vill man gärna tänka att det var.
Om det inte var för en detalj i "Mediernas" reportage: Tränaren sa ju att han lånade pojkens mobil och ringde till pappan. Men "Medierna" har pratat med pappan som säger att pojken inte ens hade någon mobil med sig.
Vänta nu. Killen hade sprungit iväg i matchkläderna... då har man väl inte mobil på sig? Samtidigt hävdar Upsala Nya Tidning att de flera gånger pratat med tränaren, känd som en trovärdig person, och han håller benhårt fast vid sin historia.
Polisen ger heller inte svar, utan säger: "Huruvida pappan har pratat med Uppsalatränaren vid detta tillfälle och vad som i så fall skulle ha sagts saknar betydelse i ärendet".
Där står vi alltså, och får inte veta hur det riktigt var. Med ännu en lektion i hur viktig källkritiken är.
ÅSA CHRISTOFFERSSON
"Mediernas" reportage går att höra i sin helhet på sr.se, sök bara på "Medierna".