Fastnade för Datatons grundare Björn Sandlund då jag läste om Näringslivsgalan i Corren tidigare i höstas. Det är han som byggt det mystiska, svarta triangelhuset i Mjärdevi och som vill se mer kultur i teknikvärlden.
På galan fick han finaste utmärkelsen Årets näringslivsdiamant och där stod han i luvtröja och grått, långt hår bland alla flotta dressar. När reportern frågade varför kultur är viktigt sa han: "Det är bara att se på hur många hockeyspelare som startat framgångsrika IT-bolag. Apple och Facebook startades inte av några idrottsmän. Jag tror att kulturell kreativitet är ganska viktigt i Mjärdevi."
I veckan fick jag chansen att hänga med Pressfotografernas klubb på studiebesök hos Dataton. De har 18 anställda och de gör avancerade dataprogram som styr de spektakulära ljus- och ljudshower som vi sett på Linköpings slott, OS-invigningen i Peking, fotbolls-VM, mellotävlingar. Kunderna finns i 85 länder och bara till en pyttedel här hemma.
Med sitt nya hus vill den tidigare doldisen märkas mer på hemmaplan, inte minst för att kunna rekrytera duktig personal.
Huset är ritat av arkitekten Petra Gipp i Stockholm och vann i våras Östergötlands arkitekturpris.
Vi går runt i den 1 500 kvm stora byggnaden, ytterväggarna är täckta med tjärpapp och lutar inåt med tio grader. Basen är en triangel på 3 x 50 meter. Inuti är golven av råbetong och väggarna av byggplywood. Skrivborden är svarta. Flera sidor är fönsterlösa. Husets hjärta är en rejäl visningshall med en gigantisk filmduk på 25 x 7 meter. Inget är normalt.
Och det är superläckert! Konstigt, men läckert.
"Våra internationella kunder och andra som kommer hit tycker först att huset har allt man förknippar med fult; svart, betong, inga fönster. Men efter en stund tycker 97 procent att det är mysigt", säger Björn.
Mysigt? Jo, hävdar Björn, just mysigt.
Och huset fungerar. Formen stödjer funktionen. I triangelns spetsar har de sina stora lager medan alla kontorsrum ligger med fönster (ja, det finns några) mot norr så att skärmarna slipper blänk. Visningshallen däremot har noll fönster, imponerande takhöjd och perfekt akustik. I huset finns kaffehörna, uteplats, gym, massage.
Den udda miljön skapar en avslappnad och kreativ stämning, tycker Björn, och han märker att det blir mer spontana snack än tidigare.
I framtidsplanerna ingår att både knyta mer kontakt med LiU ("har vi varit dåliga på") och att ordna lunchkonserter. Det står redan en flygel och ett trumset i ett hörn av visningshallen. Det jobbar 6 000 människor i Mjärdevi, det är dem han vill nå.
"Att kultur i alla dess former måste in även i teknikföretag är en tes jag drivit länge", säger Björn. Han menar att kulturyttringar ligger 10 år före resten av samhället. Varför? Jo, menar Björn, konstnärer reagerar starkare än andra, de känner av människor, signaler och trender. Det är som är konst nu kan vara omvandlat till en produkt i framtiden. Och även om det inte blir en konkret produkt, så mår affärsutvecklare och tekniker bra av att umgås med konstnärer, menar han bestämt.
"Idrottsmän, vad har de gjort i företagssammanhang? Skapat kalsongbolag. Men det kommer inget revolutionerande från den värden", säger han utan att darra på tröjmudden. "I deras värld ska man slå rekord, hoppa två centimer högre, en kulturutövare har helt andra mål ".
Var kommer han själv från för värld? Jo, visar det sig, en blandning. Han läste till civilingenjör på KTH, men fick jobb innan han blev klar ("en drop out", säger han själv). Höll på med konst, "att läsa dikter i konstigt ljus ledde mig in i det här, lirade lite själv, men blev ingen världsberömd gitarrist, inte världsberömd fotograf heller..." skrattar han nu. 1973 grundade han Dataton. Där strålade hans intressen teknik, ljud och bild samman.
Hoppas många lyssnar på Björn Sandlund i detta samhälle som ofta lider av kulturellt underskott. Kultur kostar, men ger inte avkastning på stubben. Men viktigt är det. Livsviktigt.