Det är en stor lättnad att se Ratko Mladic i krigsförbrytartribunalen i Haag för första gången. Nedmonterad. Men helt klart på benen och med både fattnings- och talförmåga i behåll.
Men att ta på sig någon skuld är det självklart inte tal om, nej, nej, den man som kallats "Slaktaren på Balkan" gnäller över att han är sjuk och att han inte läst åtalet, att han behöver mer tid, att han inte känner sin advokat, att domstolen måste ha tålamod med honom, en så sjuk man... Han vill helst inte ha en enda rad uppläst av åtalet i rättegångssalen, det där är inget han vill kännas vid.
Ni kan själva se hela det stillsamma, återhållet explosiva dramat på knappt två timmar på tribunalens hemsida.
Domaren, den ständigt lika artige Mr Orie, avbryter precis lagom mycket, sätter Mladic på plats vid rätt tillfällen, håller sig till reglerna med obeveklig färdriktning. En njutning att följa, faktiskt. Demokratins samtal som vinner över diktaturens våldsspråk till sist.
Jag tyckeratt jag kan skönja en vilja att inte låta Mladic segdra och mässa som Milosevic gjorde under fyra års rättegång. Även Karadzic verkar köra med samma metod, att dra ut och klaga på allt.
Här känns det hela något mer strikt.
När domaren ändå läser upp åtalet sitter Mladic där och tvingas ta emot, kliar sig på näsan, tittar runt.
Folkmord. Srebrenica. Sarajevo. Etnisk rensning. Tortyr. Våldtäkt.
Orden faller tunga som cementklumpar i salen.
Domaren läser: Över 7 000 män och pojkar i Srebrenica...
Mladic skakar på huvudet.
Domaren läser: Avrättningar i följande 23 samhällen...
Mladic stirrar framför sig, håller hakan i handen.
Allra sist varvar den gamle generalen (69 i år) ändå upp sig och stöter fram att anklagelserna är oförskämda, att han bara försvarat sitt land och sitt folk, och det är det han tänker göra nu också under rättegången, försvara sitt folk, inte Ratko Mladic.
Domaren avbryter med sitt artiga "Mister Mladic" och så gör han klart att det här är ett personligt åtal, mot just honom, det är det rättegången ska handla om.
Mladics personliga skuld.
Jag trycker ut åtalet från tribunalens hemsida. 38 sidor plus bilagor med "tabeller".
Det är just de tabellerna längst bak i åtalet som öppnar en port ner till avgrunden, här blir blodbadet konkret. Torra, korta uppräkningar som visar vad den här rättegången och hela tribunalen faktiskt gäller.
Låt mig citera en enda punkt från tabellen "Srebrenica killings":
"Dödandet av en utvecklingsstörd bosnienmuslimsk man som togs ur en buss vid en grundskola i Bratunak och avrättades summariskt".
Låt mig citera en enda punkt från tabellen "Krypskytteincidenter i Sarajevo":
"Munira Zametica, en 48-årig kvinna, sköts till döds när hon hämtade vatten i Dobrinjafloden i Dobrinjaområdet".
Det är de offren, eller deras anhöriga, som nu äntligen ska få upprättelse.
Som den kände nazistjägaren Simon Wiesenthal en gång sa: Rättvisa. Rättvisa men inte hämnd.
ÅSA CHRISTOFFERSSON
Webadressen: Åtalet och filmen från rättegången finns på Icty:s utmärkta webbsida www.icty.org.
ICTY = International tribunal for the former Yugoslavia.