Gloria, så kallar personalen i S:t Lars församling det nya utbyggnadsförslaget som Johan Sievers skrev om på Linköpingssidorna. Ni såg det kanske förra lördagen, kyrkan föreslås få en rund påbyggnad längst bak, med plats för präster och all administration. Vad tycker du? sa Johan vid fikat.
Gammal kyrka + mitt i stan + den nya omhuldade S:t Larsparken, kunde inte vara mer helig mark. Och som gjort för ramaskri.
Men jag gillar hela tanken stenhårt.
Kyrkoherden Göran Rehnström tänker två saker: Att öppna porten och att kyrkan ska vara en varm famn.
Nu kan S:t Larskyrkan bli än mer levande och öppen med hela personalen på 7-8 personer på plats i själva kyrkan. Och lokalhyran för församlingslokalerna på Ågatan kan sparas in, inte heller så dumt.
Även inuti kyrkan blir det nyheter. Ett kyrktorg med kafé bakom en låg glasvägg får plats längst bak och framme vid altaret skapas ett litet andaktsrum i rummet.
Altarväggen i sten från 1950-tals-renoveringen får de dock inte röra, så den ska förstås vara kvar.
Nåja, för mig hade de gärna fått röra den också. Har aldrig tyckt om dess budskap, som jag ser som en stum vägg. Bom, stopp. Jag gillar altartavlor som ger lite ljus, himmel, hopp och känsla av evighet. Men jag vet ju att andra ser den som ett viktigt, modernistiskt konstverk.
Hur som helst: Hela grundtanken är strålande.
Nåt helt annat än till exempel den berömda Nidarosdomen i Trondheim som jag besökte i våras. Där finns ett nytt, övertjusigt besökscentrum i särskild byggnad på kyrkogården. Men allt var helt stängt efter kl 15 på eftermiddagen, både kyrka och besökscentrum. Dessutom kostade det pengar att gå in.
Usch.
Tacka vet jag Göran Rehnströms och personalens tankar om en öppen, modern citykyrka. Dessutom tillgänglig för funktionshindrade.
*
Men hur mycket stjäl utbyggnaden av parken?
Jag stegade upp de 8 meter som halvcirkeln ska sticka ut. Slutsats: ingen fara, just här är faktiskt en rätt död yta i dag.
Och arkitekten Miklos Hargitai jr tänker klokt. Rund form skär inte av siktvinklarna. Han vill ha utbyggnaden så ren och enkel som möjligt, utan en massa detaljer. Den ska vara "diskret mot platsen", den ska skona den befintliga byggnaden och om någon om 200 år vill ta bort den så är det bara att "docka av" den.
Utseendet är inte klart, men ett av de alternativ som diskuteras är glas, eller slöjat glas.
Åh, tänk vad läckert, med en lysande glasrundel, full av liv. Som en gloria.
Och så kanske en spårvagn som smyger förbi på Storgatan, om visionerna blir verklighet.
Kyrkor är till för att användas. S:t Lars gör helt rätt som satsar på en tillbyggnad av kyrkan mitt i stan, anser Correns kulturredaktör.
Kulturredaktör· 013-28 01 95
asa.christoffersson@corren.se