Sagan Facebook överträffar det mesta, med sin raketsuccé på några få år. Hörde att skaparen Mark Zuckerberg plötsligt brukar semestra i Kina, där han vill etablera Facebook förstås, men ännu inte lyckats. Facebook nämns ofta som en politisk gräsrotskraft i rapporteringen från Egypten.
Det är stora världen, det. Men hur ser vardags-Facebook ut här hemma?
Jo, det är "Mitt perfekta liv", "Min lyckade semester" och "Vilken skön fest" vi visar upp, särskilt i fotoalbumen.
I statusuppdateringarna trängs korta texter om, ja, inte precis de tyngsta världsproblemen. Här är ett urval från min egen förstasida i går, detta är mina vänners meddelanden till världen:
"Snön faller, och vi med den. Men Alice (hunden) är i alla fall lycklig."
"I högtalarna i dag - Antharx och Down. Det här kommer bli en bra dag..."
"Tack för alla gratulationer."
"Undrar om jag blir kvar i Luleå för alltid. Flyget försenat. Tur jag åt rejäl hotellfrukost."
"Dags för en cykeltur. Tur att man har vinterdäck.
"Vad trött man är när det är freda."
"Hm, alla dessa val: gummistövlar eller vinterkängor?"
"Mitt tåg var det enda som inte var försenat i morse fr Stockholm C. :-)"
"Älskar att man kan välja mellan fyra sorters kaffe på jobbet."
Ha ha, vilka ytliga nollor, vilka i-landsproblem, kan man tycka. Men se det inte så! Det är digitalt kafferumsprat, och det är lika viktigt som stora proklamationer.
Skvaller, småprat och strunt håller ihop oss människor och smörjer upp oss inför viktigare samtal, har kommunikationsprofessorn Viveka Adelswärd visat. Inte minst i sin bok "Till struntpratets lov". Samtidigt som hon försvarar tjitt-tjattet så varnar hon dock för "skryt, lögn och floskler".
Och det är klart, en del på Facebook kan hamna där, i skryt- och floskelboxen. Hur många "sippar på en god wiskey, struntar i schlagerfestivalen och läser en bok" har man inte läst?
Å andra sidan - det finns ett underförstått samförstånd mellan användarna att man inte bjuder på hela sanningen, utan visar HÄRLIGA semesterbilder, det var ju de blå himlarna och glada paraplydrinkarna som fyllde fotoalbumen förr i världen också.
Och om man verkligen skulle skriva om sin äktenskapskris, sina jobbiga tonåringar eller idiotiska arbetskamrater/grannar så skulle man vara tvungen att lämna ut andra människor på ett sätt som enligt allmän moral inte är ok.
Jag tycker att det är sympatiskt. Och en hel del intressanta upplysningar och friska idéer hittar man också bland kallpratet. Jag tror dessutom att det kommer att öka, när vi Facebookare mognar i vårt sätt att använda sajten.
? ? ?Zaremba som kulturminister, föreslog Correns huvudledare i torsdags. Spännande! Att komma bort från nyttotänkandet och se kulturens värde i sig är i varje fall mer än önskvärt. Eventuella må-bra-effekter och ökad tillväxt kan man se som biprodukter, inte som konstens mål. I så fall dör konsten.