Det är nånting med Wislawa Szymborskas dikter som gör att man som läsare garanterat aldrig har tråkigt. Hennes vän och översättare Anders Bodegård kallar dem "kloka, fundersamma och överraskande".
Själv ville hon bli just överraskad och hyllade nyfikenheten. Hon höll tre små ord högt, nämligen "jag vet inte" och menade att om inte Newton hade sagt just det kunde han ha fortsatt att mumsa på äpplen i sin trädgård. Utan att undra varför de föll.
I sina dikter utgår hon gärna från konkreta situationer, från vardagens fläsksvål. På så vis är hon släkt med Tomas Tranströmer. Båda går rakt in i hjärtat på mig, men de gillade också varandra och Szymborska var en av alla dem som nominerade Tranströmer till Nobelpriset. När hon själv fick priset 1996 besökte hon Tomas och Monica Tranströmer i radhuset i Västerås och åt köttsoppa i köket.
Wislawa Szymborska blev 89 år, hon debuterade redan 1945 men publicerade bara 400 dikter totalt. Om det sa hon, typiskt szymborskiskt, enligt Bodegård: "Jag har en stor papperskorg".
Hon var den milda ironins mästare. Själv sa hon: "Min ironi är, hoppas jag, varken hånfull eller dräpande. Min ironi drabbar också mig själv".
Szymborska rökte, tog sig en vodka och var märkligt fäst vid sina tygapor hemma i lägenheten i Krakow. I ungdomen skrev hon två diktsamlingar med kommunistisk poesi, till och med en dikt till Stalin. Hon tog sedan bestämt avstånd från detta. I ett tal 1991 sa hon: "Verkligheten ter sig ibland så kaotisk och skrämmande obegriplig att man vill finna en sorts beständigare ordning hos den. (...) Detta är en farlig frestelse."
Hon skrev de mest gripande dikter om döden, och om sorgen efter sin älskade särbo som dog 1990. (Se exempel sist i krönikan).
Själv hade jag svårt att sova i torsdags kväll, dagen efter hennes död. Låg och läste den lilla boken "Litterär post, eller hur man blir (eller inte blir) författare", bara 64 sidor som kom på svenska 2010. Svårt att sova - för att jag skrattade högt!
Boken innehåller godbitar ur Szymborskas spalt i en polsk litterär tidning. Där gav hon råd till förhoppningsfulla blivande författare, som skickade in sina alster. Hur de vågade, fattar jag inte.
Så här kunde hon skriva om nån krakes dikter: "Innehåller inte en enda bild eller en formulering som skulle kunna överraska oss med sin fräschör. (...) Annars... det som redan skrivits räcker väl? Bifogar hälsningar"
En annan favorit är "Alltsammans är som en Alfa Romeo, som inte kan röra sig ur fläcken eftersom någon hällde i havre istället för bensin."
Som ni förstår, den här lilla skriften värmer den kallaste vinterkväll. Jo, den innehåller också värme, på nåt vis.
Signaturen A K har skickat in en dikt med raden "Över vår ö blåser en passionerad cyklop". Szymborska svarar: "Farligt, men bättre i alla fall än en enögd cyklon."
ÅSA CHRISTOFFERSSON
Wislawa Szymborska i korthet:
Född 2 juli 1923 i Bnin, nära Poznan.
Flyttade till Krakow som 8-åring där hon stannade resten av livet.
Drabbades av lungcancer i november förra året.
Dog 1 februari 2012.
Ur "Farväl till en utsikt" av Wislawa Szymborska
Jag är inte arg på våren
att den är här igen.
Jag anklagar den inte
för att den likt varje år
gör sin plikt.
(...)
Jag noterar, accepterar,
att - som om Du ännu levde -
stranden vid en viss sjö
är lika vacker som den var.
Jag känner inget agg
mot utsikten för utsikten
över den solbländade viken.
Jag kan till och med föreställa mig
att några som inte är vi
just nu sitter
på den vindfällda björkstammen.
(...)
Bara en sak går jag inte med på.
Att återvända dit.
Närvaroprivilegiet
avstår jag från.
Så mycket har jag överlevt Dig,
och bara så mycket,
att jag kan tänka på avstånd.