När det meddelades att Björn Ranelid ska vara med i Melodifestivalen klämde citatmaskinen Ranelid inte bara i med "den största sensationen i melodifestivalens historia" om sig själv, utan också "det ska skrivas om det som man skriver om Zlatan".
Men kära hjärtanes, man blir ju helt förtvivlad när man tänker på vilken bekräftelsetörst han måste ha. Hinkar med rubriker hjälper inte. Han behöver alltid en till. Om det är en slaskhink gör inget.
Och så denna Zlatan, som Ranelid så förtvivlat vill mäta sig med.
Även jag som är halvt analfabet på fotboll älskar Zlatans tricks och snygga spel. Men dansen kring boken, med sina fantastiska turer, hade jag aldrig kunnat gissa.
Så här går det till när vi på redaktionerna får recensionsexemplar av böcker. De landar i paket varje dag, fler än vi hinner med. Med varje bok följer ett så kallat recensionsdatum, satt av förlaget. Oftast följer vi denna moraliska överenskommelse, även om vi surar när vi ser att de heta böckerna finns i butik före recensionsdatum.
Tanken är ju att våra recensenter ska hinna läsa och reflektera innan boken når läsarna, så att vi kan publicera recensionerna när böckerna är nya.
Så rullar det på enligt praxis.
Men Zlatan är Zlatan. Och trycket enormt. Inget av innehållet fick "läcka" så inga recensionsexemplar skickades ut i förväg.
Förlaget Bonniers vidtog också en för mig totalt ny och tveksam åtgärd.
Boken kom ut i onsdags (i vissa bokhandlar i tisdags). Stockholmsmedierna (och även vi, via Tidningarnas telegrambyrå) kunde få boken på måndagen.
Men då var de tvungna att skriva på ett sekretessavtal med Bonniers. Ett stenhårt kontrakt där redaktionen förband sig att inte yppa något om bokens innehåll förrän på onsdagen vid ett vite på 500 000 kronor.
Böter. På en halv miljon. Bah!
SvD skrev på, liksom Aftonbladet. Men Expressen nobbade. Då fick de snabbläsa boken på plats på förlaget på tisdagen innan de intervjuade Zlatan i stället.
Vad säger man? Är ett sådant avtal ens juridiskt gångbart? Hela min journalistiska ryggrad kvider fel, fel, fel.
Det vi redaktörer hela tiden kämpar med är ju att inte låta oss köpas och styras. En fri och oberoende journalistik skriker nej till alla avtal som binder upp oss på vilket sätt det vara må.
Och hur blir det med ett sådant avtal om vi har flera källor, kan vitet då utlösas?
Man inser att situationen kan bli absurd.
Å andra sidan. Ett överenskommet publiceringsdatum som faktiskt hålls av alla med hjälp av viteshot ger ju alla redaktioner samma chans, även oss på landsorten.
Karin Magnusson på Aftonbladet påpekade vasst om blåögda, högstämda redaktörer, ungefär: "Oj, finns det kontrakt eller avtal i förlagsbranschen, filmbranschen och skivbranschen?". Ja, det gör det, svarade hon själv.
Ligger något i det.
Jag tycker att det borde gå att komma överens om publiceringsdatum, alla medier emellan, utan vite.
Började förresten läsa boken i torsdags kväll. Jag är fast! Trodde att jag bara skulle gripas av barndomsskildringen (som alla skrivit om den här veckan), den är fantastisk, men nu finnar jag mig själv förhäxas av tiden i Barcelona, Malmö FF och Ajax, nästan mot min vilja. Jag gillar Zlatans sätt att uttrycka sig, hans blick på världen, som kommer ur en helt annan synvinkel än min. Hans opolerade ärlighet. Hans driv. Hans intelligens.
Heja Zlatan!
PS. Vår sportchef Christer Kustvik läser som en galning och återkommer med recension till veckan.
Fotnot: Zlatan har berättat sin historia för författaren/journalisten David Lagercrantz i boken "Jag är Zlatan Ibrahimovic" som alltså kommer ut på Bonniers.
*
Tranströmerhöst
Fortsätt skicka in dina favoritrader av Tomas Tranströmer med motivering. Varje publicerat bidrag belönas med biocheck. Mejla bara asa.christoffersson@corren.se eller skriv till Åsa Christoffersson, Corren, 581 89 Linköping.
asa.christoffersson@corren.s