Nu kommer han med textsamlingen "Vår resa i tiden".

Berätta om boken, är det en kåserisamling skulle du säga?

- Den består av 160 berättelser av varierande längd. Flertalet har tidigare publicerats i Corren, några också i DN. Här varvas personliga minnesbilder med funderingar över vår tillvaro och den tidvis svåra konsten att vara människa. När det oförutsedda plötsligt inträffar och vi tappar kontrollen en stund.

Artikelbild

Du jobbade som forskningschef på Saab och FOI, där du trivdes så bra att du tills du var 67. Men lever du din dröm nu som pensionär?

- Ja i hög grad. Umgänget med barnen och ljuvliga barnbarn stimulerar och skänker glädje. Jag hinner läsa mer än tidigare och arbetet med förlaget fyller en del av min tid. Hittills har det blivit en diktsamling ("Skärvor ur då") om min uppväxt på landet och en sonettsamling ("Kajorna i Toulouse").

Naturvetenskap och humanism, de två kulturerna - går de att förena alltså?

- Ja! För mig känns gränsen en aning konstlad. Naturvetenskapens landvinningar har helt förändrat vårt samhälle samtidig som människan ställer samma fundamentala frågor om livet och döden som under antiken. För mig har skrivandet öppnat portar till mitt inre.

- Humanismen borde genomsyra vårt samhälle, kanske ännu mer i dag när det är så teknik- och marknadsdrivet. I stället trängs klassiska bildningsideal alltmer undan av populärkulturen och växande mediemonopol, där kvalité och mångfald är mindre viktigt än mängden TV-tittare och antalet sålda böcker.

Vad hoppas du av 2012?

- Snart ska vårt sjätte barnbarn födas, vi väntar och gläds. Inte minst för barnbarnens skull hoppas jag på en rättvisare och mindre konfliktfylld värld, där utnyttjandet av jordresurserna anpassas till vad miljön och klimatet tål. Men inser att den utvecklingen också under 2012 kommer att gå med snigelfart.

ÅSA CHRISTOFFERSSON

Mer info: www.akfeo.se