LÄS MER: Ingemar Göranssons krönika: "Intervjun överst på min önskelista i många år"
Det är en vacker dag då vi stiger av tåget i Open Spring norr om New York. Vi ska träffa Pete Seeger. Och där står han, en mager, lång, gammal men vital man med ekorrpigga, nyfikna ögon. När vi sedan sitter i hans egenhändigt byggda stuga börjar han berätta.
– Jag fick ett stipendium till en liten high school, Avon, där jag sedan fick gå gratis. Jag startade en liten skoltidning som innehöll allt skvaller vilket roade den rika ägarinnan.
– Där lärde jag mig till timmerman, ler Pete, och byggde min första stuga här för 60 år sedan.
1940 möttes Woody Guthrie och Pete Seeger i New York. Guthrie som liftat från Kalifornien till New York, hade skrivit en ny sång som kom att bli det arbetande Amerikas nationalsång.
”This land is your land” blev Amerikas mest sjungna sång någonsin när den togs med i en sångbok för skolbarn. Men utan de kontroversiella verserna, för de spelade Guthrie in först i början av 1950- talet.
Sjöng för Obama
– När jag var med på president Obamas installation var mitt villkor, säger Seeger, att alla verserna skulle sjungas.
Hur det kändes när alla sjöng med i orden ”There was a big high wall there that tried to stop me; sign was painted, it said private property”.
– Det var en sorts seger, erkänner han.
Symboliken i detta kan inte underskattas: Seeger, bannlyst under årtionden för sitt politiska engagemang, står under statyn av Abraham Lincoln och leder allsången när USA:s förste svarte president sjunger med i det icke-officiella Amerikas mest älskade sång.
Pete Seeger har varit en pionjär på många sätt.
– Jag byggde min egen banjo med längre hals för de banjos som fanns passade inte min röst. Det blev antingen för högt eller för lågt.
– Under sommaren 1940 liftade jag runt i landet, framför allt uppe i Appalacherna där banjon var ett folkinstrument. Efter den sommaren sjöng jag och spelade mycket bättre.
Beundrar Martin Luther King
Medborgarrättsrörelsen engagerade honom tidigt och han träffade ”doktor Martin Luther King”, som han med stor respekt säger.
– Doktor King lärde oss att vinna de oviktiga frågorna, som bussbojkotten i Montgomery, Alabama, för att sedan vinna de viktiga. King var en historieskapande intellektuell.
Pete Seegers populariserade den då relativt okänd gospeln ”We shall overcome”, som han skrev delvis nya ord till och vars royalties går till rörelsen.
Hur ser du på framtiden?
– Jag skulle kunna säga som Kurt Vonnegut, att mänskligheten har lika stor chans som en snöboll i helvetet. Jag har ett mantra, berättar Seeger. Han ändrar ställning i sin stol och lutar sig framåt:
– Jordbruksrevolutionen tog tusentals år, den industriella revolutionen hundra år och informationsrevolutionen har bara pågått några decennier. Tänk om vi använder våra hjärnor som Gud har gett oss, vilka mirakel vi kan skapa då.
– Se på regalskeppet Vasa, säger Seeger överraskande, de lärde sig av misstagen och byggde aldrig mer så osäkra skepp. Lär av Vasa!
Anspråkslösa framträdanden
Pete Seeger är en vänlig, men framför allt en anspråkslös, man. När jag frågar om hans starkaste minnen från tusentals uppträdanden så väljer han tre:
– När jag sjunger med barnen varje vecka här i Beacon. McGills High School i Montreal, det var i en liten lokal där över 100 studenter sjöng av hela sitt hjärta och jag stod på en stol mitt i rummet. När jag var i Calcutta och 20 000 sjöng med i gospeln ”Jacobs Ladder”.
Har du några favoritsånger bland de hundratals du skrivit?
– Du kan inte be att en far ska välja sina älsklingsbarn, skrattar Pete. ”Turn, turn, turn” sjunger jag ofta. ”If I had a hammer” är en annan och den nyskrivna ”Waiting on the death row”.
När vi åker med Pete nerför den 250-åriga indianstigen från stugan inser vi att vi har upplevt något unikt. Vi har haft glädjen att resa genom det arbetande Amerikas främste bards värld under några timmar. Vi har fått ta del av hans historia, ett privilegium som få förunnats. Nästa besökare är Gerry Adams från Nord-Irland och Sinn Féin.
Artikelförfattaren bor i Linghem och är frilansskribent, samhällsdebattör, och opinionsbildningskonsult. Tidigare var han kulturpolitiskt ansvarig på LO under åtta år.