I vissa böcker är handlingen inte så intressant utan det är den inre processen som är viktig. "Maskerad" är en sådan bok, det väsentliga är huvudpersonen Maxences tankar och reflektioner, vad som faktiskt händer är inte lika intressant som hur Maxence upplever det.

Maxence är fjorton år, förvirrad inför det mesta och dessutom har han nyligen blivit faderslös. Ensam med sina funderingar går han runt i sin egen värld på Paris gator, utan någon egentligen att prata med.  

Med ett brinnande språk berättar Maxence om amorösa försök med killar, skolprestationer och filosofiska reflektioner över allt från sin datorspelskaraktär till sin egen framtid.

Artikelbild

Mest tycker jag om Stoopendaals förmåga att fånga Maxences ambivalenta inställning till sin sexualitet, och hur han försöker hitta sig själv bland sina egna känslor.

Det är få författare som lika övertygande kan få fram de känslorna på ett så trovärdigt och fångande sätt som Stoopendal och jag hoppas att vi får ta del av det i framtiden.

EMIL ÅKERÖ