Vinter, sommar, höst och vår. I den ordningen har han betat av de till buds stående årstiderna, Linköpingssonen och krimförfattaren Mons Kallentoft. När den femte Malin Fors-boken nu är på väg ut till läsarna har han fått ta till en alldeles egenkonstruerad och separat årstid: en femte. Ute på sin egen kant, aldrig i mittfåran av den svenska kriminallitteraturen, brukar Kallentoft tycka om att befinna sig. Och där hittar man honom även den här gången.

När en barnfamilj på skogsutflykt hittar ett sargat kvinnolik blir det inte bara startskottet på en ny utredning för Malin Fors och hennes kolleger, det spär dessutom omedelbart på Malins besatthet när det gäller att ta reda på vad som hände Maria Murvall; den kvinna som hittades vilsen, stum och svårt misshandlad i en skog flera år tidigare. Då lyckades polisen aldrig ta reda på vad hon hade fått utstå. Kanske kan den nya utredningen ändra på det?

Som vanligt i Kallentofts deckare inträder ett lätt absurt problem. Det spelar nämligen nästan ingen roll hur spännande han än gör intrigen - och spännande är den även den här gången - det är ändå partierna om Malin Fors alla läsare vill åt. Vilket inte ska ses som ett underbetyg åt hans intrigbyggen, däremot överglänser ständigt guldstjärnan han får för porträttet av sin huvudperson allt annat i romanerna.

Artikelbild

Genom att skickligt använda sig av en hel drös typiskt manliga klichéer som är vanligt förekommande i krimgenren har han skapat ett både intressant och gripande porträtt av en duktig men trasig kvinnlig polis. Som läsare vill man bara ha mer av Malin Fors.

Vi får hoppas att Kallentoft tänker ge oss det.

MARIA NEIJ

Mons Kallentoft signerade sin bok i hemstaden Linköping på fredagen. Läs intervju med honom i kulturbilagan 11 juni.