Vilken förälder har inte ängsligt frågat sig om man är för sträng eller för undfallande? Amy Chua är professor i juridik, mamma till två tonårsdöttrar, maka och matte. I boken "Tigermammans stridsrop" presenterar hon sin syn på uppfostran, präglad av sina egna kinesiska rötter: Barn ska inte få sova över hos kompisar, själva välja fritidsaktiviteter eller slippa spela fiol. Målet för uppfostran är ett framgångsrikt barn, rustad för en strålande vuxenkarriär.

Ändamålen helgar medlen: tvång, hot, sanktioner och kränkande tilltal är acceptabla. Amy Chua söker leva efter egna principer med sina två döttrar, hundar och man. Berättelsen mynnar dock ut i en våldsam kulturkrock mellan västerländskt, judiskt och kinesiskt tänkande.

Amy Chua liknar mest en barnpedagogikens Sarah Palin. Människosyn och samhällsideologi kretsar kring konkurrens. Lika stark och orubblig som Amy Chua är när hon kräver mer pianoövning, lika hjälplös blir hon när sjukdom drabbar släkt och familj. Det finns en pinsam oförmåga till insikt kring klasskillnader, barnfattigdom, gemenskap och psykisk skörhet.

Artikelbild

Det enda barn (förälder!) som lyckas, är det som är bäst i klassen. Ett ensamt barn således. Kanske rider denna bok också på vågen av en västerländsk rädsla för asiatiska tigerekonomier. En fruktan att Kina ska gå förbi USA och väst i industriell och ekonomisk utveckling.

Men som berättelse om en amerikansk akademikerfamiljs brottning med livet är boken underhållande och tragikomisk.

JAKOB CARLANDER