"Bli aldrig en fjäril i koppel" viskar Saide till den unga kvinnan Shirin, som är bokens jag. När så även Saide faller offer för ett patriarkalt samhälles brutala våld mot kvinnor, blir rådet en uppmaning till flykt. Tillsammans med sin lilla dotter gör hon sig beredd för uppbrottet från Teheran och ett våldsamt äktenskap.

Zinat Pirzadeh har skrivit en roman om en ung kvinna som lånar drag från hennes egen livsresa. Den börjar som en varm och kärleksfull berättelse om barndomen med många färgstarka porträtt av släkten och stadens alla original. Långsamt hopar sig mörka moln över idyllen då barndom övergår i tonårstid, revolutionen tar sin början med en ökad brutalitet från båda sidor och fundamentalismen kopplar ett järngrepp över kvinnors självständighet med våld, övergrepp och misshandel.

Den förestående flykten från Teheran är bokens början och slut. Där emellan får läsaren följa Shirins blickar bakåt i livet. Hon reflekterar över hur allt en gång började. Hur morfar en gång kom vandrande från Ukraina till Iran och lade grunden för den familj som Shirin kom att födas in i. Det är en stark barndomsskildring där ett samhälle stadd i förändring blir sett genom en flickas ögon. Men det är en flicka som genom sina far- och morföräldrar bär på en obändig egen vilja.

Artikelbild

Bild: Peter Knutson

"Fjäril i koppel" är Zinat Pirzadehs debutroman. Hon gör bruk av sin fantastiska förmåga att röra sig mellan humor, värme och det smärtsamma och avskyvärda. Underfundiga metaforer och bilder vävs samman med sällsamma anekdoter och minnesbilder. Persongalleriet glöder av original, som baderskan Sakine; en kvinna fångad i en mans kropp.

Zinat Pirzadeh berättar med en försiktig och återhållen ton som säkert är bra för en debutant, men som också antyder en kapacitet till ett än mer utvecklat skrivande i kommande böcker. För Zinat Pirzadeh har mer att berätta. Det står klart för alla som läser "Fjäril i koppel". Och mer vill vi höra!