Maryse Condé är den karibiska författarvärldens grand old lady som skildrat den postkoloniala världen i Västindien och Afrika, ofta ur ett kvinnligt perspektiv.

"Tills vattnet stiger" är hennes fjärde roman som översatts till svenska.

Denna gång ser hon på den värld som Europa skövlat genom tre mäns berättelse: en kreolsk afrikan, en haitier och en arab. Allt börjar med hur den ensamme läkaren Babakar i Guadeloupe kallas till en förlossning. Modern, som är illegal invandrare från Haiti, överlever inte. Babakar tar hand om barnet; Anaïs.

Hans liv får en ny mening, men leder honom också till Haiti i sökande efter barnets släktingar. Han möter haitiern Movar och libanesen Zohran och finner hos dem en djup vänskap som gränsar till kärlek. Var och en bär på sin egen berättelse och romanen växer till en hissnande roadmovie över tre kontinenter och det arv europiska kolonisatörer lämnat efter sig.

Det finns drag som påminner om Arto Paasilinnas författarskap, fast mer allvarligt och smärtsamt.

De tre männen drömmer om en framtida värld utan Europa.

Och kanske är den jordbävning som drabbar Haiti i slutet av boken mitt i sin katastrof också ett löfte om en ny tid.

"Tills vattnet stiger" är en berättelse om postkolonialt vansinne men också mänsklig gemenskap och värme, var man än är född på jorden. En roman i världsklass.