En fars råd till en älskad dotter, vars mor å andra sidan ständigt erinrade henne om en kvinnas "rätta" uppgift. Båda var dock negativa till hennes teaterdrömmar.

Föräldrarna hette Carl och Betty von Essen och dottern Siri, senare mest känd som August Strindbergs första hustru, trots en egen karriär inom teatern.

Hon har nu fått sin livsberättelse skriven i Lena Einhorns debutroman "Siri". Einhorn är tidigare känd som filmare och fackboksförfattare och var redaktör för antologin "Om Strindberg" som kom ut förra året.

Artikelbild

Lena Einhorn är författare och framgångsrik filmare och regissör. Hon har tidigare bedrivit forskning i tumörbiologi och virologi. 2005 belönades hon med Augustpriset för sin bok ”Ninas resa”.Foto: Agneta Åkesson

Romanen växlar mellan två tidsplan med början 1875 respektive 1890. 1875 är året då Siris och Augusts kärlekssaga börjar så försiktigt med en idyllisk trekant. Siri, hennes make friherre Carl Gustaf Wrangel och August Strindberg är oskiljaktiga vänner.

Året därpå ska Siri vara beredd att lämna make och barn - en treårig dotter, som 1877 dör i tbc. Samma år gör Siri succédebut som skådespelare på Kungliga teatern.

I sjutton år varade Siris och Augusts förhållande, till en början så lyckligt. Dess upplösning är en väl känd och ur olika aspekter - främst Augusts - omskriven historia. Men Siri har alltid överskuggats av titanen, han vars eld var Sveriges största och som Siri sveddes så svårt av.

Även om Siri är subjektet hos Einhorn är det oundvikligt att August faller henne i talet, rentav överröstar henne emellanåt. Siri förblir storsint gentemot den otrogne Carl och förlåtande mot August, som ofta väcker den genomskådandes medlidande. Med åren blir hon "expert på sin makes sköra psyke" och löjligt ömtåliga manliga fåfänga. Hans skrivande går före allt, vad han än hävdat om jämställdhet i äktenskapet.

August förvandlas ju från romantisk tillbedjare och passionerad älskare till sjukligt misstänksam äkta man, besinningslöst svartsjuk och grymt hämndlysten. Nåja, han har förstås bara lovat älska henne så länge hon är "ensam, övergiven, förbisedd".

Brev som återges i texten är givetvis autentiska och Lena Einhorn kan hänvisa till ett rikt informations- och inspirationsmaterial. Med romanförfattarens rätt fyller hon sen ut konturerna av Siris livsöde så att det fylls av liv och kommer läsaren nära. Det sker med sympatisk respekt: känslor och tankar beskrivs hellre med alternativ än påståenden.

P O Enquists drama "Tribadernas natt" väckte en gång Lena Einhorns intresse för Siri. Det handlar som bekant om en teaterrepetition med Siri och Marie David, den danska tribaden. De båda kvinnornas långa relation av djup vänskap och ekonomiskt bistånd - i klartext: ett lesbiskt förhållande - upptar en försvarlig del i boken.

(För att anknyta till Enquist: jag tänker ibland på hans "Blanche och Marie".)

Vad jag saknar är en mer utförlig inblick i Siris teaterkarriär som hon offrade så mycket för men som August med list och försåt visste att stoppa.

Mot slutet blir romanen alltför summarisk. Siri bor i Helsingfors med barnen Karin, Greta och Putte och Marie David. Totalt förändrad efter ett sammanbrott går Marie i kloster i Breslau och dör 1897.

Siri lever tills hon är 61 år och drabbas av ett slaganfall i april 1912 - tre veckor före August Strindbergs död i magcancer.