Camilla Läckberg: Lejontämjaren
Jag är inte så där överdrivet förtjust i Camilla Läckbergs ständigt återkommande lust att i så stor detalj ägna många sidor av sina böcker åt det så kallade livspusslet. Den här gången har huvudpersonerna Patrik och Erica dessutom barn i trotsåldern, så det hela är påfrestande på fler än ett sätt. Däremot uppskattar jag intrigen i "Lejontämjaren". Läckberg är bra på obehagliga stämningar inom familjer och alltid som bäst i de delar av berättelsen som utspelar sig i det förflutna – och det tar hon chansen att visa här. Möjligen är det lite väl lätt att ana upplösningen, men "Lejontämjaren" är en svart och lite mer brutal historia än många av Läckbergs tidigare, och Läckberg visar på god form. Boken är en av hennes bästa. (Forum)
***
Peter May: Lewismannen
"Lewismannen" är del två i Peter Mays så kallade Lewis-trilogi, som utspelar sig på och omkring ön Lewis på Yttre Hebriderna utanför Skottlands västkust. Böckerna går utmärkt att läsa fristående, men en läsning i kronologisk ordning av dem ger onekligen en extra dimension.
I en torvmosse upptäcks ett lik. Först tror man att det är ett välbevarat förhistoriskt fynd men en Elvis Presley-tatuering avslöjar att så inte är fallet. Fin McLeod, som slutat som polis och är tillbaka på ön, blir indragen i en släktgåta som på ett otäckt sätt påverkar hans egen omgivning. Här samspelar en tragisk historia och den karga ö-miljön på ett otroligt fint sätt. (Modernista)
***
Ian Rankin: Knutar och kors
"Knutar och kors" är den allra första boken i Ian Rankins serie om John Rebus, en bok som Rankin skrev 1987 och som han påstår att han inte ens förstod var en kriminalroman (det skulle ta ett antal år innan hans böcker om John Rebus blev omåttligt populära) utan att den var tänkt som en samtida Jekyll & Hyde-berättelse.
Två flickor har försvunnit i Edinburgh och hittats döda. Mördade. Nu är en tredje flicka försvunnen, man antar att hon gått samma öde till mötes. John Rebus, som redan här röker och dricker för mycket, jagas av sitt förflutna som militär i elitstyrkan SAS men är också en av dem som jagar mördaren.
Och mördaren väljer att kommunicera med just Rebus – han får anonyma brev med knutar på snören och tändstickor i kors. Det liknar någon slags lek, men i sådana fall är den på liv och död. (Modernista)
***
Arnaldur Indriðason: Nätter i Reykjavik
Många är de läsare som har Arnaldur Indriðason högt upp på listan över sina deckarfavoriter. Med sin speciella ton och stil har den isländske författaren sett till att många ständigt längtar efter nästa bok i serien om kriminalpolisen Erlendur Sveinsson.
I "Nätter i Reykjavik" går Indriðason tillbaka till 70-talet: Erlendur är nyutexaminerad och jobbar inom ordningspolisen. En uteliggare har hittats död och kriminalpolisen verkar ointresserad av att utreda det hela. Erlendur börjar själv, på sin fritid, nysta i uteliggarens öde.
250 sidor senare har man fått flera fantastiska personporträtt och många sorgliga men fina bilder av 70-talets Reykjavik – och en liten inblick i en betydligt yngre Erlendur Sveinsson. (Norstedts)