Lene Kaaberbøl /Agnete Friis: Näktergalens död
Danskorna Kaaberbøl och Friis som tidigare utkommit på svenska med "Pojken i resväskan" och "De oönskade" är tillbaka med ännu en bok om ett obehagligt vardagsnära drama i Köpenhamn. Den här gången varvas dagens Danmark med en parallellhistoria från Ukrainas både dagsfärska och äldre historia, och sjuksköterskan Nina Borg sätts på hårda prov både privat och i arbetet.
Slutet kommer lite för plötsligt, men liksom i de tidigare böckerna skriver författarna med bra flyt och högt tempo, utan att för den skull bli okänsliga för de tragiska människoöden som utgör grunden för berättelsen. (Albert Bonniers)
***
Robert Galbraith: Silkesmasken
Den osympatiske författaren Owen Quine är försvunnen. Precis innan han försvann hade han skrivit klart en slags nyckelroman där han hängde ut än den ena, än den andra. Quine blir – föga förvånande i ett sådant här upplägg – brutalt mördad, och frågan är förstås vem som haft mest att förlora på utgivningen av den nya boken.
Galbraith (Harry Potter-författaren J K Rowling) presenterar en lagom spännande och lite smårolig historia av gammalt snitt, som ibland lider lite av att den utspelar sig i nutid. "Silkesmasken" är en klassisk deckarhistoria i modern tappning, men hade nog tjänat på en historisk miljö. (W & W)
***
Ann Cleeves: Dött vatten
Fler än vanligt känner nog igen Ann Cleeves kriminalromaner nu när tv-serien "Shetland" nyligen visats på svensk tv.
Huvudpersonen Jimmy Perez är polis och har i "Dött vatten" fått ta ett kliv tillbaka efter en personlig tragedi. Den unga utbölingen Willow Reeves från Yttre Hebriderna axlar i stället merparten av utredarrollen i polisutredningen kring ett antal dödsfall som verkar ha att göra med olje- och gasindustrin i och runt Sullom Voe.
Jag hade gärna sett lite mer nerv i själva intrigen i "Dött vatten", däremot briljerar Cleeves när hon med lätt hand målar en bild av ett mycket annorlunda samhälle. (Albert Bonniers)
***
Gustafson/Kant: Singöspionen
En förläggare (Gustafsson) och en rektor (Kant) var trötta på trista och försupna manliga poliser och omotiverat våld i svenska kriminalromaner. De slog sina påsar ihop, skrev en thriller i Roslagsmiljö – och resultatet är boken "Singöspionen".
Och Gustafsson och Kant har definitivt lyckats med sin föresats: både manliga poliser på dekis och detaljerade våldsskildringar lyser med sin frånvaro. I stället dricks det mycket kaffe och påtas i trädgården. Miljön fungerar bra och intrigen är inte illa, men det brister en hel del i gestaltningen – man kommer ingen in på livet – och det saknas driv i berättandet. Språket blir stundtals lite väl torftigt och platt, och storyn om två före detta spioner och en mördad värnpliktig lyfter därför aldrig riktigt. (Bokfabriken)