Vem har inte drömt om att plötsligt få en massa pengar? Särskilt i tider då det är knapert eller ett akut behov ligger skriande på botten av tillvaron. Kanske att man i fantasin då också övervägt hur långt man skulle vara beredd att gå för att få de pengarna.

Gustav Stålhammar, läkare i Stockholm men uppvuxen i Linköping, har skrivit en roman som kretsar kring detta tema. Det unga paret Erik och Ulrika bor i ett radhus och lever ett nästan vanligt liv. Erik är läkare på Huddinge sjukhus. Ulrika går hemma med en smärtsam fibromyalgi. Mellan dem finns också en relationell smärta. Erik drömmer om att befria Ulrika från hennes sjukdom. För det ser han sig tvingad att gå över moraliska gränser samtidigt som livet dem emellan planar ut till torftighet. Erik drömmer om den friska Ulrika. Ulrika själv vet inte riktigt vad hon längtar efter. Det är långt mellan dem.

Så ligger han där en dag framför deras ytterdörr; Gästen. Med ett erbjudande som blir svårt att motstå. Gästen erbjuder sig att genast gå och aldrig komma tillbaka, eller också att stanna och ge dem mycket pengar, mer än de kan föreställa sig. Men likt en Mefistofeles har han ett villkor för dessa pengar som ska visa sig vara mycket dyrköpt. Ett experiment Erik en gång gjorde i tonårstiden med döda grodor då han kopplade till elektroder till kropparna, blir en ohygglig metafor för ett liv utan egen vilja och autonomi.

Artikelbild

| Gustav Stålhammar är 30 år och kommer från Linköping. Numera är han läkare i Stockholm. Han debuterade som författare för ett par år sen med ”Herman Bylles testamente”.

”Gästen” är en omskakande roman om moraliska frågeställningar och etiska överväganden. Det är också en berättelse om den djupa ensamheten och relationens ihålighet. Gustav Stålhammar skriver i ett mörkt resonerande tonläge. Meningarna glider över till ett poetiskt språk. En dyster blues över medelklasslivets tomhet och hopplöshet. Ibland blir det lite för mycket av denna teknik. Här och var möter man metaforer och bilder med oklara syftningar. Upprepningar av ord som bara blir upprepningar av ord. Manus hade kanske mått väl av ännu en korrekturläsning, som då Peter plötsligt blir Fredrik i en mening.

Men det förtar inte att ”Gästen” är en tät berättelse som ställer obehagligt uppriktiga frågor om drömmar, skuld, relation och ensamhet. Mycket läsvärd.