Författaren och journalisten Sven Olov Karlsson har skrivit sin tredje roman "Porslinsfasaderna" som fångar mig med hull och hår. Jag njuter av berättarglädjen samtidigt som det svider i hjärtat när jag får följa familjen Silver och deras auktionsfirma i bruksorten Eriksfors i Västmanland.

Tidsspannet är från tidigt 1900-tal fram till nu. Saga Silver är bokens och släktens huvudperson. Hon är dotter till Alvar och Albertina som tvingas gifta sig efter ett inte så kärleksfullt möte då Albertina hamnar i olycka. Innan dess försöker paret på olika vis frammana ett missfall, men Saga föds trots allt 1925.

Hon växer upp på släktgården Löftet och med tiden får hon dottern Margona tillsammans med Emil som tragiskt dör i en bilolycka före flickans födsel. Saga gifter om sig med dansken Knud Silver och de får sönerna Sölve och Sonny Boy.

Auktionsfirman Silvers auktion & alltjänst växer sakta fram på Löftet. Knud köper in dödsbon och Saga sitter dagar och nätter och sorterar döda människors stinkande tyger, möbler och allsköns bråte som nästa helg ska auktioneras bort.

Knut blir Västmanlands bästa auktionsförrättare men Saga kan inte sova. Vågar inte sova! Hon kan inte på grund av att hon drömmer sanndrömmar om människor som ska dö. Hon vet allt i förväg och förvånas aldrig av en dödsannons.

”Tre barn har hon fött för att slippa sova”. Men det var bara Sonny Boy som hjälpte henne att vara vaken – han var kolikbarn och skrek jämt. Detta leder till att han blir Sagas älsklingsbarn men Margona och Sölve får aldrig en kram eller ett tack hur de än kämpar. Döden är ständigt närvarande i Sagas liv och det blir inte lättare när Knud köper en gammal ambulans som firmabil.

Dessa kantstötta människor och deras relationer är skildrade med värme och absurd humor. Alvar köper en T-ford 1923 och får hem den omonterad, den göms sedan i bodarna på Löftet och nästan glöms bort och i slutet av berättelsen kommer bilen genom Margonas försorg till sin rätt. Språket är briljant och exakt: ”Ibland snöt hon sig så högt att små barn pinkade på sig” och avslutningsvis ”För övertandläkare Hertha Kholrausch ville ta väl hand om Margona Silver, ville varligt putsa porslinsfasaderna.” En oförglömlig berättelse.