Övers: Ulla Roseen
Albert Bonniers förlag
Kärleken övervinner häftiga gräl, men inte vänskapen, läser jag i J.M. Coetzees och Paul Austers brevbok.
Mycket riktigt finns det inte ens antydan till gräl i de många breven från tre års brevväxling mellan de båda världsberömda författarna.
Jag måste erkänna att jag saknar detta. Allt är givetvis välskrivet och lättläst, men riktigt engagerande blir det inte eftersom man aldrig vågar sig på de riktigt kontroversiella frågorna. Jag förmår inte bry mig nämnvärt om de båda författarnas utläggningar om sin förtjusning i sport och dåliga samveten över att tillbringa söndagseftermiddagarna framför tv:ns sportsändningar.
De båda äldre herrarna har en gemensam avsky för recensenter, så jag får väl vara tacksam för att denna artikel inte når dem. De är också bägge mycket förtjusta i film, men har inte särskilt intressanta synpunkter på dem.
Det är lite förbryllande att J.M.Coetzee som är känd för att vara en mussla om sitt privatliv är den som tagit initiativet till denna offentliga brevväxling. Å andra sidan blir det aldrig särskilt privat i annan mening än att båda gång på gång uttrycker sin glädje över den vänskap som vuxit fram mellan dem.
Om man vill hitta något kontroversiellt i denna bok får man ta till Paul Austers förslag att flytta Israel till Wyoming. Å andra sidan skyndar han sig att förklara att detta är ett skämt. Israel får vara kvar, enas de bägge om, även om det var dumt att alls bilda staten mitt i arabvärlden.
Visst, det var dumt av Hitler också att slå ihjäl sex miljoner judar.