Red: Lawen Mohtadi och Devrim Mavi
Natur & Kultur
Anders Behring Breivik, Reva, Kärrtorp, Lilla Hjärtat.
Polisen registrerar romer och Sverigedemokraterna hamnar i riksdagen.
Hänger allt ihop?
Det kanske är mycket sagt. Men i antologin "Rasismen i Sverige – Nyckeltexter 2010–2014" ryms i alla fall texter om bland annat dessa ämnen. Och även om urvalet kan tyckas spretigt finns ett slags inre samhörighet, inte helt lätt att sätta fingret på, men inte desto mindre tydlig under senaste årens debatter.
Det finns ett spektrum av frågor kring invandring, rasism och nationalism som har en uppenbar förmåga att fungera som rejält bränsle på diskussionen.
Lawen Mohtadi och Devrim Mavi har samlat ett antal texter, de flesta tidigare publicerade men också en del nyskrivna. Många är sådana som fick ett stort genomslag vid första publicering. Så som Carina Bergfeldts rapport från Breivik-rättegången 2012, eller Niklas Orrenius artiklar från förra hösten om polisregister över romer. Vidare finns texter av Athena Farrokhzad, Gellert Tamas och Alexandra Pascalidou, för att nämna några av alla läsvärda och angelägna.
Jonas Hassen Khemiris retoriska mästerverk, det öppna brevet till Beatrice Ask 2013, är en höjdpunkt värd att återvända till. I det sammanhanget, det vill säga polisens Reva-projekt, måste även Linda Starks text från året innan framhållas. Det är en verkligt skakande skildring av hur gränspolisen i Malmö jagar papperslösa barn för att tvinga ut dem ur landet.
En mycket värdefull text är Per Wirténs nyskrivna "Därför har Sverige inte blivit ett nytt Danmark". Den ger ett övergripande perspektiv som på många sätt knyter ihop antologin. Frågan är vad dessa texter säger om Sverige i dag. Hans poäng är att debattklimatet inte alls har blivit det som Sverigedemokraterna har velat, trots partiets framgångar på andra sätt. Motkrafterna är starka, hos samhällsdebattörer och – inte minst viktigt – hos övriga politiska partier. Som den här boken visar är utgångspunkten i migrations- och invandringsfrågor ofta ett rättighetsperspektiv där fokus hamnar på missförhållanden och diskriminering. Tvärtemot vad som ibland påstås diskuteras frågor kring invandring ofta och öppet, men inte på det sätt som de mest negativa skulle önska.
Undersökningar visar att attityden till invandring och invandrare har blivit mer generös i Sverige. När främlingsfientligheten och rasismen förefaller ta mycket plats kan det i själva verket bero på att den är allt mindre accepterad. Sådant som tidigare kunde passera möter nu resolut motstånd från många olika håll.
Wirtén instämmer i en tankegång hos statsvetaren Marie Demker: att framgångarna för nationalkonservativa partier i Europa kan tolkas som att de rymmer ett tankegods som inte är accepterat hos en stor majoritet och därför tvingas de ut på en egen kant. Läget kunde annars vara – och kan för all del bli – betydligt värre.
Eller som Per Wirtén skriver: "Det finns anledning att varje morgon vakna med en känsla av oro, men inte att falla för alarmistisk pessimism."
En känsla som denna bok lyckas väl med att förmedla.