Ada Nilsson läkare i kvinnokampen
Wahlström & Widstrand
Kristina Lundgren, författare och docent i journalistik har skrivit en gedigen biografi som förmedlar en mångfasetterad bild av Ada Nilsson som levde 1872–1964 och förde en outtröttlig kamp på barrikaderna för kvinnorna och freden. Hon är mest känd för att hon tillsammans med Honorine Hermelin, Elisabet Tamm, Kerstin Hesselgren och Elin Wägner startade Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad.
Ada Nilsson föddes 1872 i västgötska knallebygden och levde på Toarps gård med föräldrar, en bror och två systrar. Fadern arbetade i den framväxande textilbranschen och Ada präglades tidigt av pappans sociala engagemang i hembygden.
Föräldrarna dog tidigt och Adas förmyndare som var positiv till hennes lust att studera skickade henne till en progressiv skola i Stockholm och hon tog studenten 1891. Nio år senare tog Ada sin läkarexamen på Karolinska institutet som den tolfte kvinnan i Sverige.
På grund av lagar med det rådande patriarkala systemet som grund var det till en början svårt för henne att bli anställd men tidigt i karriären öppnade hon egen praktik, först på Södermalm och sedan på Triewaldsgränd i Gamla stan. Från 1912 och fyrtio år framåt blev denna adress förutom läkarmottagning en mötesplats för kvinnosakskvinnor, radikala män, författare konstnärer och politiker som Alexandra Kollontaj, Albert Engström och Hagar Olsson för att nämna några.
Här fanns även redaktionen för tidningen Tidevarvet som Ada Nilsson var ansvarig utgivare för vid starten och där hon skrev flera artiklar om vikten av sexualupplysning. Otaliga var de organisationer, kommittéer (till exempel Kvinnornas diskussionsklubb och Föreningen Frisinnade kvinnor) och insamlingar som hon startade för den kamp på fem fronter hon själv beskrev i sin minnesbok "Barrikaden valde oss: Kvinnofrågan, fredsfrågan, befolkningsfrågan, jordfrågan och frågan om den liberala linjen”.
Men all denna aktivitet hade inte varit möjlig för Ada om inte hembiträdena Lydia och Ester funnits där. Det var de två som såg till att markservicen fungerade. Sverige hade inte varit detsamma i dag om inte Ada Nilsson och hennes vänner hade fört denna kamp för bättre levnadsvillkor.
Ur ett digert material har Kristina Lundgren skapat ett starkt personporträtt och även en intressant exposé över vårt lands utveckling sedan förra sekelskiftet. Det rika bildmaterialet, den stora mängden personliga brev och tydliga tidslinjer ger boken styrka och ryggrad och är ett mycket viktigt bidrag till vår svenska kvinnohistoria.