Norstedts
Anslaget i Daniel Blixts debutbok lovar gott. Så här börjar diktsamlingen:
"En flicka arbetar som översättare på Arbetsförmedlingen
åt sin mamma och pappa.
Det räknas knappt som uppväxt och det räknas knappt
som giltig frånvaro."
Min första association leder till den danske poeten Yahya Hassan, vars drabbande debutbok om uppväxten i en invandrartät förort kom på svenska förra året.
Daniel Blixt är gymnasielärare i Stockholm och dikterna utgår ofta från skolmiljö. Blicken är lärarens. Han som försöker förstå och närma sig flyktingelevernas vardag. På så vis är boken tematiskt väl förankrad i en vardaglig verklighet i dag. Det tycker jag är sympatiskt och vällovligt. Den är också präglad av ett tydligt engagemang – jag gissar att det till väsentlig del är författarens egna erfarenheter som återspeglas i boken.
Sedan finns en parallell skildring som beskriver författarjagets egen uppväxt och en besvärlig relation till fadern. Där finns också en del fint skildrade episoder – detta är över huvud taget en diktsamling som söker sig mot tydliga känslor.
Men till skillnad från nämnde Yahya Hassan lever inte diktsamlingen som helhet riktigt upp till de förhoppningar som väcks. Språket förefaller något platt ibland och vissa formuleringar alltför sökta. Det finns ett glapp mellan ambition och utförande.