Förlag: Simon & Schuster
Språk: Engelska. Boken finns än så länge inte översatt till svenska.
Ett år före presidentvalet 2008 verkade det närmast självklart att Hillary Clinton skulle bli demokraternas kandidat. Och republikanernas aktier stod inte högt efter ett misslyckat och dyrbart krig i Irak. Om inte alla tecken slog fel skulle Hillary bli nästa amerikanska president.
Men det blev inte så. Efter en osedvanligt hård och långdragen primärvalskamp var det istället Barack Obama som vunnit striden i det demokratiska partiet och sedan gick vidare till en seger i höstens val.
Nu tyder återigen allting på att Hillary Clinton skulle vinna en promenadseger i primärvalen. Men skulle hon också segra i själva presidentvalet 2016? Det är långt ifrån lika säkert. Det är lätt att förstå att Hillary tvekar om hon verkligen ska ställa upp.
Drygt 600 sidor
I en drygt 600 sidor lång bok har Hillary Clinton nu presenterat sina aktuella meriter för presidentposten. Det är en bok som fått en ganska onådig kritik, delvis orättvist enligt min mening. Det är visserligen en rätt tungfotad bok och ganska fri från de anekdoter och personporträtt som trots allt brukar liva upp politikers memoarer. Men tillsammans ger boken om hennes år som Amerikas utrikesminister ändå bilden av en mer än vanlig arbetsinsats.
Hillary demonstrerar en rent häpnadsväckande arbetskapacitet. Outtröttlig har hon kuskat runt världen för att i förhandlingar och samtal pressa igenom åtminstone delar av det hon tror på.
Tror på demokratin
Och det Hillary tror på är verkligen grundläggande demokratiska värden. Samtidigt har hon som företrädare för alla amerikanska regimer tvingats kompromissa med sina övertygelser därför att de inte gått att förena med USA:s kortsiktiga strategiska intressen.
På många sätt är Hard Choices en lärobok i samtidshistoria. Det Hillary vill visa är att i nästan alla sammanhang är USA:s roll omistlig. Det har talats mycket om Amerikas minskade inflytande i världen. Och visst är det sant att vi är långt ifrån den situation som rådde när pappa Bush var president och världen verkade lyda USA:s minsta vink.
Talibanerna
Krigen i Irak och Afghanistan har lärt oss att militär styrka inte räcker för att få utvecklingen ska gå åt rätt håll. Den arabiska våren som började så hoppingivande har i stort sett lett till fiasko för de demokratiska krafterna. I Egypten har en ny militärdiktatur ersatt Mubaraks. I Syrien pågår ett fruktansvärt inbördeskrig där religiösa extremister fått ett oväntat uppsving som också spillt över i Irak där den shiitiske premiärministern Al Maliki förskingrat de möjligheter till en fredlig samlevnad som störtandet av Saddam Hussein öppnade för. I Afghanistan har talibanernas skräckvälde ersatts av en korruption utan like.
Världens starkaste
USA är fortfarande världens utan jämförelse starkaste militärmakt. Men krigen har kostat både i pengar och i vilja att ge sig in i nya konflikter. Republikanerna i USA påstår att det är Obamas fel och i förlängningen Hillary Clintons. Men verkligheten är naturligtvis att Obama-administrationens utrikes- och säkerhetspolitik helt enkelt anpassat sig till en ny verklighet. Vem kan föreställa sig att USA genom att ingripa militärt skulle kunna lösa Ukrainas problem och stoppa Vladimir Putins imperialistiska politik?
I denna nya värld har amerikanskt inflytande handlat om att hitta på listiga lösningar på problem av måttlig storlek. Där förefaller Hillary Clinton ha varit en mästare. Och som förhandlare har hon visat prov på både envishet och smidighet. Hennes bok är imponerande full av framgångar. Där tycker jag de som kritiserat henne varit alltför ogina i sin kritik. Hillary Cliunton var uppenbarligen en mycket skicklig utrikesminister och även om hon inte fått chansen att rädda världen visar hon prov på egenskaper som skulle göra sig bra i Vita huset.
Clintons ekonomi
Ett besynnerligt sidospår i kölvattnet av memoarerna är frågan om Hillary Clintons ekonomi. I en TV-intervju påstod hon att presidentparet var precis utfattiga när de lämnade Vita huset. Kritiker var inte sena att påpeka att det utfattiga paret genast köpte sig två dyrbara villor – en i en av New Yorks förorter och en i Washington. Man konstaterar också att Hillary har ett standardarvode på 200 000 dollar när hon inbjuds att hålla föredrag. Och för sina böcker har hon fått åtskilliga miljoner. Paret Clinton förmodas nu vara goda för nära 100 miljoner dollar. Kan hon från den utkikspunkten förstå vanliga människors bekymmer?
Hillary har haft påfallande svårt att värja sig för kritiken att en blivande presidentkandidat nog borde avstå från föredragsarvoden som för en timmes pratande gör en inkomst som är kanske tio gånger mer än vad många amerikaner tjänar på ett år.
Ställer hon upp?
Ett annat problem för Hillary när hon nu funderar på om hon ska ställa upp i presidentvalet är att hennes bok inte alls sålt så bra som förlaget och säkert hon själv räknat med. Istället för att en miljonupplaga skulle gå åt i ett nafs ligger försäljningen på aktningsvärda men mera blygsamma c:a 100 000.
Ändå talar mycket för att Hillary till slut bestämmer sig för att ställa upp. Ett närmast avgörande skäl är att demokraterna den här gången av allt att döma saknar ett riktigt starkt alternativ.
Och för en övertygad demokrat med starka feministiska och sociala värderingar måste det vara något av en mardröm att tänka på möjligheten att en republikan av den nu extrema högersort som verkar dominera partiet skulle ta över Vita huset.
Egna meriter
Men Hillary är 66 år. Om hon skulle vinna presidentvalet blir hon den äldsta nyvalda presidenten någonsin – äldre än Reagan som hade det tidigare rekordet.
Men amerikanerna lider inte alls av samma åldersnoja som råder i Sverige. Och 70 år är det nya 50.
Undrar ni varför jag inte skrivit något om Bill Clinton i den här artikeln? Anledningen är enkel. Det är inte som expresidentens fru som Hillary kommer att vinna eller förlora striden om Vita huset. Hon kandiderar helt på egna meriter.