Övers: Maria Björkman
Elisabeth Grate förlag
Franska Nina Bouraoui undersöker inte sitt eget inre i senaste romanen "Standard". I stället får läsaren inblick i 35-åriga Bruno Kerjens livsföring. Omänskligt banal är han lika utbytbar som de elektronikkomponenter han monterar på ett företag i Paris, staden som blev målet för Brunos enda ambition – att ta sig bort från hemorten och en våldsam, auktoritär far. Den systematiska tillvaron på företaget – bedövande och effektiv – har blivit en tom och värdelös trygghet.
Bruno betraktar sig själv som uträknad i ett empatilöst fosterland – han är en ovillig röstare som hellre registreras ”i kategorin runkare än kategorin medborgare” och nöjer sig med ett liv utan överraskningar och svårigheter. Den händelselösa tillvaron bryts dock av faderns bortgång, vilket inte direkt medför någon sorg (”äntligen händer det nåt”). Faderns död leder Bruno tillbaka till hemtrakterna, där han återförenas med sina förflutna relationer.
Bouraouis skildring av Brunos självförnekelse och cynism är brutal. Romanen är fylld av hans negativa tankar vilka ibland gränsar till det tragikomiska. Bruno är ett kvävt raseri, han vältrar sig i leda och avskärmar rädslan med en likgiltighetsköld. Men sexlust? – ja. Problemet är rädslan för kvinnor vilket har löst sig med telefonsex. Men åtrån till sin återfunna ungdomskärlek Marléne i hemorten driver honom dock mot förändring, och här låter Bouraoui livsviljan, som en gnista av hopp, sippra fram mellan rader av bitter håglöshet. Sorgligt nog banar kärleken till Marléne samtidigt vägen mot den slutgiltiga katastrofen som hela tiden anas som en tragisk grundton romanen igenom. Eftersom Bruno inte har någon emotionell förståelse för sig själv och sin omgivning är han oförmögen att hantera relationer. Han har lärt sig hur kvinnor och livet (inte) fungerar genom tv-rutan.
Bouraouis övertygande skildring av Brunos medvetandeförlust gör romanen obehagligt tragisk. Men trots de mörkt samhällsrealistiska och existentiella aspekterna gör hennes porlande prosaflöde romanen lättläst. Elegant vrider hon Brunos enskilda tillvaro till en allmän nivå genom att indirekt skildra ekonomiska aspekter av Brunos liv i storstaden, på landsbygden och hans individuella tillvaro. Porträttet av Bruno Kerjen är nämligen delvis en berättelse om vad som händer med en människa långt ner i samhällshierarkin vars värden helt och hållet har reducerats till ekonomi. Hennes författande är som vanligt lika briljant.