Piratförlaget
Få författare torde vara lika flitiga som 70-årige Jan Guillou. Sedan debuten 1971 har han gett ut drygt 40 böcker och det finns inga tecken på att arbetstakten håller på att mattas av. Tvärtom verkar den omstridda skribenten befinna sig mitt uppe i sitt största och mest ambitiösa projekt hittills, att skriva 1900-talets historia i den borgerliga släktkrönikans form.
Romanen ”Att inte vilja se”, den fjärde delen i romanserien ”Det stora århundradet”, utspelar sig under andra världskriget och medlemmarna i den norskättade släkten Lauritzen dras, mer eller mindre motvilligt, in i konflikten.
Briljant ingenjör
I fokus står familjeöverhuvudet själv, den yrkesmässigt briljante och socialt fyrkantige ingenjören Lauritz Lauritzen. Lika road som Lauritz är av att bygga broar, njuta av vin och mat och att drömma om gamla seglingsbedrifter, lika ovillig är han att diskutera tidens brännande politiska frågor. Ingenting får störa familjemiddagarna hemma i överklassens Saltsjöbaden, medan äldste sonen Harald stiger i graderna som SS-officer och äldsta dottern Johanne i hemlighet kämpar för den norska motståndsrörelsen.
Lyckat porträtt
Jan Guillou har med viss rätt fått kritik för att hans karaktärer är för endimensionella och saknar psykologiskt djup. Jag tycker dock att porträttet av patriarken Lauritz är det hittills mest lyckade i romanserien.
Den troende och moraliskt oantastlige Lauritz, själva sinnebilden för den stabile familjefadern med allas bästa för ögonen, bedrar sin sjukliga hustru och drabbas av svåra samvetskval. Lauritz politiska kompass är inte heller att lita på och in i det sista hoppas han på en tysk seger i kriget trots att han avskyr Hitler och önskar att ockupationen av Norge ska upphöra.
Återuppstår
Lauritz har under roman-svitens gång förvandlats från en fullfjädrad hjälte hämtad från sagornas värld till en människa med verklighetens såväl eftersträvansvärda som förkastliga egenskaper.
Bra jobbat, Guillou! Det bådar gott inför fortsättningen.
Att en viss romanfigur mirakulöst återuppstår från de döda på näst sista sidan minskar inte direkt förväntningarna.